Toves Kina

Hej vänner!

Nu var det längesen jag skrev någonting här, ibland blir det så. Kan väl egentligen inte skylle på någonting, utan det har väl varit motivationen som har försvunnit lite. Och så hat jag haft ganska mycket plugg och sen i onsdags har jag haft någon härlig kräkinluensa. Så jag har varit lite däckad. Men annars är allting bara bra och jag jobbar på här i landet långt borta.
Så, vad har hänt sen sist i Sverige? Har ni hört någonting mer från Japan om strålningen och allt det där? Jag bor ju så långt österut man kan komma, typ, i Kina så det är ju bara ett hav mellan mig och Japan. Fast har fått för mig att kärnkraftverket är mer norr och öst? Alltså andra sidan? Men det radioaktiva kanske har sipprat ut i havet? Här i Kina bunkrar dom iallfall salt och det går inte att få tag på det någonstans just nu. Min kompis berättade att hennes mamma köpt 200 påsar salt i ren panik. Så nu jäklar har hon salt, haha. Tidningar laddar så otoligt långsamt (över internet alltså) så det blir inte mycket till uppdatering genom dem om någon undrade.
Annars då? Ja, våren kom på snabbvisit förra veckan och vi svenskar hade en liten grillkväll ute på gräsmattan. Kieserna stirrade mer än vanligt. Men det var mysigt och när solen låg på var det sommarväder.
Jag har även haft en lång pratstund med en taxichafför om hur skype fungerar, varit ute och dansat, ätit god mat, provat koreansk traditionell mat, solat, spelat monopol (kinesisk version som jag köpte för en 50lapp), hängt med wei wei, spelat biljard, pluggat, tittat på film, tagit massa foton och saknat potatisgratäng. Så livet rullar på som vanligt med den lilla skilnaden att "jag ser slutet" och jag vet inte riktigt vad jag ska göra sen. Stanna kvar är inte ett alternativ, jag kommer gärna tillbaka till Kina igen, men jag vill hem ett tag i mellan. Men jobba eller plugga? Plugga med vad och vart? Jobba med vad och vart? Någon som har ett jobb sm öppnar upp runt 15 juli så blir den här tjejen glad. Svårt det där med beslut. Och så känner jag mig bortskämd som inte kan bestämma mig, alltså jag menar, jag har så många val att det blir svårt. Det är liksom inte "pest eller kolera, ta det minst smärtsamma" utan mitt kval är mer att jag vill göra allt i hela världen men har tyvärr bara 70 år, mer eller mindre, att göra det på. Och det fungerar ju inte. Känner mig lite som en 5 åring som har fått frågan "vad vill du blir när du blir stor?" Och 5 åringen svarar "Prinsessa eller pilot... Eller simmerska." Ni vet, ingen rim och ranson, ingen logik eller tanke. Lite så känner jag mig. Fast det är inte så synd om mig som det låter och jag håller alltid på  och tänker på det här sättet när jag bestämmer mig för en förändring. Och det brukar ju alltid lösa sig. Eller det har alltid löst sig. Det gick att åka till Oslo och två dagar senare få en heltidsanställning. Det gick att få heltidsanställning under den tiden då det var högst arbetslöshet på flera år bland unga och det gick ju faktsikt att överleva i ett land där man inte kunde ett ord av språket till en början och som ligger typ så långt bort man kan komma från Sverige. Så det ska nog lösa sig i höst också. Och till en början vill jag bara njuta av sommaren som är kvar och svensk mat. Sen när jag är klar med det kommer det typ vara januari, så... Det löser sig nog.
Nog svammlat, det är ju bara april och i maj får jag ju besök! Yey!
Puss och kram