CLEO
Våran lilla fina Cleo gick bort idag bara för att en inkompeten vetrinär inte kunde göra sitt jobb ordentligt. Hoppas hans motagning brinner ner till grunden och att han saknar försäkring.
Lilla fina Cleo, hoppas du inte hade för ont.
<3
Tillbaka!
Hej vänner!
Länge sedan nu, och det är inte mitt fel. Det är nämligen så att Internet har legat nere i ett par dagar nu (välkommen till landet där ingenting fungerar) men nu Internet, och så även jag, tillbaka!
Dom senaste dagarna har jag gått i skolan, ätit god mat, pluggat en massa, varit på Taiji och sjungit karaoke. Det har varit riktigt roliga dagar. Skolan går bra och det går lättare och lättare att lära sig allting. Det är som att man kommer in i ngåonslags "kinesiskaflow" som gör att man ser, en liten, röd tråd i nya tecken och nya ord och då blir det lite lättare att lära sig. Tillexempel när man skriver Hànzì (kinesiska tecken). Till en början kändes det så otroligt svårt, hur ska man kommar ihåg alla pluppar och prickar?! Men sen, typ efter ett par veeckor, började det klarna. Det finns, såklart men ingen berättade det för mig tidigare, regler om hur man ska skriva alla hànzì. Från vänster till höger, inside out, upp ner, vågräta streck först sen lodräta. Och när jag fick det förklarat så kändes allting lite lättare att "få in ihuvudet", man kan bygga upp någonslags följd i allting och då också komma ihåg det lite lättare. Och det är skönt, så nu kan jag faktiskt 120 tecken och lite fler ord, så det här kommer nog gå bra! Lyckades beställa ägg igår, haha. Kändes som ett stort steg i rätt riktining!
En sak som hände i Shanghai som jag inte berättat måste jag bara ta upp. Som jag skrev, tror jag, så var man ganska utittad även där som Lao wai (utlänning). Lite konstigt kan jag tycka, men visst, det var inte så många lao wai i Shanghai heller. Men iallafall. Det roliga var att så fort vi tog gruppbilder eller stod i en samlad trupp och tittade på ngåonting så kom det alltid minst 4 kineser som vill ta foto med oss eller osm bara gick förbi och fotade oss. Fotade random utlänningar, hur konstigt är inte det? Vem vill ha bilder på folk man inte känner?
ALLA dom här människorna står och fotar oss! Det började med att vi bad herren i vit skjorta att ta en bild på hela gruppen, och innan vi visste ordet av så var vi "the thing" och det samlades en massa människor. Så himla konstigt. Och precis efter det att vi hade sagt tack till vita skjortan kom det en massa kineser som vill ha en bild tillsammans med oss. Jag fick tillexempel hålla en liten bebis "can you hold this baby I take a picture". Jag sa ja och ångrar fortfarande att jag inte bad dom ta en bild på med min kamera också.
Här tillexempel hade jag vett att be pappan i familjen ta en bild med min kamera också. Jag och två små barn som ville te en bild tillsammans med mig. Man vänjer sig aldrig, så mycket kan jag säga. Men dom är så otroligt trevliga och ödmjuka, så det känns inte jobbigt utan bara lite... knäppt.
Ibbe och Robert posar medgörligt med två kineser. Precis efter den här bilden togs sa pappan åt barnen att sluta göra "peace" tecknet, haha.
Nu ska jag och Ibbe gå och äta någonting på backgate. Både Victor, Oskari och Markus blev magsjuka igår så... Wish me luck.
Puss och kram
Länge sedan nu, och det är inte mitt fel. Det är nämligen så att Internet har legat nere i ett par dagar nu (välkommen till landet där ingenting fungerar) men nu Internet, och så även jag, tillbaka!
Dom senaste dagarna har jag gått i skolan, ätit god mat, pluggat en massa, varit på Taiji och sjungit karaoke. Det har varit riktigt roliga dagar. Skolan går bra och det går lättare och lättare att lära sig allting. Det är som att man kommer in i ngåonslags "kinesiskaflow" som gör att man ser, en liten, röd tråd i nya tecken och nya ord och då blir det lite lättare att lära sig. Tillexempel när man skriver Hànzì (kinesiska tecken). Till en början kändes det så otroligt svårt, hur ska man kommar ihåg alla pluppar och prickar?! Men sen, typ efter ett par veeckor, började det klarna. Det finns, såklart men ingen berättade det för mig tidigare, regler om hur man ska skriva alla hànzì. Från vänster till höger, inside out, upp ner, vågräta streck först sen lodräta. Och när jag fick det förklarat så kändes allting lite lättare att "få in ihuvudet", man kan bygga upp någonslags följd i allting och då också komma ihåg det lite lättare. Och det är skönt, så nu kan jag faktiskt 120 tecken och lite fler ord, så det här kommer nog gå bra! Lyckades beställa ägg igår, haha. Kändes som ett stort steg i rätt riktining!
En sak som hände i Shanghai som jag inte berättat måste jag bara ta upp. Som jag skrev, tror jag, så var man ganska utittad även där som Lao wai (utlänning). Lite konstigt kan jag tycka, men visst, det var inte så många lao wai i Shanghai heller. Men iallafall. Det roliga var att så fort vi tog gruppbilder eller stod i en samlad trupp och tittade på ngåonting så kom det alltid minst 4 kineser som vill ta foto med oss eller osm bara gick förbi och fotade oss. Fotade random utlänningar, hur konstigt är inte det? Vem vill ha bilder på folk man inte känner?
ALLA dom här människorna står och fotar oss! Det började med att vi bad herren i vit skjorta att ta en bild på hela gruppen, och innan vi visste ordet av så var vi "the thing" och det samlades en massa människor. Så himla konstigt. Och precis efter det att vi hade sagt tack till vita skjortan kom det en massa kineser som vill ha en bild tillsammans med oss. Jag fick tillexempel hålla en liten bebis "can you hold this baby I take a picture". Jag sa ja och ångrar fortfarande att jag inte bad dom ta en bild på med min kamera också.
Här tillexempel hade jag vett att be pappan i familjen ta en bild med min kamera också. Jag och två små barn som ville te en bild tillsammans med mig. Man vänjer sig aldrig, så mycket kan jag säga. Men dom är så otroligt trevliga och ödmjuka, så det känns inte jobbigt utan bara lite... knäppt.
Ibbe och Robert posar medgörligt med två kineser. Precis efter den här bilden togs sa pappan åt barnen att sluta göra "peace" tecknet, haha.
Nu ska jag och Ibbe gå och äta någonting på backgate. Både Victor, Oskari och Markus blev magsjuka igår så... Wish me luck.
Puss och kram
Hemma
Hej vänner!
Efter 4 väldigt intensiva dagar har jag äntligen landat i mitt Ning bo och i min säng. En väldig "åh vad skönt att vara hemma"-känsla slog mig när vi rullade in på området i natt. Vilken är konstigt i och med att jag bara bott här i... 1 månad (REDAN?!) och jag hatade min säng i början. Det kändes lite konstigt när folk frågade var jag bor någonstan och jag svarar "I live in Ning bo". Jag bor i Ning bo, i Kina. Vilken grej! Haha.
Hostellet (eller hur säger mna egentligen hostel i plural?) som vi bodde på var verkligen över alla förväntningar. Det var rent, fräscht, fina (riktiga) toaletter och helt okej sängar. Vi bodde 4 och 4 och betalade 120 kronor natten med inkluderad frukost. Frukosten kanske inte var så mycket att hurra för, men man blev mätt iallafall. Kineserna äter gärna stora dumplings till frukost med antingen biff eller grönsaker och kål i. Men klockan 8 på morgon känns det fel. Då vill jag äta bröd och sylt och juice, och det var det som hostellet bjöd på, så jag klagar inte. När jag och Alexandra var i Paris så var "frukosten" en halv baguett och sylt. Så det beror ju lite på vad man förväntar sig.
Annars har vi varit runt hela stan känns det som, vi gick ungefär 10 timmar om dagen... Vi har shoppat, sett The bund, Gamla stan, Yuyan garden, Pearl TV Toweroch people square. Tagit galet mycket foton och bara njutit. Shanghai är fantastiskt och det kostar 18 kronor för ett dygnskort i metron.
Titta bara vilken nöjd tjej! Till vänster, den som ser ut som ett rymdskepp, är Pearl Tower. Sen den byggnaden som ser ut som en kapsylöppnare som är till höger om mig är shanghai tower och där var vi och åt en dag. På 91 våningen. Det tog 10 sekunder att komma från botten våningen! Man hade lock för öronen och svindel i n ågra sekunder när hissdörren äntligen öppnades.
Här är utsikten! Det var fantastiskt vackert och ni ser ju Pearl Tower, som man nästan kan se ner på. Galet! Shanghai, och Ning bo, tycker jag blir mycket vackrare på natten, haha. Men alla ljus överallt blir det verkligen fantastiskt och den skitiga betongiga känslan försvinner.
Bilden är lite mörk men den tagen med blixt är värre... F.ö, låt mig presentera mina nya vänner! Den blonda är Ania, juriststudent från Warsawa, Polen. 24 år gammal i morgon, jättegullig. Den andra lilla tejen är Maria, 23 från Madrid, Spaninen. Också jättegullig.
Återkommer med mer om fina Shanghai, men nu har jag lektion så jag hinner inte.
Puss och kram!
Efter 4 väldigt intensiva dagar har jag äntligen landat i mitt Ning bo och i min säng. En väldig "åh vad skönt att vara hemma"-känsla slog mig när vi rullade in på området i natt. Vilken är konstigt i och med att jag bara bott här i... 1 månad (REDAN?!) och jag hatade min säng i början. Det kändes lite konstigt när folk frågade var jag bor någonstan och jag svarar "I live in Ning bo". Jag bor i Ning bo, i Kina. Vilken grej! Haha.
Hostellet (eller hur säger mna egentligen hostel i plural?) som vi bodde på var verkligen över alla förväntningar. Det var rent, fräscht, fina (riktiga) toaletter och helt okej sängar. Vi bodde 4 och 4 och betalade 120 kronor natten med inkluderad frukost. Frukosten kanske inte var så mycket att hurra för, men man blev mätt iallafall. Kineserna äter gärna stora dumplings till frukost med antingen biff eller grönsaker och kål i. Men klockan 8 på morgon känns det fel. Då vill jag äta bröd och sylt och juice, och det var det som hostellet bjöd på, så jag klagar inte. När jag och Alexandra var i Paris så var "frukosten" en halv baguett och sylt. Så det beror ju lite på vad man förväntar sig.
Annars har vi varit runt hela stan känns det som, vi gick ungefär 10 timmar om dagen... Vi har shoppat, sett The bund, Gamla stan, Yuyan garden, Pearl TV Toweroch people square. Tagit galet mycket foton och bara njutit. Shanghai är fantastiskt och det kostar 18 kronor för ett dygnskort i metron.
Titta bara vilken nöjd tjej! Till vänster, den som ser ut som ett rymdskepp, är Pearl Tower. Sen den byggnaden som ser ut som en kapsylöppnare som är till höger om mig är shanghai tower och där var vi och åt en dag. På 91 våningen. Det tog 10 sekunder att komma från botten våningen! Man hade lock för öronen och svindel i n ågra sekunder när hissdörren äntligen öppnades.
Här är utsikten! Det var fantastiskt vackert och ni ser ju Pearl Tower, som man nästan kan se ner på. Galet! Shanghai, och Ning bo, tycker jag blir mycket vackrare på natten, haha. Men alla ljus överallt blir det verkligen fantastiskt och den skitiga betongiga känslan försvinner.
Bilden är lite mörk men den tagen med blixt är värre... F.ö, låt mig presentera mina nya vänner! Den blonda är Ania, juriststudent från Warsawa, Polen. 24 år gammal i morgon, jättegullig. Den andra lilla tejen är Maria, 23 från Madrid, Spaninen. Också jättegullig.
Återkommer med mer om fina Shanghai, men nu har jag lektion så jag hinner inte.
Puss och kram!
Shanghai!
Om en kvart ska vi ses nedanför husen vi bor i. Jag och Ibbe från Sverige och några polacker och spanjorer åker till Shanghai! Boendet är hostell, har mersmak efter i somras... Det ska bli så kul! Vi ska se på Expo, shoppa och äta en massa god mat. Och försöka att inte tappa bort varandra i denna enorma stad med 17 miljoner invånare... Wich me luck!!!
Puss och kram, vi hörs på fredag igen!
Puss och kram, vi hörs på fredag igen!
Måndag
Hej vänner!
Hur är det med er? Med mig är det sådär, har råkat ut för en riktig AC-förkylning, ett ord som mellan oss svenskar här nere är ett helt okej och fullgott ord som borde få vara med på ett hörn i NE-ordlista. Idag är det måndag, för er som har missat det, och jag har gått i skolan med tugnt huvud och feber. Men vi har ju bara två lektioner a 2,5 h så det känns lite löjligt att inte gå dit. Men nu, 20.06, är jag så trött att jag knappt kan stå upp. Ska försöka gå och lägga mig i tid så att jag är frisk i morgon för då händer det stora saker ska ni veta! Planen är att jag, spanjorerna, fransmännen och polackerna ska åka till Shanghai i morgon efter skolan! Det är nämligen mid-break här ons-fre (vi går i skolan på lördag av någon anledning...) så tisdag efter skolan till fredag eftermiddag verkar det luta åt, kul! Ska gå och se EXPO som är i Shanghai och shoppa. Så hoppas att den här dumma förkylningen ger med sig. Det tar bara 3 timmar med buss om ni undrar, så Ning bo ligger ganska nära Shanghai. I morgon har vi ett litet test i intensive reading, kvällen har gått åt att plugga till det samt skriva en uppgift i Chinese economy. Sen åt jag min nya favoriträtt, ping juin, som består utav ji-nudlar, gurka, jordnötter, tofu, morötter, någon grön grej och en massa olika såser och frön. Detta äts kallt och kostar 3 kronor, en perfekt middag. Hon som står i ståndet känner igen mig och är alltid jätteglad och pratar en massa med mig, jag svarar väldigt spartanskt i och med att jag förstår 1 % av det hon säger, men detta faktum verkar inte bekomma henne. Och det tycker jag är en ganska hälsosam inställning måste jag säga. F.ö är "back street" det bästa som hänt det här campuset. Det är alla dom stånden som står utanför våran gate där man kan köpa så mycket god mat för inga pengar alls. Som igår, vi träffade oskar och victor och två kineser som dom var med, vi alla satte oss vid ett av dom låga och provisoriska bord med tillhörande läskbackar att sitta på. Sen beställde vi in en massa smårätter och åt det sedan på traditionellt kinesiskt vis; alla får en varsin ris-skål och sen plockar man helt enkelt det man vill ha från alla dom andra skålarna som står i mitten på bordet. Så intryckta mellan två olika grillar, en kvinna och hennes matta där hon sålde plånböcker, i ljuset från lycktor som sitter lite här och där med lite blått/rött/gult sken satt vi och åt jättegod mat. Alltså, det är fantastiskt! Jag är där varje kväll och äter middag, sitter och pratar, kineserna kommer fram och säger Lao wai (utlänning) och ler och sätter sig ner ett tag. Det är fok överallt och det säljs allt från kött till fisk till kräftor (!) och grönsaker och frukt. Du kan köpa nju nui som är typ sött te efter maten och sitta och njuta, åh vad jag tycker om det. Igår var vi 8 personer som satt där och åt för 16 kronor. Tillsammans. 16!!! Nästan så man tror att dom tar fel betalt varje gång. Och om ni undrar; min mage har aldrig mått bättre. Helt ärligt.
Igår var det ju val i Sverige och jag har poströstat så känner mig endå väldigt delaktig trots tidskillnadn och avståndet. Men vad hände egentligen? Vad höll 6% av Sveriges befolkning på med egentligen?! Hur gick det till när SD blev vågmästare i Sverige? Jag trodde faktiskt Sverige hade kommit längre än så. Hoppades. Men tydligen inte. Men det är väl helt enkelt så att politiken runt invandring i Sverige inte fungerar och klyftorn mellan "svenskar" och "ny svenskar" bara blir större och större. Och då blir det väl såhär, folk ledsnar och tar inte reda på fakta innan dom röstar. Lite "ny demokrati"-varning på det hela kan jag tycka. Så om vi säger att det är därför dom röstade på SD, att det här visar "svart på vitt" att klyftorna är för stora, att det inte fungerar att alla invandrare sitter i Fittja/Akalla/Rosengård och inte lär sig svenska, inte får något jobb och inte acklimatiserar sig. Jag tycker själv att våran invandrarpolitik är världelös, men det betyder inte att SD har någon som helst lösning på det. Anyway. Vad är grejen med att först Lars Ohly vägrar sitta i sminket samtidigt som Åkesson och att Reinfeldt går ut med att han "vägrar samarbeta med SD" och hellre går ihopp med MP. Alltså hur dumma i huvudet SD än är så är det ju faktiskt såhär att Sverige är en demokrati och nu har ju folket sagt sitt och då är det ju faktiskt bara att svälja det. Och kanske ta det som en pik och tänka "ooopps hur blev det såhär varför röstade folk på SD vad är det som inte är bra i det vi gör?". Istället kör man dagis/mellanstadie-metoden med utfrysning och baktal. Jag blir så trött. Och när vi ändå är inne på ämnet så måste jag bara säga att jag inte kan förstå varför så många unga väljer att rösta på moderaterna! Alltså deras valord har ju varit "Det ska löna sig att jobba!" samtidigt som det är rekordhög arbetslöshet oss unga. OCH ENDÅ väljer så många unga att rösta på moderaterna! Jag vet flera arbetslösa/arbetssökande som tycker att moderaterna är the way to do it. Men vänta, det är jävligt svårt få jobbet att löna sig om man inte har något jobb. Och sen det här med att dom utförsäkrar folk till höger och vänster och förstör skolan... Nej, jag vill inte leva i ett land där pengar och framgång är viktigare än människan och familjen. Det är stört, det är fel och jag röstade rött så det skrek om det.
Så, då lämnar vi politiken ett tag.
På tal om ingenting, jag köpte 3 kilo melon för 7 kronor och JISSES! Det var den godaste melon jag någonsin ätit. Jag har fortfarande en hel del kvar att gnaga på men så fort den tar slut så ska jag gå till samma snubbe (som valde den åt mig genom att knacka på en massa meloner och lyssna på ljudet) och köpa en till.
Nu, läxor.
Puss och kram!
Hur är det med er? Med mig är det sådär, har råkat ut för en riktig AC-förkylning, ett ord som mellan oss svenskar här nere är ett helt okej och fullgott ord som borde få vara med på ett hörn i NE-ordlista. Idag är det måndag, för er som har missat det, och jag har gått i skolan med tugnt huvud och feber. Men vi har ju bara två lektioner a 2,5 h så det känns lite löjligt att inte gå dit. Men nu, 20.06, är jag så trött att jag knappt kan stå upp. Ska försöka gå och lägga mig i tid så att jag är frisk i morgon för då händer det stora saker ska ni veta! Planen är att jag, spanjorerna, fransmännen och polackerna ska åka till Shanghai i morgon efter skolan! Det är nämligen mid-break här ons-fre (vi går i skolan på lördag av någon anledning...) så tisdag efter skolan till fredag eftermiddag verkar det luta åt, kul! Ska gå och se EXPO som är i Shanghai och shoppa. Så hoppas att den här dumma förkylningen ger med sig. Det tar bara 3 timmar med buss om ni undrar, så Ning bo ligger ganska nära Shanghai. I morgon har vi ett litet test i intensive reading, kvällen har gått åt att plugga till det samt skriva en uppgift i Chinese economy. Sen åt jag min nya favoriträtt, ping juin, som består utav ji-nudlar, gurka, jordnötter, tofu, morötter, någon grön grej och en massa olika såser och frön. Detta äts kallt och kostar 3 kronor, en perfekt middag. Hon som står i ståndet känner igen mig och är alltid jätteglad och pratar en massa med mig, jag svarar väldigt spartanskt i och med att jag förstår 1 % av det hon säger, men detta faktum verkar inte bekomma henne. Och det tycker jag är en ganska hälsosam inställning måste jag säga. F.ö är "back street" det bästa som hänt det här campuset. Det är alla dom stånden som står utanför våran gate där man kan köpa så mycket god mat för inga pengar alls. Som igår, vi träffade oskar och victor och två kineser som dom var med, vi alla satte oss vid ett av dom låga och provisoriska bord med tillhörande läskbackar att sitta på. Sen beställde vi in en massa smårätter och åt det sedan på traditionellt kinesiskt vis; alla får en varsin ris-skål och sen plockar man helt enkelt det man vill ha från alla dom andra skålarna som står i mitten på bordet. Så intryckta mellan två olika grillar, en kvinna och hennes matta där hon sålde plånböcker, i ljuset från lycktor som sitter lite här och där med lite blått/rött/gult sken satt vi och åt jättegod mat. Alltså, det är fantastiskt! Jag är där varje kväll och äter middag, sitter och pratar, kineserna kommer fram och säger Lao wai (utlänning) och ler och sätter sig ner ett tag. Det är fok överallt och det säljs allt från kött till fisk till kräftor (!) och grönsaker och frukt. Du kan köpa nju nui som är typ sött te efter maten och sitta och njuta, åh vad jag tycker om det. Igår var vi 8 personer som satt där och åt för 16 kronor. Tillsammans. 16!!! Nästan så man tror att dom tar fel betalt varje gång. Och om ni undrar; min mage har aldrig mått bättre. Helt ärligt.
Igår var det ju val i Sverige och jag har poströstat så känner mig endå väldigt delaktig trots tidskillnadn och avståndet. Men vad hände egentligen? Vad höll 6% av Sveriges befolkning på med egentligen?! Hur gick det till när SD blev vågmästare i Sverige? Jag trodde faktiskt Sverige hade kommit längre än så. Hoppades. Men tydligen inte. Men det är väl helt enkelt så att politiken runt invandring i Sverige inte fungerar och klyftorn mellan "svenskar" och "ny svenskar" bara blir större och större. Och då blir det väl såhär, folk ledsnar och tar inte reda på fakta innan dom röstar. Lite "ny demokrati"-varning på det hela kan jag tycka. Så om vi säger att det är därför dom röstade på SD, att det här visar "svart på vitt" att klyftorna är för stora, att det inte fungerar att alla invandrare sitter i Fittja/Akalla/Rosengård och inte lär sig svenska, inte får något jobb och inte acklimatiserar sig. Jag tycker själv att våran invandrarpolitik är världelös, men det betyder inte att SD har någon som helst lösning på det. Anyway. Vad är grejen med att först Lars Ohly vägrar sitta i sminket samtidigt som Åkesson och att Reinfeldt går ut med att han "vägrar samarbeta med SD" och hellre går ihopp med MP. Alltså hur dumma i huvudet SD än är så är det ju faktiskt såhär att Sverige är en demokrati och nu har ju folket sagt sitt och då är det ju faktiskt bara att svälja det. Och kanske ta det som en pik och tänka "ooopps hur blev det såhär varför röstade folk på SD vad är det som inte är bra i det vi gör?". Istället kör man dagis/mellanstadie-metoden med utfrysning och baktal. Jag blir så trött. Och när vi ändå är inne på ämnet så måste jag bara säga att jag inte kan förstå varför så många unga väljer att rösta på moderaterna! Alltså deras valord har ju varit "Det ska löna sig att jobba!" samtidigt som det är rekordhög arbetslöshet oss unga. OCH ENDÅ väljer så många unga att rösta på moderaterna! Jag vet flera arbetslösa/arbetssökande som tycker att moderaterna är the way to do it. Men vänta, det är jävligt svårt få jobbet att löna sig om man inte har något jobb. Och sen det här med att dom utförsäkrar folk till höger och vänster och förstör skolan... Nej, jag vill inte leva i ett land där pengar och framgång är viktigare än människan och familjen. Det är stört, det är fel och jag röstade rött så det skrek om det.
Så, då lämnar vi politiken ett tag.
På tal om ingenting, jag köpte 3 kilo melon för 7 kronor och JISSES! Det var den godaste melon jag någonsin ätit. Jag har fortfarande en hel del kvar att gnaga på men så fort den tar slut så ska jag gå till samma snubbe (som valde den åt mig genom att knacka på en massa meloner och lyssna på ljudet) och köpa en till.
Nu, läxor.
Puss och kram!
Lördag
Godmorgon vänner!
Eller alltså här är klockan 15.15 och inte så väldigt mycket morgon, men i Sverige är den ju bara 9.15. Igår var jag och the BoyZ hemma oss Gustaf innan vi drog vidare på K-TV. Jag förstår inte varför K-TV inte har spridit sig till sverigen, det är nämligen en helt underbar uppfinning! Det hela går ut på att man går ihopp med några man tycker om, sen går man och hyr ett rum där det finns en ljudanläggning, en storbilskärm och microfoner och en karaokemaskin. Sen sjunger och dansar man där tills man blir alldeles hes, det är hysteriskt kul! Det är billigt också, vi var 8 stycken som betalade 160 kronor tillsammans, dvs 20 kronor var... Ingenting ju! Och det fanns en massa engelska låtar och en massa ABBA såklart, men orginalvideos som spelades i bakgrunden, haha. Vilka kläder dom hade! Efter det gick vi vidare till baba, 88, och dansade till Lady Gaga. Kul kväll! Men jag och kristoffer åkte runt 2 för att jag hade ju en AC kille som skulle komma till mig klockan 9 i morse...
Idag har jag vaknat och fått min AC reparerad, jag har varit in till Tian Yi och handlat lite och kollat på folk (folk kollar på mig). På bussen dit var det så mycket folk att det var galet, kineser har liksom inte den där spärren att fullt på en buss är fullt, utan dom bara fortsätter att trycka på och tillslut ploppar dom ju inte. Men det bli helt hysteriskt trångt och dom sista busstationerna så stängde chauffören inte ens dörrarna, haha. Väl inne i affären lyckades jag beställa mast på kinesisk, kände mig som typ Barack Obama måste ha gjort när han blev president. Lite sådär titanic- i'm the king of the world.
Alla affärer är så sinnesjukt stora, minst två våningar och det finns allt från levande laxar till dammsugare.
Här kan man köpa... poggs i lösvikt?
Dom lever! Förstår ni vad äckligt?! Funderade på att göra en räddningsaktion men dom var så många... Blä blä blä.
Här lever allting också. Fiskar, räkor, något avlångt konstigt och diverse musslor. Allt i lösvikt och det finns hovar eller handskar som man kan får låna och plocka upp det man vill ha. Mysigt.
Eller så kan man ta det man vill ha ur akvariumen som ibland är så överfulla att det liggger fiskar och sprattlar en stund på golvet innan någon vänlig själ (jag) förbarmar sig och slänger i dom stackars liven igen.
Hela den där väggen är torkade ankor med huvuden, ögon och allting! Dom är marienrade i olika marinader och har därför olika färger. Alltså jag krääääääääääks.
Korv någon?
Nu ska jag skriva tecken och försöka få dom att se ut som att det är någon som är lite äldre än 4 som skrivit dom.
Puss och kram!
Eller alltså här är klockan 15.15 och inte så väldigt mycket morgon, men i Sverige är den ju bara 9.15. Igår var jag och the BoyZ hemma oss Gustaf innan vi drog vidare på K-TV. Jag förstår inte varför K-TV inte har spridit sig till sverigen, det är nämligen en helt underbar uppfinning! Det hela går ut på att man går ihopp med några man tycker om, sen går man och hyr ett rum där det finns en ljudanläggning, en storbilskärm och microfoner och en karaokemaskin. Sen sjunger och dansar man där tills man blir alldeles hes, det är hysteriskt kul! Det är billigt också, vi var 8 stycken som betalade 160 kronor tillsammans, dvs 20 kronor var... Ingenting ju! Och det fanns en massa engelska låtar och en massa ABBA såklart, men orginalvideos som spelades i bakgrunden, haha. Vilka kläder dom hade! Efter det gick vi vidare till baba, 88, och dansade till Lady Gaga. Kul kväll! Men jag och kristoffer åkte runt 2 för att jag hade ju en AC kille som skulle komma till mig klockan 9 i morse...
Idag har jag vaknat och fått min AC reparerad, jag har varit in till Tian Yi och handlat lite och kollat på folk (folk kollar på mig). På bussen dit var det så mycket folk att det var galet, kineser har liksom inte den där spärren att fullt på en buss är fullt, utan dom bara fortsätter att trycka på och tillslut ploppar dom ju inte. Men det bli helt hysteriskt trångt och dom sista busstationerna så stängde chauffören inte ens dörrarna, haha. Väl inne i affären lyckades jag beställa mast på kinesisk, kände mig som typ Barack Obama måste ha gjort när han blev president. Lite sådär titanic- i'm the king of the world.
Alla affärer är så sinnesjukt stora, minst två våningar och det finns allt från levande laxar till dammsugare.
Här kan man köpa... poggs i lösvikt?
Dom lever! Förstår ni vad äckligt?! Funderade på att göra en räddningsaktion men dom var så många... Blä blä blä.
Här lever allting också. Fiskar, räkor, något avlångt konstigt och diverse musslor. Allt i lösvikt och det finns hovar eller handskar som man kan får låna och plocka upp det man vill ha. Mysigt.
Eller så kan man ta det man vill ha ur akvariumen som ibland är så överfulla att det liggger fiskar och sprattlar en stund på golvet innan någon vänlig själ (jag) förbarmar sig och slänger i dom stackars liven igen.
Hela den där väggen är torkade ankor med huvuden, ögon och allting! Dom är marienrade i olika marinader och har därför olika färger. Alltså jag krääääääääääks.
Korv någon?
Nu ska jag skriva tecken och försöka få dom att se ut som att det är någon som är lite äldre än 4 som skrivit dom.
Puss och kram!
Fredag
Hej vänner!
Idag är det varmt som tusan, men inte lika kvavt, och det uppskattas! Viktor var till och med så modig att han körde jeans idag, någonting jag inte riktigt skulle göra än, men han såg nöjd ut. Klockan 10 i morse kom Tina hem till mig och hade privatlektion. Hon är väldigt bra tycker jag, hon är utbildad lärare och har en master i engelska, och så är hon rolig och snäll. Hon hade med sig lite stenciler som jag fick göra, hon lärde mig lite om grammatik (det är helt ologiskt allting) och så hade hon med sig en stor och fin lärobok som jag fick som heter "learn chinese with me!" och ser lite ut som min första cellobok som jag fick när jag var 8-9 år... Men den är pedagogisk och insidan är lika svårt som någonting, så det är ingenting att klaga på! Väldigt bekvämt f.ö att ha sin första lektion på fredag hemma oss sig, det känns lite lysigt. Och lektionen var ungefär en timme och en kvart, så det var bra med tid också. Såhär i början är det mest Tina som styr, men hon sa att i framtiden när jag vet vad jag behöver extra träning med, eller om det är någoting som är oklart, så kan jag styra mina lektoiner lit emer själv, och det känns bra!
En sugig sak är dock att ACn har gått sönder igen och jag snittar sköna 35 grader inomhus just nu... Men hantverkaren lovade att han skulle komma vid 16 idag, och gör han inte det så tänker jag byta rum eller någonting, går inte att sova i den här värmen. Förra gången den gick sönder så kunde jag ju laga den själv, men så roligt skulle vi visst inte ha det den här gången, så jag ber till gudarna och hantverkaren verkligen kommer och inte är "out of town" som det brukar heta när dom inte kommer...
En sak som är lite rolig är att när man är och handlar i affärer och inte förstår hur mycket man ska betala så har kineserna ett litet annorlunda sätt att visa det. Hemma så håller vi ju upp antal fingrar, typ 8, om vi menar åtta osv. Men här i Kina har man tagit det systemet lite längre och man kan räkna upp till tio på en hand, vilken grej va! Jag har gjort en lite bildserie till er för att ni verkligen ska förstå det geniaiska bakom det,
Yi, er, san. 1, 2, 3. kanske inte så annorlunda mot hemma...
si, wo, liu. 4, 5, 6 och ser ni! Här händer det grejer!
qi, ba, diu. 7, 8, 9.
shri, 10. Tio kan man visa på två sätt, men båda är lika rätt. Förstår vi vad smidigt!
Nej, nu har jag lektion om 20 minuter och det är så varmt att jag vägrar stressa i den här värmen så jag tänker gå nu. Ha en fin dag!
Puss och kram
Idag är det varmt som tusan, men inte lika kvavt, och det uppskattas! Viktor var till och med så modig att han körde jeans idag, någonting jag inte riktigt skulle göra än, men han såg nöjd ut. Klockan 10 i morse kom Tina hem till mig och hade privatlektion. Hon är väldigt bra tycker jag, hon är utbildad lärare och har en master i engelska, och så är hon rolig och snäll. Hon hade med sig lite stenciler som jag fick göra, hon lärde mig lite om grammatik (det är helt ologiskt allting) och så hade hon med sig en stor och fin lärobok som jag fick som heter "learn chinese with me!" och ser lite ut som min första cellobok som jag fick när jag var 8-9 år... Men den är pedagogisk och insidan är lika svårt som någonting, så det är ingenting att klaga på! Väldigt bekvämt f.ö att ha sin första lektion på fredag hemma oss sig, det känns lite lysigt. Och lektionen var ungefär en timme och en kvart, så det var bra med tid också. Såhär i början är det mest Tina som styr, men hon sa att i framtiden när jag vet vad jag behöver extra träning med, eller om det är någoting som är oklart, så kan jag styra mina lektoiner lit emer själv, och det känns bra!
En sugig sak är dock att ACn har gått sönder igen och jag snittar sköna 35 grader inomhus just nu... Men hantverkaren lovade att han skulle komma vid 16 idag, och gör han inte det så tänker jag byta rum eller någonting, går inte att sova i den här värmen. Förra gången den gick sönder så kunde jag ju laga den själv, men så roligt skulle vi visst inte ha det den här gången, så jag ber till gudarna och hantverkaren verkligen kommer och inte är "out of town" som det brukar heta när dom inte kommer...
En sak som är lite rolig är att när man är och handlar i affärer och inte förstår hur mycket man ska betala så har kineserna ett litet annorlunda sätt att visa det. Hemma så håller vi ju upp antal fingrar, typ 8, om vi menar åtta osv. Men här i Kina har man tagit det systemet lite längre och man kan räkna upp till tio på en hand, vilken grej va! Jag har gjort en lite bildserie till er för att ni verkligen ska förstå det geniaiska bakom det,
Yi, er, san. 1, 2, 3. kanske inte så annorlunda mot hemma...
si, wo, liu. 4, 5, 6 och ser ni! Här händer det grejer!
qi, ba, diu. 7, 8, 9.
shri, 10. Tio kan man visa på två sätt, men båda är lika rätt. Förstår vi vad smidigt!
Nej, nu har jag lektion om 20 minuter och det är så varmt att jag vägrar stressa i den här värmen så jag tänker gå nu. Ha en fin dag!
Puss och kram
Regnperiod
Hej vänner!
Det är som sagt regnperiod här och det betyder också att det är åskochblixt-period. Vilket är lite jobbigt om man inte tycker om åska och blixtrar. Det är lite jobbigt när det dessutom är 100 gånger värre än i Sverige samt att jag inte äger någon bil som jag kan springa ut och sätta mig i här. Som om inte det vore nog så bor jag högst upp i den högsta byggnaden vilket betyder att blixten kommer slå ner i min lägenhet och grilla allt jag äger och har. Blä.
Igår var det en urladdning som hette duga. Jag ser ganska långt och brett, eller hur jag nu ska förklara det, från min balkong. Så det började med att hela himlen lyser upp men man hör inget buller, det är nästan det läskigaste. Sen börjar det blåsa som tusan och sen regna så trädens blad typ går sönder. Sen efter ett tag börjar det åska, riktiga åskknallar, och blixtrarna blir bara fler och fler. Tillslut är skiten precis över oss och jag ser hur blixtrarna klättrar över himlen och bara letar efter min lägenhet, men som tur var hittade dom den inte. Detta håller på i typ 1 timme och nästan varje dag, så min åskfobi borde snart blivit botad kan man tycka.
Titta vad himlen lyser upp!
Och ja, jag är medveten om att bilderna är suddiga, dåliga och ganska värdelösa i det sytet som jag hade tänkt att dom skulle tjäna. Men lite känsla för vad jag menar kanske ni får? ...Eller?
Nu ska jag till biblioteket och plugga uttal med Amanda!
Puss och kram
Det är som sagt regnperiod här och det betyder också att det är åskochblixt-period. Vilket är lite jobbigt om man inte tycker om åska och blixtrar. Det är lite jobbigt när det dessutom är 100 gånger värre än i Sverige samt att jag inte äger någon bil som jag kan springa ut och sätta mig i här. Som om inte det vore nog så bor jag högst upp i den högsta byggnaden vilket betyder att blixten kommer slå ner i min lägenhet och grilla allt jag äger och har. Blä.
Igår var det en urladdning som hette duga. Jag ser ganska långt och brett, eller hur jag nu ska förklara det, från min balkong. Så det började med att hela himlen lyser upp men man hör inget buller, det är nästan det läskigaste. Sen börjar det blåsa som tusan och sen regna så trädens blad typ går sönder. Sen efter ett tag börjar det åska, riktiga åskknallar, och blixtrarna blir bara fler och fler. Tillslut är skiten precis över oss och jag ser hur blixtrarna klättrar över himlen och bara letar efter min lägenhet, men som tur var hittade dom den inte. Detta håller på i typ 1 timme och nästan varje dag, så min åskfobi borde snart blivit botad kan man tycka.
Titta vad himlen lyser upp!
Och ja, jag är medveten om att bilderna är suddiga, dåliga och ganska värdelösa i det sytet som jag hade tänkt att dom skulle tjäna. Men lite känsla för vad jag menar kanske ni får? ...Eller?
Nu ska jag till biblioteket och plugga uttal med Amanda!
Puss och kram
Onsdag
Hej vänner!
Nyss hemkommen från badminton/biljard med Amanda och Summer. Det var riktigt kul och dom var duktiga som tusan, så man fick verkligen anstränga sig. Man kan bara gå rakt in i gympasalen och spela om man känner för det, grymt! Men det finns ingen AC (tar tillbaka allting jag någonsin sagt om sporthallens luft...) och man blir seriöst helt sjöblöt. Man svettas så det är pinsamt, fast ganska härligt. Befriande liksom. Kul var det iallfall och dom var så gulliga och hade lånat racket av några killar från deras klass för att jag och Johan skulle kunna vara med. Sen var vi som sagt och spelade biljard. Att spela biljard på campus är... utmattande. Och inte av den aledningen man kan tro, att det är fysiskt ansträngade eller så, nej nej nej. Tänk er en gigantisk sal med 15 biljardbord staplade på raka rader där det trängs mins 4 personer vi varje (alltid några som bara hänger, har kolla liksom). Redan där blir ljudnivån hög. Lägg sedan till en gigantiskt musikanlägging i mitten som, efter vi kom in, bara spelade BSB och Lady Gaga. Sen börjar du spela och då får du lite publik, som västerlänning alltså. Vi hade två små flickor som stod i ett hörn, en lite äldre kille, en som jobbade där och en dam från en närliggande nudel-restaurang. Men det var kul och det kosar 8 kronor/h, så det är inte ett speciell dyrt intresse. På tal om att kineserna stirrar så träffade jag kristoffer och simon och "deras" kines och hon hälsade och frågade vad vi hette. Och sen kläcker hon ur sig; "I know where you use to have youre lunch! I saw you and you like tofu!". Jag tappade liksom hakan och bara stirrade. Då säger Simon, som har varit här ett år, "dom håller koll på dig, bara så du vet. Stenkoll."
Nu ska jag försöka skriva tecken. Vet ni hur svårt det är? Det känns typ som att man inte har någon motorik och gör det med fel hand, så svårt är det.
Ni ser ju...
Puss och kram
Nyss hemkommen från badminton/biljard med Amanda och Summer. Det var riktigt kul och dom var duktiga som tusan, så man fick verkligen anstränga sig. Man kan bara gå rakt in i gympasalen och spela om man känner för det, grymt! Men det finns ingen AC (tar tillbaka allting jag någonsin sagt om sporthallens luft...) och man blir seriöst helt sjöblöt. Man svettas så det är pinsamt, fast ganska härligt. Befriande liksom. Kul var det iallfall och dom var så gulliga och hade lånat racket av några killar från deras klass för att jag och Johan skulle kunna vara med. Sen var vi som sagt och spelade biljard. Att spela biljard på campus är... utmattande. Och inte av den aledningen man kan tro, att det är fysiskt ansträngade eller så, nej nej nej. Tänk er en gigantisk sal med 15 biljardbord staplade på raka rader där det trängs mins 4 personer vi varje (alltid några som bara hänger, har kolla liksom). Redan där blir ljudnivån hög. Lägg sedan till en gigantiskt musikanlägging i mitten som, efter vi kom in, bara spelade BSB och Lady Gaga. Sen börjar du spela och då får du lite publik, som västerlänning alltså. Vi hade två små flickor som stod i ett hörn, en lite äldre kille, en som jobbade där och en dam från en närliggande nudel-restaurang. Men det var kul och det kosar 8 kronor/h, så det är inte ett speciell dyrt intresse. På tal om att kineserna stirrar så träffade jag kristoffer och simon och "deras" kines och hon hälsade och frågade vad vi hette. Och sen kläcker hon ur sig; "I know where you use to have youre lunch! I saw you and you like tofu!". Jag tappade liksom hakan och bara stirrade. Då säger Simon, som har varit här ett år, "dom håller koll på dig, bara så du vet. Stenkoll."
Nu ska jag försöka skriva tecken. Vet ni hur svårt det är? Det känns typ som att man inte har någon motorik och gör det med fel hand, så svårt är det.
Ni ser ju...
Puss och kram
Skola
Hej vänner!
Förra inlägget som hette "skola" handlade visst också om mat... Det är nog bara för att det är så mycket roligare att skriva och fota mat än att skriva och fota en skola. Men nu tänkte jag berätta lite om min skola, Zhejiang Wanli University International College.
Skolan är ett gigantiskt komplex som har 60 olika byggnader med flera tusen klassrum. Det går både internationella studenter som mest är från Japan, Ryssland och Vietnamn och "vanliga" kineser. Tydligen är det ganska dyrt att gå på Wanli, i kinesiska mått mätt, så det är lite överklassbarn som går här. Ingenting man märker av eller så men jag fick det berättat för mig, och säger dom att det är så så tror jag dom. Lektionerna börjar klockan 8 på morgonen och håller på till 11.25 då det är lunchrast i två och en halv timme. I oktober ändras dock schemat och det blir lunch i 2 timmar, men då får man sluta 30 minuter tidigare så det är ju bra. Det är en väldigt lång lunch men det är bara för att 1. alla ska hinna äta och 2. det är ganska vanligt att man går och lägger sig ett tag på lunchen, siesta a la China. Efter lunch börjar klasserna igen vid 14.00 och då kan man gå till 17.35. Sen finns det även kvällskurser, som är valbara, och dom håller på från 18.30-20.00. Jag har två valbara kurser som jag läser, Taiji (sporten ni vet) samt American history. Min längsta dag är på tisdagar då jag går från 8.00-17.25, men med den långa lunchen så känns det inte så farligt och lektionerna är intressanta. Alla har samma tider på lektionerna så det är inringning, sen ringer det för 5 minuters rst, sen ringer det in från rasten och sen ringer det ut igen. Någonting som jag som svensk tycker är lite exotiskt, haha. Men smidigt, man behöver inte fundera på om läraren drar över eller börjar för tidigt eller så, det är bara att följa klockan.
Klassen består av människor från Japan, Polen, Sverige, Spanien, Frankrike, Kenya, Vietnam, Korea och Indonesien. Det är nästan bara killar av någon anledning, men alla är snälla och glada och lite blyga såhär i början. Vi är alla nybörjare och vi verkar lära oss ungefär lika fort, förutom tjejen från Korea, hon fattar lite snabbare än alla andra...
Vi har nu gått i skolan i 3 dagar och vi har fått läxor i varje ämne varje dag, så det är tempo på lektionerna. Det enda som jag har svårt för är att dom är väldigt glada här i Kina att lära sig allt "by heart", någonting som jag nästan aldrig har behövt göra förut. Det är klart att jag har lärt mig saker, pluggat och förstått för att klara proven. Men det här är mer lära sig ramsor, långa haranger med konversationer, sånger och dikter. Nästan alltid efter ett par genomläsningar så säger läraren "Put down your books!" och sen förväntas man kunna det som man precis läst, by heart. Men det kommer väl det med, är väl som allting, man behöver bara "komma in i det".
Idag har vi börjat sätt i hopp meningar och dom går ganska fort framåt. Redan nu efter 3 dagar förväntas vi kunna 40 ord, sätta ihop till meningar, komma ihåg tecknen, kunna skriva dom samt förstå grammatiken bakom allting. Men just nu är det så pass enkla ord så det går bra, men fortsätter dom i samma takt så gäller det att inte hamna efter. Jag kunde ju verkligen ingenting när jag kom hit, ingenting. Det är inte som när man läste Franska, för då hade man en aning om hur språket lät, man kunde lite ord och man hade ett försrång eller hur man ska säga. Här sitter man som ett frågetecken och man kan inte för sitt liv förstå någonting som läraren inte har gått igenom. Sen är det dessutom väldigt svårt att få in melodin i språket, både när man pratar och när man lyssnar. Som ni vet så betyder ett ord på mandarin 4 olika saker. Det beror bara på hur man betonar ordet. Och om ni tror att det är någon överdriver betoning som man alltid kan förstå så tror ni feeeeel. Det är så små skillnader att det är löjligt. Ta svenskan tillexempel, är det någon som kommer till som "ny svensk" och försöker prata och kanske säger "aferen" så kan vi ju fortfarande förstå att dom kanske menar affären. Men så fungerar det inte här, för om du säger mà men menar ma så har du precis sagt svära istället för mamma, och då blir det ju helt fel. Och så är det hela tiden, så det gäller att verkligen förstå hur du ska uttala det samt förstå hur du ska lyssna efter tonerna i orden. Men det kommer, det gör det. Men man behöver lite tid att få in melodin i huvudet bara.
Men det är jätteroligt och det blir verkligen en riktig ego-boost när man förstår och kan hänga med i lätta konversationer (vad heter du, vart är du ifrån, hur gammal är du, hur mår du) och svara.
Nu är klockan 16.31 och regnet öser ner utanför, det är regnperiod som sagt. Klockan 18.30 ska jag spela badminton med Amanda och hennes kompisar men tills dess ska jag plugga.
Det här är f.ö mitt studentpass som gör att jag får låna böcker på biblioteket och vara igympasalen och dylikt. Men fotot var det fulaste jag någonsin sett. Ni som vet; tänk er mitt friskis&svettis-kort tillsammans med mitt norska leg... Det är vidrigt, haha.
Nej, plugg var det.
Puss och kram
Förra inlägget som hette "skola" handlade visst också om mat... Det är nog bara för att det är så mycket roligare att skriva och fota mat än att skriva och fota en skola. Men nu tänkte jag berätta lite om min skola, Zhejiang Wanli University International College.
Skolan är ett gigantiskt komplex som har 60 olika byggnader med flera tusen klassrum. Det går både internationella studenter som mest är från Japan, Ryssland och Vietnamn och "vanliga" kineser. Tydligen är det ganska dyrt att gå på Wanli, i kinesiska mått mätt, så det är lite överklassbarn som går här. Ingenting man märker av eller så men jag fick det berättat för mig, och säger dom att det är så så tror jag dom. Lektionerna börjar klockan 8 på morgonen och håller på till 11.25 då det är lunchrast i två och en halv timme. I oktober ändras dock schemat och det blir lunch i 2 timmar, men då får man sluta 30 minuter tidigare så det är ju bra. Det är en väldigt lång lunch men det är bara för att 1. alla ska hinna äta och 2. det är ganska vanligt att man går och lägger sig ett tag på lunchen, siesta a la China. Efter lunch börjar klasserna igen vid 14.00 och då kan man gå till 17.35. Sen finns det även kvällskurser, som är valbara, och dom håller på från 18.30-20.00. Jag har två valbara kurser som jag läser, Taiji (sporten ni vet) samt American history. Min längsta dag är på tisdagar då jag går från 8.00-17.25, men med den långa lunchen så känns det inte så farligt och lektionerna är intressanta. Alla har samma tider på lektionerna så det är inringning, sen ringer det för 5 minuters rst, sen ringer det in från rasten och sen ringer det ut igen. Någonting som jag som svensk tycker är lite exotiskt, haha. Men smidigt, man behöver inte fundera på om läraren drar över eller börjar för tidigt eller så, det är bara att följa klockan.
Klassen består av människor från Japan, Polen, Sverige, Spanien, Frankrike, Kenya, Vietnam, Korea och Indonesien. Det är nästan bara killar av någon anledning, men alla är snälla och glada och lite blyga såhär i början. Vi är alla nybörjare och vi verkar lära oss ungefär lika fort, förutom tjejen från Korea, hon fattar lite snabbare än alla andra...
Vi har nu gått i skolan i 3 dagar och vi har fått läxor i varje ämne varje dag, så det är tempo på lektionerna. Det enda som jag har svårt för är att dom är väldigt glada här i Kina att lära sig allt "by heart", någonting som jag nästan aldrig har behövt göra förut. Det är klart att jag har lärt mig saker, pluggat och förstått för att klara proven. Men det här är mer lära sig ramsor, långa haranger med konversationer, sånger och dikter. Nästan alltid efter ett par genomläsningar så säger läraren "Put down your books!" och sen förväntas man kunna det som man precis läst, by heart. Men det kommer väl det med, är väl som allting, man behöver bara "komma in i det".
Idag har vi börjat sätt i hopp meningar och dom går ganska fort framåt. Redan nu efter 3 dagar förväntas vi kunna 40 ord, sätta ihop till meningar, komma ihåg tecknen, kunna skriva dom samt förstå grammatiken bakom allting. Men just nu är det så pass enkla ord så det går bra, men fortsätter dom i samma takt så gäller det att inte hamna efter. Jag kunde ju verkligen ingenting när jag kom hit, ingenting. Det är inte som när man läste Franska, för då hade man en aning om hur språket lät, man kunde lite ord och man hade ett försrång eller hur man ska säga. Här sitter man som ett frågetecken och man kan inte för sitt liv förstå någonting som läraren inte har gått igenom. Sen är det dessutom väldigt svårt att få in melodin i språket, både när man pratar och när man lyssnar. Som ni vet så betyder ett ord på mandarin 4 olika saker. Det beror bara på hur man betonar ordet. Och om ni tror att det är någon överdriver betoning som man alltid kan förstå så tror ni feeeeel. Det är så små skillnader att det är löjligt. Ta svenskan tillexempel, är det någon som kommer till som "ny svensk" och försöker prata och kanske säger "aferen" så kan vi ju fortfarande förstå att dom kanske menar affären. Men så fungerar det inte här, för om du säger mà men menar ma så har du precis sagt svära istället för mamma, och då blir det ju helt fel. Och så är det hela tiden, så det gäller att verkligen förstå hur du ska uttala det samt förstå hur du ska lyssna efter tonerna i orden. Men det kommer, det gör det. Men man behöver lite tid att få in melodin i huvudet bara.
Men det är jätteroligt och det blir verkligen en riktig ego-boost när man förstår och kan hänga med i lätta konversationer (vad heter du, vart är du ifrån, hur gammal är du, hur mår du) och svara.
Nu är klockan 16.31 och regnet öser ner utanför, det är regnperiod som sagt. Klockan 18.30 ska jag spela badminton med Amanda och hennes kompisar men tills dess ska jag plugga.
Det här är f.ö mitt studentpass som gör att jag får låna böcker på biblioteket och vara igympasalen och dylikt. Men fotot var det fulaste jag någonsin sett. Ni som vet; tänk er mitt friskis&svettis-kort tillsammans med mitt norska leg... Det är vidrigt, haha.
Nej, plugg var det.
Puss och kram
Skola
Hej vänner!
Efter den "misslyckade" förmiddagen var det lunchdags. Vi har 2 timmars lunch så det är riktigt skönt för att brottas med 10 000 andra elever om samma mat känns sådär. Men idag hade vi tröttnat lite på den restaurangen som vi har gått till varenda dag dom senaste dagarna så vi bestämde oss för att ta en svensk killes råd och äta på restaurangen ovanför. Och jäklar vilket bra val det var. Fast det började lite knepigt då vi fick in menyn,
Men vi tappade inte modet utan började försöka beställa in det vi ville ha., Tofu är förbannat behändigt då det heter To fù här, så det fick det bli för mig. Sen har jag lyckats komma ihåg grönsaker (hon frågde såklart vilken, men jag höll masken och fortsatte bestämt säga grönsaker så hon fick ge sig till slut) och ris. Så det fick bli min mat och Lisa stylade till det lite med ett nytt ord; krabba. Och dom fattade. En grej som är väldigt märklig är att dom inte förstår när man säger Coca cola. Om man pekar på en burk med namnet Coca Cola på så försåtr dom fortfarande inte, fruktansvärt irriterande. Jag kommer ihåg dom första dagarna, vi alla svenskar trodde att antingen alla kineser var hörselskadade eller att cola typ inte existerade eller någonting. Men sen kom svaret; Ku lè. Jag vet, man blir lite trött men det känns skönt att förstå varför dom inte förstod. Kineser är dåliga på att improvisera om vi säger så. Efter vi beställt satt vi och blev utstirrade av lite random kineser, en kunde lite engelska och satt och sa "hello hello hello" i typ tio minuter innan han tröttnade. Men vi log och sa "hello" tillbaka, dom är liksom inte irriterande, bara jättenyfikna. Alltså jättenyfikna. Det är så konstigt, jag tänker hela tiden; men har dom inte TV? Läser dom inte tidningar? Men faktiskt så är det ju så att här i Níng bo så har dom inga internationella tidningar, jag har letat, och om du vill ha internationell kanaler så måste du betala en massa. Då är det väl internet kvar och där har dom ju stängt ner facebook, twitter, youtube osv... Men men, tillbaka till maten.
Tofu! Marinerad i soya med hackad chili, jordnötter och vårlök. Gryyyymt gott.
Grönsakerna blev alltså kål i en sås som dom använder mycket här men som jag inte vet vad det är. Den ser ut som tjockt vatten (om ni förstår) och smakar salt och vitlök. Sen var det en massa svamp i botten, och svampen här är otroligt god. Så det var lyckat det också.
Tada! Alla var nöjda och glada. Till det fick vi en massa ris, såklart, och hela kalaset gick på 18 yuan var. Förstår ni hur billigt det är här? Jag slutar aldrig förundras och har en känsla av att det kommer bli en jobbig omställning när jag kommer hem igen. Jag menar, det har gått ganska lätt att vänja sig vid dom här priserna men sen tillbaka? (och jag vet, jag har bott 20 år i sverige och hatar folk som kommer från Thailand med badbyxor för att dom har varit borta 1 månad och glömt bort att just det, i Sverige har vi vinter i februari (no names...) Men ändå, man vänjer sig snabbt och jag är här längre.)
Nu kom Ibbe, Robert och Anja tillbaka från Wall-mart, ska nog gå ut och äta lite chips med dom...
Puss och kram!
Efter den "misslyckade" förmiddagen var det lunchdags. Vi har 2 timmars lunch så det är riktigt skönt för att brottas med 10 000 andra elever om samma mat känns sådär. Men idag hade vi tröttnat lite på den restaurangen som vi har gått till varenda dag dom senaste dagarna så vi bestämde oss för att ta en svensk killes råd och äta på restaurangen ovanför. Och jäklar vilket bra val det var. Fast det började lite knepigt då vi fick in menyn,
Men vi tappade inte modet utan började försöka beställa in det vi ville ha., Tofu är förbannat behändigt då det heter To fù här, så det fick det bli för mig. Sen har jag lyckats komma ihåg grönsaker (hon frågde såklart vilken, men jag höll masken och fortsatte bestämt säga grönsaker så hon fick ge sig till slut) och ris. Så det fick bli min mat och Lisa stylade till det lite med ett nytt ord; krabba. Och dom fattade. En grej som är väldigt märklig är att dom inte förstår när man säger Coca cola. Om man pekar på en burk med namnet Coca Cola på så försåtr dom fortfarande inte, fruktansvärt irriterande. Jag kommer ihåg dom första dagarna, vi alla svenskar trodde att antingen alla kineser var hörselskadade eller att cola typ inte existerade eller någonting. Men sen kom svaret; Ku lè. Jag vet, man blir lite trött men det känns skönt att förstå varför dom inte förstod. Kineser är dåliga på att improvisera om vi säger så. Efter vi beställt satt vi och blev utstirrade av lite random kineser, en kunde lite engelska och satt och sa "hello hello hello" i typ tio minuter innan han tröttnade. Men vi log och sa "hello" tillbaka, dom är liksom inte irriterande, bara jättenyfikna. Alltså jättenyfikna. Det är så konstigt, jag tänker hela tiden; men har dom inte TV? Läser dom inte tidningar? Men faktiskt så är det ju så att här i Níng bo så har dom inga internationella tidningar, jag har letat, och om du vill ha internationell kanaler så måste du betala en massa. Då är det väl internet kvar och där har dom ju stängt ner facebook, twitter, youtube osv... Men men, tillbaka till maten.
Tofu! Marinerad i soya med hackad chili, jordnötter och vårlök. Gryyyymt gott.
Grönsakerna blev alltså kål i en sås som dom använder mycket här men som jag inte vet vad det är. Den ser ut som tjockt vatten (om ni förstår) och smakar salt och vitlök. Sen var det en massa svamp i botten, och svampen här är otroligt god. Så det var lyckat det också.
Tada! Alla var nöjda och glada. Till det fick vi en massa ris, såklart, och hela kalaset gick på 18 yuan var. Förstår ni hur billigt det är här? Jag slutar aldrig förundras och har en känsla av att det kommer bli en jobbig omställning när jag kommer hem igen. Jag menar, det har gått ganska lätt att vänja sig vid dom här priserna men sen tillbaka? (och jag vet, jag har bott 20 år i sverige och hatar folk som kommer från Thailand med badbyxor för att dom har varit borta 1 månad och glömt bort att just det, i Sverige har vi vinter i februari (no names...) Men ändå, man vänjer sig snabbt och jag är här längre.)
Nu kom Ibbe, Robert och Anja tillbaka från Wall-mart, ska nog gå ut och äta lite chips med dom...
Puss och kram!
Tisdag
Hej vänner!
Idag har vi haft riktigt fint väder här igen. Det är faktiskt ganska ovanligt då det är regnperiod här just nu men, peppar peppar, det ser ut att hålla i sig! I morse startade jag dagen vid 7 för att gå ner och äta frukost (har jag sagt att campus är typ det bästa som finns?). Jag ska försöka ta med mig kameran i morgon för det är lite svårt att förklara vad jag åt, men jag kan försöka. Det ensa är typ risgröt fast med något svart i, den är god. Sen är det någonting som börjar på B och som ser ut som dumplings men är större, det är kål och ägg i, dom är riktigt goda. Sen är det som… Ni vet sådana där bullar som dom äter i pokémon? Ser ut som ris med något svart på? Sådana finns det också, och det svarta är sjögräs. Sen kan man om man vill äta nudlar och ris och grönsaker och biff, typ som ”lättare” lunch, men klockan 7 så vill inte min mage det. Men jag blev mätt och det hela gick på 4 kronor, så det kändes ändå som någonting att fortsätta med!
Sen bar det av mot klassrummet och Listning and Speaking, trodde jag. Men så var inte fallet, lärare som var i det klasstummet som vi skulle vara i var inte vår lärare och hon pratade inte engelska, så vi fick ringa James (rektorn för oss icke infödda) och fråga vad som hände. Han kom springande och sa att det hade blivit något fel, att vi inte skulle ha den här klassen och att han var ledsen. Men hur mycket han än bad om ursäkt så gissar jag att vi såg ganska surmulna ut fortfarande, klockan var 8 och nästa lektion börjar 9.50, så jag var allting annat än glad. Men då kom James på snilleblixten att ge oss alla en varsin bok med lite historia om Níng bo (har äntligen lärt mig att det är två ord) och fina bilder. ”No pay no pay!” Skrek han och log från öra till öra. Då blev vi lite glada igen och sa ”It’s okey” och gick och spelade biljard.
Den här byggnaden länkar ihopp två hus som vi har klasser så vi går igenom den varje dag. Den kallas "round garden" och är tydligen ganska känd i Níng bo med omnejd. Fast Tina säger att "people go there to do... eh... the thing." Så jag vet inte riktigt, men någonstans där förlorade den runda byggnaden sin charm.
Kineserna har f.ö väldigt roligt åt mig och Lisa när vi går omkring här på campus. För när det är soligt så har alla tjejer sina paraplyer uppfällda, för att inte bli solbrända. Det är nämligen mode att vara blek här, ju blekare desto finare. Så jag och Lisa var inte sena med att haka på den trenden för det är riktigt skönt att slippa den gassande solen. Men tydligen ser det roligt ut, eller nått, för folk ler så glatt när vi kommer förbi med våra paraplyer. ”Just like chinese” säger James och skrattar och Amanda la hvudet på sned och frågade ”Why you do that? You skin is already so paail, you don’t need to!”. Och jag som tyckte jag hade fått färg.
Det finns speciella paraplyn man kan köpa som är till för sol, det är spets och massa junk på dom och så är dom lite lättare än vanliga paraplyer.
Nu, maaaat.
Puss och kram
Thw water guy
Hej vänner!
Här i Kina ska man vara försiktig med att dricka dricksvattbet, det smakar klor och man blir typ magsjuk. Så inte ens kineserna dricker det. Så för at vi ska slippa att släpa hem en massa flaskor (och spara på miljön) så har vi en vattenbehållare som står så prydligt i våra vardagsrum, så även i vårat. Denna vattenbehållar innehåller 18.9 liter rent dricksvatten och har en kran för varmt och en kran för kallt vatten (inte för att som fungerar, men det är en fin tanke). Denna vattenbehållar tog slut igår så jag tog på mig ansvaret att ringa "the water guy". TWG (häftig förkortning) cyklar omkring med en enorm kärra fylld med vattenbehållare här på campus, man ser honom varje dag. Ibland med fulla och ibland med tomma vattenbehållare. Så när jag ringde honom v ar jag lie nervös, han ser inte direkt ut som den engelskaspråkiga kinesen liksom.
-"Jaaaaaaaaaaaaaaaaa"
-"Ni hao, eeeehhh... Sueî ehhhhhh, wô ling sì." (Hej, vatten. 504.)
-"Jaaaaaaaaaaaaaaaaa"
-"Ehehe, okey? Shì?"
-"Zaaaaaaaaaaaaaaaa"
Och sen la han på.
Kände mig lite tom och visste inte riktigt om jag skulle vara glad för att jag lyckats eller om han inte fattade ett dugg. Jag gjorde iallafall som jag blivit instruerad;
Utanför dörren ställer man alltså sin tomma behållare.
Och under petar man in en 10 yuan sedel och sen väntar man på att TWG ska komma och ta pengarna och den tomma behållaren för att sedan ställa dit en ny!
Och efter det att vi varit på Taj tji (berättar mer sen) så stod det en alldeles ny och fin vattenbehållare där! jag blev typ rörd till tårar och asnöjd.
Så idag, mina vänner, dricker jag ljummet vatten från min alldeles egna vattentank!
Här i Kina ska man vara försiktig med att dricka dricksvattbet, det smakar klor och man blir typ magsjuk. Så inte ens kineserna dricker det. Så för at vi ska slippa att släpa hem en massa flaskor (och spara på miljön) så har vi en vattenbehållare som står så prydligt i våra vardagsrum, så även i vårat. Denna vattenbehållar innehåller 18.9 liter rent dricksvatten och har en kran för varmt och en kran för kallt vatten (inte för att som fungerar, men det är en fin tanke). Denna vattenbehållar tog slut igår så jag tog på mig ansvaret att ringa "the water guy". TWG (häftig förkortning) cyklar omkring med en enorm kärra fylld med vattenbehållare här på campus, man ser honom varje dag. Ibland med fulla och ibland med tomma vattenbehållare. Så när jag ringde honom v ar jag lie nervös, han ser inte direkt ut som den engelskaspråkiga kinesen liksom.
-"Jaaaaaaaaaaaaaaaaa"
-"Ni hao, eeeehhh... Sueî ehhhhhh, wô ling sì." (Hej, vatten. 504.)
-"Jaaaaaaaaaaaaaaaaa"
-"Ehehe, okey? Shì?"
-"Zaaaaaaaaaaaaaaaa"
Och sen la han på.
Kände mig lite tom och visste inte riktigt om jag skulle vara glad för att jag lyckats eller om han inte fattade ett dugg. Jag gjorde iallafall som jag blivit instruerad;
Utanför dörren ställer man alltså sin tomma behållare.
Och under petar man in en 10 yuan sedel och sen väntar man på att TWG ska komma och ta pengarna och den tomma behållaren för att sedan ställa dit en ny!
Och efter det att vi varit på Taj tji (berättar mer sen) så stod det en alldeles ny och fin vattenbehållare där! jag blev typ rörd till tårar och asnöjd.
Så idag, mina vänner, dricker jag ljummet vatten från min alldeles egna vattentank!
Film
Hej vänner!
Idag är det söndag i mittens rike. Regnperioden visar sig i sin fulla glans och det spelar ingen roll om man har paraply eller inte, man blir helt genomblöt endå. Fast på ett sätt är det ganska skönt då det kyler ner luften lite. Men vad gör man en regnig söndag egentligen? Jag startade dagen med att plugga lite, hör och häpna. Jag tror att den kinesiksa luften gör mig riktigt gott, eller nått. Sen gick jag ner för att äta lunch här på campus och sprang in i Victor, precis som igår haha, och vi åt tillsammans. Efter det ringde jag min kinesiska kompis Amanda och vi åkte till Wanda för att handla paraply (mitt regnade sönder) och tvättmedel. Det slutade med att vi också köpte en film "Love at seventh sight" tror jag den hette och det var en kinesisk (nej, den är inte kinesisk den är från hong kong tycker Amanda) film om kärlek. Den var riktigt bra! Och tro nu inte att jag för en sekund förstod vad dom sa, nej nej, filmen hade engelsk undertext. Den handlade om en tjej som var författare och som inte kom på vad hon skulle skriva om så hon hittade på en rollfigur till sig själv, Biyun Yi, och gick ut på äventyr. Då träffade hon en kille som hon övertalade att följa med i hennes häfitga bil och så åkte dom tillsammans till lite olika ställen i Kina. Sen "dog" Biyun Yi av leukumi och killen blev helt förkrossad för han var kär i henne. Så han låser in sig i 6 månader och kommer ut som ett vrak. Sen när han äntligen vågar sig ut ur lägenheten så är det första han ser Biyun Yi, som då inte är Biyun Yi utan sitt riktiga jag. Sen blir det sjukt invecklat och hit och dit. Sen blir båda kära i varandra och det slutar lyckligt. 
Filmen kostade 12 yuan och var ett riktigt pangköp då det både var en bra film och bra kvalitet. För filmerna som säljs så billigt här är helt enkelt nedladdade från nätet och sen sålda i en butik. Så ibland kan man åka på en riktigt dålig filmkvalitet eller, som jag när jag köpte twilight, en film som inte fungerar alls. Och det är inte mycket man kan göra åt det tyvärr.
I morgon börjar skolan på allvar och jag är riktigt taggad! Tror dock att det kommer bli tufft, riktigt tufft. Studenterna som har varit här innan mig säger att lärarna kör "chinese style" och det är inte lika fritt och mysigt som svenska skolan. Det är läxor och toppresultat som gäller, annars tycker läraren att denna "förlorar ansiktet", och det vill man inte göra i Kina. Så det är bara att hänga med från början och ge gärnet!
Nu; Kaffe.
Puss och kram
Skor
Hej Vänner!
Idag spottade jag i handflatorna, tog bussen in till Tian Yi och gick med bestämda steg mot en enorm skoaffär som jag vet att studenter brukar handla i. Jag behöver verkligen nya skor, men det är så svårt i och med att jag 1, har storlek super mega här i Kina (40-41) 2, att alla skor ser ut som små askungenskor, ni vet med glitter, pärlor och helvete. Och 3, alla skor har klack, alla! Har till och med sett något så hemskt som gympaskor med kilklack! Och sånna vill jag inte ha. För att kunna förklara hur skoaffären ser ut borde ni ha varit på typ hötorget eller skärholmens loppis, för då vet ni precis vad jag menar. Det är så mycket grejor överallt och folk som sliter och dar i dig, vill visa skor, gardiner, halsband, väskor och gud vet vad. Och om du redan från början tycker att det är pest och pina att handla skor så förstår ni ju hur det är att gå runt i skoaffären från helvetet. Dock finns det inte så mycket för mig att välja mellan, så egentligen är det inte så mycket att se. Oftast slutar nämligen storlekarna vid 39, och det får jag bar ainte på mig, speciellt inte när fötterna är alldeles svullna av den eviga hettan. Men efter ett tags strosande såg jag ett par skor som inte var glittriga, inte hade klack och endå såg ut att vara i något lite exlusivare material än plast, så jag gick dit. Klämde lite på skorna för att invänta hjälp, och mycket ritkigt kom det två personer som jobbade där och tre som inte jobbade där (kul med folk med ljust hår och stora fötter, gissar jag). Jag frågade om dom hade storlek 40 och hon tittade med stora ögon på mig, sen mina fötter, och sen gick hon iväg och började gräva i några kartonger. Skön grej är dock att storlek 40 aldrig är slut när dom väl har den som val. Jag provade skon med 4 ivrigt påhejjande kineser vid min sida och det gick faktiskt att få på och dom var helt okej snygga och väldigt sköna. Priset var 45 yuan så jag betalade och gick och mötte Amanda för att fira med en glass!
Mina små älsklingar.
Idag spottade jag i handflatorna, tog bussen in till Tian Yi och gick med bestämda steg mot en enorm skoaffär som jag vet att studenter brukar handla i. Jag behöver verkligen nya skor, men det är så svårt i och med att jag 1, har storlek super mega här i Kina (40-41) 2, att alla skor ser ut som små askungenskor, ni vet med glitter, pärlor och helvete. Och 3, alla skor har klack, alla! Har till och med sett något så hemskt som gympaskor med kilklack! Och sånna vill jag inte ha. För att kunna förklara hur skoaffären ser ut borde ni ha varit på typ hötorget eller skärholmens loppis, för då vet ni precis vad jag menar. Det är så mycket grejor överallt och folk som sliter och dar i dig, vill visa skor, gardiner, halsband, väskor och gud vet vad. Och om du redan från början tycker att det är pest och pina att handla skor så förstår ni ju hur det är att gå runt i skoaffären från helvetet. Dock finns det inte så mycket för mig att välja mellan, så egentligen är det inte så mycket att se. Oftast slutar nämligen storlekarna vid 39, och det får jag bar ainte på mig, speciellt inte när fötterna är alldeles svullna av den eviga hettan. Men efter ett tags strosande såg jag ett par skor som inte var glittriga, inte hade klack och endå såg ut att vara i något lite exlusivare material än plast, så jag gick dit. Klämde lite på skorna för att invänta hjälp, och mycket ritkigt kom det två personer som jobbade där och tre som inte jobbade där (kul med folk med ljust hår och stora fötter, gissar jag). Jag frågade om dom hade storlek 40 och hon tittade med stora ögon på mig, sen mina fötter, och sen gick hon iväg och började gräva i några kartonger. Skön grej är dock att storlek 40 aldrig är slut när dom väl har den som val. Jag provade skon med 4 ivrigt påhejjande kineser vid min sida och det gick faktiskt att få på och dom var helt okej snygga och väldigt sköna. Priset var 45 yuan så jag betalade och gick och mötte Amanda för att fira med en glass!
Mina små älsklingar.
Ocean world
Hej vänner!
Idag är det lördag. Lördagar är som alla andra dagar här just nu i och med att vi inte har börjat skolan. Jag vaknade redan vid 9.30 och var pigg (!!!) som en mört. Har jag föresten berättat att jag har fått en rumskompis? Hon heter Anja, är 24 år och kommer från Polen, warsawa. Hon är riktigt gullig och jag tror vi kommer att komma bra överens! I morse hade jag iallfall glömt bort att jag har en rumskompis för jag började dagen med att dra igång tröskverket, även kallad tvättmaskinen. Nöjd som få över att göra någonting vettigt innan 12 på dagen fortsatte jag min framfart med att städa, med hög musik på, och vara allmänt jävligt jobbigt om man vill sova. När jag drämmer till med sopkvasten i hennes dörr går det upp ett ljus för mig, shit, det bor en till människa här nu. Kände mig som en idiot när jag hörde att hon var uppe, hade blivit väckt, och ringde Simon för en tidigare lunch än tänkt, haha. Kantinen här på skolan hade öppet idag också, hur grymt är inte det? Älskar Wan li universitet. Det är typ somen egen värld här, man behöver egentligen inte gå härifrån.
Sen åkte jag, Victor, Johan, Markus, Hampus, Oskar och Gustaf (eller jag och the boyZ som jag säger när ingen hör på) till Ocean world som ligger typ 10 minuter med taxi härifrån. Det kostade 130 yuan att komma in, vilket jälva pris! Men men, vi betalade och gick in. Det var en massa att se och det fanns allt från Doris-fiskar och hajar till kamelonter och pingviner. Tyvärr var väl burarna lite väl små och lite dåligt utrustade, så jag gick mest runt om mådde dåligt och försökte klura ut hur jag ska kunna rädda alla världens djur från människans dumma påhitt. Men skenhelig som man är gick jag ju runt och fotade alla stackars spindlar, grodor, vackra fiskar och dylikt.
Det fanns en tunnel, som ni ser på bilden, som man gick igenom och då simmade fiskarna omkring en. Jag slutar aldrig att förundras över vattendjur, det är så mäktigt! Speciellt när en rocka simmar över mig om den är så stor att den lätt skulle kunna bli en schysst sombrero och efter det kommer en sköldpadda med en sköld lika stor som min ryggtavla, häftigt!
Efter att vi varit "under vatten" ett bra tag så åkte vi vidare till Tian yi för att gå lite på matmarknaden som håller på där. Dom har verkligen en massa äckliga, och såklart en massa goda, saker där! Det finns skorpinoner, musslor, spett, munkar, dumplings, helgrillad bläckfisk, friterade tofu, krokodil, milk tea, räkor, ostron och en hel drös med saker. Själv beställde jag friterade tofu med finhackad chili och vårlök och soya. Det var grymt gott och väldigt starkt. Men det gjorde ingenting för dom sålde vattenmelonjuice för 2 yuan, så jag överlevde.
Nu ska jag och min rumskompis ner på campuset och ta en öl. Japp, man kan göra allt här på campuset.
Puss och kram!
Idag är det lördag. Lördagar är som alla andra dagar här just nu i och med att vi inte har börjat skolan. Jag vaknade redan vid 9.30 och var pigg (!!!) som en mört. Har jag föresten berättat att jag har fått en rumskompis? Hon heter Anja, är 24 år och kommer från Polen, warsawa. Hon är riktigt gullig och jag tror vi kommer att komma bra överens! I morse hade jag iallfall glömt bort att jag har en rumskompis för jag började dagen med att dra igång tröskverket, även kallad tvättmaskinen. Nöjd som få över att göra någonting vettigt innan 12 på dagen fortsatte jag min framfart med att städa, med hög musik på, och vara allmänt jävligt jobbigt om man vill sova. När jag drämmer till med sopkvasten i hennes dörr går det upp ett ljus för mig, shit, det bor en till människa här nu. Kände mig som en idiot när jag hörde att hon var uppe, hade blivit väckt, och ringde Simon för en tidigare lunch än tänkt, haha. Kantinen här på skolan hade öppet idag också, hur grymt är inte det? Älskar Wan li universitet. Det är typ somen egen värld här, man behöver egentligen inte gå härifrån.
Sen åkte jag, Victor, Johan, Markus, Hampus, Oskar och Gustaf (eller jag och the boyZ som jag säger när ingen hör på) till Ocean world som ligger typ 10 minuter med taxi härifrån. Det kostade 130 yuan att komma in, vilket jälva pris! Men men, vi betalade och gick in. Det var en massa att se och det fanns allt från Doris-fiskar och hajar till kamelonter och pingviner. Tyvärr var väl burarna lite väl små och lite dåligt utrustade, så jag gick mest runt om mådde dåligt och försökte klura ut hur jag ska kunna rädda alla världens djur från människans dumma påhitt. Men skenhelig som man är gick jag ju runt och fotade alla stackars spindlar, grodor, vackra fiskar och dylikt.
Det fanns en tunnel, som ni ser på bilden, som man gick igenom och då simmade fiskarna omkring en. Jag slutar aldrig att förundras över vattendjur, det är så mäktigt! Speciellt när en rocka simmar över mig om den är så stor att den lätt skulle kunna bli en schysst sombrero och efter det kommer en sköldpadda med en sköld lika stor som min ryggtavla, häftigt!
Efter att vi varit "under vatten" ett bra tag så åkte vi vidare till Tian yi för att gå lite på matmarknaden som håller på där. Dom har verkligen en massa äckliga, och såklart en massa goda, saker där! Det finns skorpinoner, musslor, spett, munkar, dumplings, helgrillad bläckfisk, friterade tofu, krokodil, milk tea, räkor, ostron och en hel drös med saker. Själv beställde jag friterade tofu med finhackad chili och vårlök och soya. Det var grymt gott och väldigt starkt. Men det gjorde ingenting för dom sålde vattenmelonjuice för 2 yuan, så jag överlevde.
Nu ska jag och min rumskompis ner på campuset och ta en öl. Japp, man kan göra allt här på campuset.
Puss och kram!
Skillander
Hej vänner!
Det fins ju en del skillander mellan Sverige och Kina, som ni nog redan är ganska medvetna om. Men en sak som verkligen slog mig när jag kom hit var deras sätt att hantera små barn. För det första; jag har inte sett en enda barnvagn sen jag kom hit. Inte en enda! Dom bär omkring på sina små juveler istället, och när dom är riktigt riktigt små så tror jag att dom stannar hemma eller någonting, för man ser inga så små barn. För det andra; dom har inte ens hälften så stor koll på vad ungen håller på med som föräldrar hemma, på både gott och ont. Det springer så barn, kanske inte mer än 1-1,5 omkring helt själva och lallar runt med en boll/kartong/träbit. Ibland är stora syskonen (eller kusiner, eller var det nu är, dom har ju inga syskon). Och sedan den tredje och största skillande; det här med blöjor. Blöjor använd bara av riktigt små barn, det finns inga blöjor för barn från 1 år och uppåt. Nu tänker ni säkert, men hur gör man då? Kan så små barn gå på toa alldeles själv? Svaret är;
DEN DELADE BYXAN!
Alltså, det är helt enkelt en byxa som är delad i grenen så när det trycker på oss den lilla människan så sätter den sig helt sonika ner på huk och uträttar sitt behov. Positiv är ju endå att barnen lär sig väldigt mycket fortare att gå på toan och att känna när det "är dags" samt att man reducerar det enorma blöjberg som skulle bli om alla kinesiska barn använda blöjor lika frekvent som vi gör. Det är precis som att bristen på vagnar gör att väldigt små barn går, dom lär sig helt enkelt mycket tidigare. Nackdelar med den delade byxan är ju dock att det ser riktigt knäppt ut, att det måste vara kallt om vintern (är inte helt säker på hur dom löser det, återkommer med den informationen) och att det är lite äckligt när det kommer barnbajs på varuhusgolven eller någon annan inte alltför lämplig plats. Eller när det liksom är "rester" kvar på byxan.
Jag måste nog endå säga, trots den positiva miljöeffekten, att det är ganska skönt att det här modet inte spridit sig till Sverige, eller vad säger ni?
Puss och kram
Det fins ju en del skillander mellan Sverige och Kina, som ni nog redan är ganska medvetna om. Men en sak som verkligen slog mig när jag kom hit var deras sätt att hantera små barn. För det första; jag har inte sett en enda barnvagn sen jag kom hit. Inte en enda! Dom bär omkring på sina små juveler istället, och när dom är riktigt riktigt små så tror jag att dom stannar hemma eller någonting, för man ser inga så små barn. För det andra; dom har inte ens hälften så stor koll på vad ungen håller på med som föräldrar hemma, på både gott och ont. Det springer så barn, kanske inte mer än 1-1,5 omkring helt själva och lallar runt med en boll/kartong/träbit. Ibland är stora syskonen (eller kusiner, eller var det nu är, dom har ju inga syskon). Och sedan den tredje och största skillande; det här med blöjor. Blöjor använd bara av riktigt små barn, det finns inga blöjor för barn från 1 år och uppåt. Nu tänker ni säkert, men hur gör man då? Kan så små barn gå på toa alldeles själv? Svaret är;
DEN DELADE BYXAN!
Alltså, det är helt enkelt en byxa som är delad i grenen så när det trycker på oss den lilla människan så sätter den sig helt sonika ner på huk och uträttar sitt behov. Positiv är ju endå att barnen lär sig väldigt mycket fortare att gå på toan och att känna när det "är dags" samt att man reducerar det enorma blöjberg som skulle bli om alla kinesiska barn använda blöjor lika frekvent som vi gör. Det är precis som att bristen på vagnar gör att väldigt små barn går, dom lär sig helt enkelt mycket tidigare. Nackdelar med den delade byxan är ju dock att det ser riktigt knäppt ut, att det måste vara kallt om vintern (är inte helt säker på hur dom löser det, återkommer med den informationen) och att det är lite äckligt när det kommer barnbajs på varuhusgolven eller någon annan inte alltför lämplig plats. Eller när det liksom är "rester" kvar på byxan.
Jag måste nog endå säga, trots den positiva miljöeffekten, att det är ganska skönt att det här modet inte spridit sig till Sverige, eller vad säger ni?
Puss och kram
Middag
Hej vänner!
I fredags hade vi svenskar en liten "get togheter" på en restaurang som låg i gamla stan här i Ningbo. Eller gamla och gamla, det är ärligt talat från typ 60 talet, men i och med att kineserna river allting som är äldre än 10 år här. Ibland får jag nästa känslan av att det kallas för den gamla delen mer av den anledningen att det ser fett gammalt ut än att det faktiskt är det. Där var vi 20 svenskar och åt, det var nämligen dom "gamla eleverna" också alltså dom som ska vara här ett år och nu bara har ett halvt år kvar. Kan säga så här, när vi klev in genom dörren så typ stannade restaurangen. Man vänjer sig aldrig vid hur mycket folk stirrar, man känner sig nästan som en kändis ibland. Tyvärr var maten helt galet starkt och det var mer en pina än ett nöje att trycka i sig det som man hade tagit för sig. Men sällskapet var trevligt och riset gott, så jag klagar inte. Jag träffade två tjejer som just kommit tillbaka från sverige för att läsa sin sista termin, Carolina och Matilda. Båda 90:or och väldigt gulliga! När vi hade ätit, eller i alla fall suttit till bords, klart så gick vi vidare till en bar som heter "Le cargo". Jag var inte sugen på alkohol så jag bestälde en iskaffe. "Wait a second!" säger han bakom baren och springer iväg ut på gatan. Jag står, lite handfallen och svensk, och håller krampaktigt i min 10 yuan sedel och undrar lite lätt vad han håller på med. Det går kanske 3 minuter och sen kommer en tjej in med en kaffe till mig. Jag betalar och smakar, och det var kanske inte direkt var jag skulle kalla en iskaffe. Det var typ kranvatten med nescafé och lite flytande socker i en kanna bredvid som man kunde ösa i om man kände för det. Fast jag är så kaffesugen jämt här, så jag drack faktiskt upp det och överlevde ju faktiskt.
När Dj'n började spela musik som lät som en byggarbetsplats så gick vi alla vidare till den klubben som vi var på första gången jag var ute i Ningbo, the Imperial no.1. Coolt och engelska namn ska de tvara tycker kineser, för det lockar oss dumma utlänningar. När man kommer in i den klubben går man förbi som en liten upphäjning i marken, som kvällen till ära var ockuperad av tjejer i lite kläder och långt hår, som dansade järnet. Inget mer med det, men när jag skulle gå förbi fick tjejen som stod där då för sig att hon skulle slänga lite sexigt med sin hårman så SMACK så fick jag världens piskrapp rakt i ansiktet, välkommen kände jag mig om inte annat.
Tyvärr hade dom bestämt sig för att ha någon slags 80 tals revival när det gällde musiken och vi kände inte riktigt för axelvaddar och syntpopp, så vi gick hem runt 00. Men det var en trevlig kväll i vilket fall!
Puss och kram
I fredags hade vi svenskar en liten "get togheter" på en restaurang som låg i gamla stan här i Ningbo. Eller gamla och gamla, det är ärligt talat från typ 60 talet, men i och med att kineserna river allting som är äldre än 10 år här. Ibland får jag nästa känslan av att det kallas för den gamla delen mer av den anledningen att det ser fett gammalt ut än att det faktiskt är det. Där var vi 20 svenskar och åt, det var nämligen dom "gamla eleverna" också alltså dom som ska vara här ett år och nu bara har ett halvt år kvar. Kan säga så här, när vi klev in genom dörren så typ stannade restaurangen. Man vänjer sig aldrig vid hur mycket folk stirrar, man känner sig nästan som en kändis ibland. Tyvärr var maten helt galet starkt och det var mer en pina än ett nöje att trycka i sig det som man hade tagit för sig. Men sällskapet var trevligt och riset gott, så jag klagar inte. Jag träffade två tjejer som just kommit tillbaka från sverige för att läsa sin sista termin, Carolina och Matilda. Båda 90:or och väldigt gulliga! När vi hade ätit, eller i alla fall suttit till bords, klart så gick vi vidare till en bar som heter "Le cargo". Jag var inte sugen på alkohol så jag bestälde en iskaffe. "Wait a second!" säger han bakom baren och springer iväg ut på gatan. Jag står, lite handfallen och svensk, och håller krampaktigt i min 10 yuan sedel och undrar lite lätt vad han håller på med. Det går kanske 3 minuter och sen kommer en tjej in med en kaffe till mig. Jag betalar och smakar, och det var kanske inte direkt var jag skulle kalla en iskaffe. Det var typ kranvatten med nescafé och lite flytande socker i en kanna bredvid som man kunde ösa i om man kände för det. Fast jag är så kaffesugen jämt här, så jag drack faktiskt upp det och överlevde ju faktiskt.
När Dj'n började spela musik som lät som en byggarbetsplats så gick vi alla vidare till den klubben som vi var på första gången jag var ute i Ningbo, the Imperial no.1. Coolt och engelska namn ska de tvara tycker kineser, för det lockar oss dumma utlänningar. När man kommer in i den klubben går man förbi som en liten upphäjning i marken, som kvällen till ära var ockuperad av tjejer i lite kläder och långt hår, som dansade järnet. Inget mer med det, men när jag skulle gå förbi fick tjejen som stod där då för sig att hon skulle slänga lite sexigt med sin hårman så SMACK så fick jag världens piskrapp rakt i ansiktet, välkommen kände jag mig om inte annat.
Tyvärr hade dom bestämt sig för att ha någon slags 80 tals revival när det gällde musiken och vi kände inte riktigt för axelvaddar och syntpopp, så vi gick hem runt 00. Men det var en trevlig kväll i vilket fall!
Puss och kram
Now in english!
This is a message to all my international readers (and Geoffrey in particular...)
I did fix the "translate-by-google-thing", it's just to the right of this page. So you can choose english there instead of swedish! Hope it will help you, i don't now the quality of the translation, but hope it will work! I'm really glad that you want to read my blog!
This is from the trip to Houtong lake!
I did fix the "translate-by-google-thing", it's just to the right of this page. So you can choose english there instead of swedish! Hope it will help you, i don't now the quality of the translation, but hope it will work! I'm really glad that you want to read my blog!
This is from the trip to Houtong lake!
Mat
Hej vänner!
Någonting som är fantastiskt här på Campuset är att det finns precis allting man kan önska sig inom 5 minuters avstånd, det är underbart! Och allting håller ett väldigt lågt pris för annars "skulle vi handla någon annanstans" som Ling sa när jag undrade hur det kunde vara så billigt. Jag har frisör, supermarket, fruktstånd, matställen, godiskiosker, pappershandel, telefonbutik och klädesaffärer bara runt hörnet. En klippning kostar mellan 50-100 yuan, och dom ska vara riktigt duktigaq, man kanske skulle våga prova? Men som sagt, det här med mat är ju det absolut bästa, man äter sig mätt för 5 yuan (kronor), FEM!!! Det är galet billigt, och det finns ett så pass stort utbud att man behöver inte äta på samma restaurang. Det finns också ett helt harem av grillkioskar/stånd utanför campus, som jag tidigare sa, och där kan man ju också äta. Alltså jag skulle kunna hålla på hur länge som helst och mala på om maten för det är så gott! Så otroligt gott, prisvärt och varierande. Till lunch kan man välja på 100 olika rätter, allt från helstekt fisk till korv eller ägg. Det finns nudlar, ris, dumplings, bouans och potatis. Alla sorters grönsaker du kan tänka dig tillagade på tussen olika sätt, det är sjuuukt bra.
Den här lunchen kostade mig 8 yuan tillexempel, och det är riktigt mycket mat, orkade inte allting ens. Ägget är som en omelett fast med kål och svamp i botten, det i mitten är tofu med "100årigt ägg", sen är det äggplanta i vitlöksmarinad, kål stekt med fintstrimlad morot och ägg och tillsist nudlar.
Förstår ni vad mycket mat det är om JAG inte får i mig mer? Valuta för pengarna har fått en helt ny innebörd.
"100 årigt ägg", man förstår varför det heter som det gör. Faktiaskt så smakar det ägg och jag vill inte veta varför det är grönt och slemmigt, det är gott och det får räcka med den informationen.
Man kan också ta med sig mat om man inte vill sitta i matsalen. Jag och några gjorde det igår och det här var min middag. Tofu med kål högst upp till vänster, det till höger är typ det godaste jag någonsin ätit, jag överdriver inte! Det är som sparris fast hårdare, som spröd vårlök utan den "lökiga" smaken, den är det ägg och tunnt strimlade morötter som ligger i en sås som smakar salt, vitlök och chili. Det är fantastiskt! Jag måste fråga hur dom gör det, ska bara utöka mitt ordförråd först. Längst ner till vänster är det sparris med kål och sen riiiiiis. 8 yuan fick jag betala för det.
Ibland är det lite svårt att beställa mat...
Puss och kram!
Någonting som är fantastiskt här på Campuset är att det finns precis allting man kan önska sig inom 5 minuters avstånd, det är underbart! Och allting håller ett väldigt lågt pris för annars "skulle vi handla någon annanstans" som Ling sa när jag undrade hur det kunde vara så billigt. Jag har frisör, supermarket, fruktstånd, matställen, godiskiosker, pappershandel, telefonbutik och klädesaffärer bara runt hörnet. En klippning kostar mellan 50-100 yuan, och dom ska vara riktigt duktigaq, man kanske skulle våga prova? Men som sagt, det här med mat är ju det absolut bästa, man äter sig mätt för 5 yuan (kronor), FEM!!! Det är galet billigt, och det finns ett så pass stort utbud att man behöver inte äta på samma restaurang. Det finns också ett helt harem av grillkioskar/stånd utanför campus, som jag tidigare sa, och där kan man ju också äta. Alltså jag skulle kunna hålla på hur länge som helst och mala på om maten för det är så gott! Så otroligt gott, prisvärt och varierande. Till lunch kan man välja på 100 olika rätter, allt från helstekt fisk till korv eller ägg. Det finns nudlar, ris, dumplings, bouans och potatis. Alla sorters grönsaker du kan tänka dig tillagade på tussen olika sätt, det är sjuuukt bra.
Den här lunchen kostade mig 8 yuan tillexempel, och det är riktigt mycket mat, orkade inte allting ens. Ägget är som en omelett fast med kål och svamp i botten, det i mitten är tofu med "100årigt ägg", sen är det äggplanta i vitlöksmarinad, kål stekt med fintstrimlad morot och ägg och tillsist nudlar.
Förstår ni vad mycket mat det är om JAG inte får i mig mer? Valuta för pengarna har fått en helt ny innebörd.
"100 årigt ägg", man förstår varför det heter som det gör. Faktiaskt så smakar det ägg och jag vill inte veta varför det är grönt och slemmigt, det är gott och det får räcka med den informationen.
Man kan också ta med sig mat om man inte vill sitta i matsalen. Jag och några gjorde det igår och det här var min middag. Tofu med kål högst upp till vänster, det till höger är typ det godaste jag någonsin ätit, jag överdriver inte! Det är som sparris fast hårdare, som spröd vårlök utan den "lökiga" smaken, den är det ägg och tunnt strimlade morötter som ligger i en sås som smakar salt, vitlök och chili. Det är fantastiskt! Jag måste fråga hur dom gör det, ska bara utöka mitt ordförråd först. Längst ner till vänster är det sparris med kål och sen riiiiiis. 8 yuan fick jag betala för det.
Ibland är det lite svårt att beställa mat...
Puss och kram!
Torsdag
Idag har vi varit på Ningbo muséum som ligger inte alls långt ifrån skolan. Fast vi hade ordnad buss, så det gick riktigt snabbt (och kallt) att komma dit. Det är en ganska stor kontrast till det Kina som är runt omkring mig, jag menar dom har ju rivit ner allting som är gammalt. Allt. Det finns inga gamla hus, eller stadsdelar, allting r bara stort och fult. Och funktionellt, vart skulle alla miljoner människor annars bo om inte i skyskrapor? Men endå, det är tråkigt och man bli påmind om det när man ser hur det faktiskt såg ut förut. Det är ganska coolt att gå runt i ett muséum som visar Kinas historia 7000 år bakåt i tiden, ganska stor kontrast mot hemma. Ningbos muséum hade engelska tavlor också, sp man kunde faktiskt följa med i vad som hände, på biblioteket vi var på igår stod allting bara på kinesiska, och då blir det genast lite svårare.
En gamal kruka som var helt sinnesjukt utsmyckad! Ser ni locket? Det är en hel stad på den och det fanns hur många krukor som helst i den här stilen med alltmöjligt på!
En dag ska jag också kunna!
Gamla Ningbo torg, det som numera ser ut som hämtad ur vilken storstad som helst. Neonljus var du än kollar, lampor, stress och miljoner av männikor. Det ser lite lugnare ut där, tycker ni inte?
Det var riktigt häftigt!
Nu ska vi ut och äta lunch och sen ska vi vidare till en sjö här i närheten som tydligen ska vara kallas "paradise on earth". Engligt kineserna alltså. Så vi får se.
Puss och kram
En gamal kruka som var helt sinnesjukt utsmyckad! Ser ni locket? Det är en hel stad på den och det fanns hur många krukor som helst i den här stilen med alltmöjligt på!
En dag ska jag också kunna!
Gamla Ningbo torg, det som numera ser ut som hämtad ur vilken storstad som helst. Neonljus var du än kollar, lampor, stress och miljoner av männikor. Det ser lite lugnare ut där, tycker ni inte?
Det var riktigt häftigt!
Nu ska vi ut och äta lunch och sen ska vi vidare till en sjö här i närheten som tydligen ska vara kallas "paradise on earth". Engligt kineserna alltså. Så vi får se.
Puss och kram
Onsdag, 40 grader med strålande sol
Hej vänner!
I morse var jag så trött att jag inte trodde att jag skulle klara mig igenom dagen. Vet inte om det är värmen eller alla intryck eller vad det är som suger muste ur mig, men trött var jag iallfall. Men upp klockan 8 och till skolan, vi möttes som vanligt utanför porten och gick i en samlad uppseéndeväckande klunga till klassrummet. Första lektionen var någon slag introduktion i skolan, eller allatså vilka som styr skolan, eller jag vet inte riktigt egentligen. För hon som pratade engelska, alltså, det var det värsta jag hört! Hur mycket man äån ansträngde sig så gick det inte att förstå vad hon sa, det gick inte! Var livrädd hela lektionen att hon skulle börja ställa frågor och man skulle sitta där som ett pucko. Men det gjorde hon inte utan hon pratade bara på om skolan (som f.ö grundades av en kvinna på 50-talet, vilken grej va! Kvinna på 50-talet i Kina, imponerande) och nu bor det 15 000 personer här, inte 10 som jag trodde. Galet med folk, man ser aldrig samma ansikte två gånger, så mycket kan vi ju säga. När lektionen var klar så var klockan runt 11 så jag gick faktiskt hem och sov en timme, var helt slut. Victor ringde och väckte mig och tyckte jag skulle följa med ut och spela fotboll, jag tänkte att jag skulle gå ner och titta på, det är för varmt för att spela. Men innan jag han utanför dörren så ringde han igen "det är ingen idé, det är för varmt!" I don't blame him, det var för varmt! Svetten rinner och jag dricker 10 liter vatten om dagen men går typ inte på toa, det svettas ut liksom. Galet.
Dagens andra lektion gick ut på att möt kinesiska studenter som har engelska som "major". Efter en timmes väntan kom dom änligen, det här med tider är inte kinesernas starka sida. Jag började prata med en tjej, som heter Amanda när hon vill låta engelsk, och hon var riktigt trevlig! Så det slutade med att jag, Amanda, Ling, Summer och Johan gick iväg och åt på en av skolans kantiner. Och det var skönt att dom var med för det var inte det lättaste att förstå, haha. Det hela går i det stora hela ut på att tränga sig in mot glasluckorna och sedan peka som en idiot på det man vill ha "ze ge ze ge" den där den där och sedan betala i en liten glassbytta som står på sidan, man lägger själv i summan och sen tar man växeln. Väldigt smidigt.
Min middag! Väldigt dålig bild, har tagit den med mobilkameran som inte har något minneskort och därför kan jag inte föra över bilden, utan har "fotat fotot". Men endå. Den där klumpen är ett brunt ägg som ligger i någon stark sås, riktigt gott! Det brevid är tofu som har finhackad chili över sig och sedan bitar av paprik, också god men stark! Det gröna var typ... hm. Jag kommer inte ihåg men det smakade lite som brysselkål och var väldigt vanligt här. Sen är det lis. Alltid en massa ris. Den här måltiden kostade 3.50 yuan med ett glass vattenmelonjuice, galet billigt! Yuan är ungefär detsamma i svenska kronor om någon missat. Efter det földe dom kinesiska tjejerna med mig till min lägenhet, dom vill se en wai tan lägenhet, utlännings lägenhet. På ett sätt känns det lite dumt, här bor jag själv på 70 Km2 och dom bor 4 på 30... Men vad ska man göra? Jag kan bli så arg på vissa svenskar som har kommit hit som klagar på boendet, det duger inte, och två av dom har till och med flyttat! Så istället för att betala 800 för ett rum 5 min från klassrummet så betalar som 2800 för ett litet rum, som visserligen ser fint ut, 20 min från skolan. Vad trodde som egentligen? Att dom skulle komma till Kina som studenter och leva lyxliv? Kom igen. Och sen har dom mage att prata om lägenheterna som att det skulle vara någonting dåligt när kineserna hör! Så gör man inte, så jävla oförskämt. "Ånej jag måste dela dusch med en till och sen har jag inte en lika skön säng som i Sverige!" Men åk hem då, hej då!
Andas.
Så, nu har jag fått ur mig det där, tack för att ni lyssnar, haha. Kineserna kom som sagt hit och kollade på mina bilder som jag har på väggen "is all your friends blonde?!" Jag pekade på ett kort på Emma och sa "no she's not!" men dom tyckte inte att det räknades för att Emma inte är svarthårig, haha. Sen hjälpte dom mig att förstå gasspisen! Riktigt nice! Har inte riktigt vågat hålla på att mixtra med den, det är liksom gaaaaas (tänker på "Stinsen brinner" när han springer och skriker, gaaaaaas gaaaaaaaaaas! haha) Men nu ska det fungera och jag kan äta typ gröt och omelett till frukost, så det blir nice. Men för 1-3 yuan kan man gå och äta frukost i någon av skolans kantiner, så det ska jag ockås prova! Kineser äter dock typ lunch som frukost eller väldigt söta grejor så jag vet inte hur bra jag kommer att tycka om det, men ge det en chans, det ska jag!
Summer, Amanda och Ling och Johan i min lägenhet. Alltså jag vill inte ens lägg upp dom bilderna som jag är med på, jag ser ut som ett HUS brevid dom där små tjejerna. Ser ni Ling i gula tröjan? Jag står bredvid henne och det är ingen vacker syn, haha. Måste bara säga att jag fick så hilma mycket komplimanger för min stora näsa och ljusa hy! Haha! Äntligen! Efter 20 år i Sverige är det äntligen någon som förstår det vackra i mitt rosa skin och stora näsa!
Nej, nu ska jag plugga lite, ska fan bli bäst i världen på kinesiska.
Puss och kram!
I morse var jag så trött att jag inte trodde att jag skulle klara mig igenom dagen. Vet inte om det är värmen eller alla intryck eller vad det är som suger muste ur mig, men trött var jag iallfall. Men upp klockan 8 och till skolan, vi möttes som vanligt utanför porten och gick i en samlad uppseéndeväckande klunga till klassrummet. Första lektionen var någon slag introduktion i skolan, eller allatså vilka som styr skolan, eller jag vet inte riktigt egentligen. För hon som pratade engelska, alltså, det var det värsta jag hört! Hur mycket man äån ansträngde sig så gick det inte att förstå vad hon sa, det gick inte! Var livrädd hela lektionen att hon skulle börja ställa frågor och man skulle sitta där som ett pucko. Men det gjorde hon inte utan hon pratade bara på om skolan (som f.ö grundades av en kvinna på 50-talet, vilken grej va! Kvinna på 50-talet i Kina, imponerande) och nu bor det 15 000 personer här, inte 10 som jag trodde. Galet med folk, man ser aldrig samma ansikte två gånger, så mycket kan vi ju säga. När lektionen var klar så var klockan runt 11 så jag gick faktiskt hem och sov en timme, var helt slut. Victor ringde och väckte mig och tyckte jag skulle följa med ut och spela fotboll, jag tänkte att jag skulle gå ner och titta på, det är för varmt för att spela. Men innan jag han utanför dörren så ringde han igen "det är ingen idé, det är för varmt!" I don't blame him, det var för varmt! Svetten rinner och jag dricker 10 liter vatten om dagen men går typ inte på toa, det svettas ut liksom. Galet.
Dagens andra lektion gick ut på att möt kinesiska studenter som har engelska som "major". Efter en timmes väntan kom dom änligen, det här med tider är inte kinesernas starka sida. Jag började prata med en tjej, som heter Amanda när hon vill låta engelsk, och hon var riktigt trevlig! Så det slutade med att jag, Amanda, Ling, Summer och Johan gick iväg och åt på en av skolans kantiner. Och det var skönt att dom var med för det var inte det lättaste att förstå, haha. Det hela går i det stora hela ut på att tränga sig in mot glasluckorna och sedan peka som en idiot på det man vill ha "ze ge ze ge" den där den där och sedan betala i en liten glassbytta som står på sidan, man lägger själv i summan och sen tar man växeln. Väldigt smidigt.
Min middag! Väldigt dålig bild, har tagit den med mobilkameran som inte har något minneskort och därför kan jag inte föra över bilden, utan har "fotat fotot". Men endå. Den där klumpen är ett brunt ägg som ligger i någon stark sås, riktigt gott! Det brevid är tofu som har finhackad chili över sig och sedan bitar av paprik, också god men stark! Det gröna var typ... hm. Jag kommer inte ihåg men det smakade lite som brysselkål och var väldigt vanligt här. Sen är det lis. Alltid en massa ris. Den här måltiden kostade 3.50 yuan med ett glass vattenmelonjuice, galet billigt! Yuan är ungefär detsamma i svenska kronor om någon missat. Efter det földe dom kinesiska tjejerna med mig till min lägenhet, dom vill se en wai tan lägenhet, utlännings lägenhet. På ett sätt känns det lite dumt, här bor jag själv på 70 Km2 och dom bor 4 på 30... Men vad ska man göra? Jag kan bli så arg på vissa svenskar som har kommit hit som klagar på boendet, det duger inte, och två av dom har till och med flyttat! Så istället för att betala 800 för ett rum 5 min från klassrummet så betalar som 2800 för ett litet rum, som visserligen ser fint ut, 20 min från skolan. Vad trodde som egentligen? Att dom skulle komma till Kina som studenter och leva lyxliv? Kom igen. Och sen har dom mage att prata om lägenheterna som att det skulle vara någonting dåligt när kineserna hör! Så gör man inte, så jävla oförskämt. "Ånej jag måste dela dusch med en till och sen har jag inte en lika skön säng som i Sverige!" Men åk hem då, hej då!
Andas.
Så, nu har jag fått ur mig det där, tack för att ni lyssnar, haha. Kineserna kom som sagt hit och kollade på mina bilder som jag har på väggen "is all your friends blonde?!" Jag pekade på ett kort på Emma och sa "no she's not!" men dom tyckte inte att det räknades för att Emma inte är svarthårig, haha. Sen hjälpte dom mig att förstå gasspisen! Riktigt nice! Har inte riktigt vågat hålla på att mixtra med den, det är liksom gaaaaas (tänker på "Stinsen brinner" när han springer och skriker, gaaaaaas gaaaaaaaaaas! haha) Men nu ska det fungera och jag kan äta typ gröt och omelett till frukost, så det blir nice. Men för 1-3 yuan kan man gå och äta frukost i någon av skolans kantiner, så det ska jag ockås prova! Kineser äter dock typ lunch som frukost eller väldigt söta grejor så jag vet inte hur bra jag kommer att tycka om det, men ge det en chans, det ska jag!
Summer, Amanda och Ling och Johan i min lägenhet. Alltså jag vill inte ens lägg upp dom bilderna som jag är med på, jag ser ut som ett HUS brevid dom där små tjejerna. Ser ni Ling i gula tröjan? Jag står bredvid henne och det är ingen vacker syn, haha. Måste bara säga att jag fick så hilma mycket komplimanger för min stora näsa och ljusa hy! Haha! Äntligen! Efter 20 år i Sverige är det äntligen någon som förstår det vackra i mitt rosa skin och stora näsa!
Nej, nu ska jag plugga lite, ska fan bli bäst i världen på kinesiska.
Puss och kram!
Tisdag (?)
Hej vänner!
Gud vad svårt det är att hålla reda på dagarna, varför är det så? Är det värmen som tar kål på mig eller är det bara någon slags "det spelar ingen roll"-anda som har tagit över mitt sinne? På något sätt känns det som att det är lite mer "easy going" här i Kina, jag känner inget skriande behov att att skaffa en almanacka heller inte att planera upp allting precis in i minsta detalj. Det löser sig, mei wenti.
Idag har vi haft lektion och lärt oss en massa ord som är bra och kunna när man käkar på restaurang, känns bra då det är lite oklart vad jag egentligen har stoppat i mig dom senaste dagarna. Det är lite peka och hoppas många gånger, men det är okej faktiskt. Idag år jag tillexempel från ett litet smutsigt stånd som såg kul ut. Det var två män som gjorde jobbet som en halv man skulle ha klarart, men det är som alltid i Kina, lite för mycket oflk överallt. Hur som helst så hällde gubbe 1 upp smet som blev en pannkaka som sedan gubbe 2 vände på. Sen knäcktes ett ägg på pannkakan och sen vändes härligtheten igen. Nu tog gubbe 2 över och gjorde två snabba drag, på med lök och paprika ur två byttor, gubbe 1 svarade med att hälla tomatsås, lägga en slags krispig brödbit och kyckling (som var rosa?!?!) i den. Fast vi kyckligen sa jag "Bo bo bo" och skakade frenetiskt på huvudet och jag slapp det rosa liket. Sen var det klart och allting lades i en plastpåse med tillhörande bismak och så kostade det 2.50 yuan och smakade riktigt gott! Som typ en omelett... fast endå inte. På tal om mat så har en annan grym grej hänt här på campus. I och med att dom ritkiga lektionerna drar igång förstå på månadg så har alla studenter, kineser, börjat flytta hit först nu. Och då växer något så trevligt som en mini-marknad upp utanför våran grind! Alltså jag var där just med Ibra och hans brorsa och köpte pomelo för 7 kronor, riktigt nice! Sen hade dom också en massa mat som folk står och steker lite här och där, kanskeinte det mest hälsokorrekta men man måste ju faktiskt kunna äta det och hoppas på det bästa! Kineserna klarar det ju så efter en eller ett par gånger borde man ju vara härdad? Det lockar mycket, den där maten alltså, för det är bara 5 min promenad och det är mycket mat och löjligt billigt. Sen när kvällarna ska gå åt till att plugga så kan det vara skönt att slippa åka in med taxi bara för att köpa mat, så lilla magen om du förstår det här, snart kommer du få göra ditt livs prov! Jag såg nämligen några suspekt stekta tofu-snittar med massa goda grönsaker sist jag gick förbi "marknaden". Vi tar en sån i morgon, okej? Bra.
Annars var vid idag på Ningbos äldsta bibliotek! Det var riktigt nice, jättestort och liksom en massa byggnader som tillsammans bildar en houtung. Det var fridfullt med vatten som porlade, palmer och avskillt från alla trafik. Men när jag skulle fota allt vackert, tog upp min kamera och startade den så såg jag att minneskortet inte satt där det skulle... Bajs.
Nu ska jag prata med moren på skype.
Puss och kram
Gud vad svårt det är att hålla reda på dagarna, varför är det så? Är det värmen som tar kål på mig eller är det bara någon slags "det spelar ingen roll"-anda som har tagit över mitt sinne? På något sätt känns det som att det är lite mer "easy going" här i Kina, jag känner inget skriande behov att att skaffa en almanacka heller inte att planera upp allting precis in i minsta detalj. Det löser sig, mei wenti.
Idag har vi haft lektion och lärt oss en massa ord som är bra och kunna när man käkar på restaurang, känns bra då det är lite oklart vad jag egentligen har stoppat i mig dom senaste dagarna. Det är lite peka och hoppas många gånger, men det är okej faktiskt. Idag år jag tillexempel från ett litet smutsigt stånd som såg kul ut. Det var två män som gjorde jobbet som en halv man skulle ha klarart, men det är som alltid i Kina, lite för mycket oflk överallt. Hur som helst så hällde gubbe 1 upp smet som blev en pannkaka som sedan gubbe 2 vände på. Sen knäcktes ett ägg på pannkakan och sen vändes härligtheten igen. Nu tog gubbe 2 över och gjorde två snabba drag, på med lök och paprika ur två byttor, gubbe 1 svarade med att hälla tomatsås, lägga en slags krispig brödbit och kyckling (som var rosa?!?!) i den. Fast vi kyckligen sa jag "Bo bo bo" och skakade frenetiskt på huvudet och jag slapp det rosa liket. Sen var det klart och allting lades i en plastpåse med tillhörande bismak och så kostade det 2.50 yuan och smakade riktigt gott! Som typ en omelett... fast endå inte. På tal om mat så har en annan grym grej hänt här på campus. I och med att dom ritkiga lektionerna drar igång förstå på månadg så har alla studenter, kineser, börjat flytta hit först nu. Och då växer något så trevligt som en mini-marknad upp utanför våran grind! Alltså jag var där just med Ibra och hans brorsa och köpte pomelo för 7 kronor, riktigt nice! Sen hade dom också en massa mat som folk står och steker lite här och där, kanskeinte det mest hälsokorrekta men man måste ju faktiskt kunna äta det och hoppas på det bästa! Kineserna klarar det ju så efter en eller ett par gånger borde man ju vara härdad? Det lockar mycket, den där maten alltså, för det är bara 5 min promenad och det är mycket mat och löjligt billigt. Sen när kvällarna ska gå åt till att plugga så kan det vara skönt att slippa åka in med taxi bara för att köpa mat, så lilla magen om du förstår det här, snart kommer du få göra ditt livs prov! Jag såg nämligen några suspekt stekta tofu-snittar med massa goda grönsaker sist jag gick förbi "marknaden". Vi tar en sån i morgon, okej? Bra.
Annars var vid idag på Ningbos äldsta bibliotek! Det var riktigt nice, jättestort och liksom en massa byggnader som tillsammans bildar en houtung. Det var fridfullt med vatten som porlade, palmer och avskillt från alla trafik. Men när jag skulle fota allt vackert, tog upp min kamera och startade den så såg jag att minneskortet inte satt där det skulle... Bajs.
Nu ska jag prata med moren på skype.
Puss och kram
No!
Åh neeeeeeeej. Ni anar inte vad som hänt! Det är något hemskt, någonting som gör min vistelse i Kina såå mycket jobbigare än vad den borde vara.
Min AC har gett upp.
Den fungerar inte längre!!! Vad gör man då? På riktigt?! Blir faktiskt lite irriterad, först låset (luugn mamma, det finns lås men det bästa fungerar inte, men ingen kan komma in. Så, andas nu mor) sen vattenberedaren, sen toan och nu jävla ACn! Ska allting falla ihopp eller vad är grejen? Sen kan vi ju säga såhär, det här med hantverkare är inte någonting som det kryllar av. Låskillen tillexempel är inte ens från Ningbo, FÖR HÄR FINNS INGEN! Förstår ni att jag bor i en stad med 7.2 miljoner människor, hur kan det inte finnas en låskille?!
Herregud.
Nu ska jag lyssna på David Grey och försöka sove ändå. Önskar man kunde klä av sig skinnet ibland alltså.
Puss och godnatt.
Min lägenhet
Hej vänner!
Dom här filmerna köpte jag i söndags förresten! 10 yuan styck, 10!!! Ingenting ju! Och jag har tittat på SATC 2 och den fungerar så håll tummarna jävligt hårt för att twilight filmen fungerar också! Ska gå tillbaka och köpa s å j ä v l a m y c k e t f i l m e r i morgon. Jag kanske är harig men jag vågar verkligen inte ladda ner någonting här i kina. Dom har ju liksom internet-poliser och stänger ner alla sajter som är roliga, så det är säkert inte en så lyckad idé att ladda ner här. Det är alla vi svenska rörande överens om, och i ohc med att filmerna är så sjukt billiga så är det ju ingen fara.
Tänkte lite om min lägenhet! Jag bor i en 70 km2 stor lägenhet högst upp i ett 7 våningshus. Det är jävligt många trappor. Just nu bor jag själv i och med att det bara bor killar här typ och dom få tjejerna som är här åker i par så dom har ju redan någon given att dela rummet med. Men det är luuugnt, kanske till och med ganska skönt att bo själv. Grejen är att det kan lika gärna komma någon idag som i morgon säger Tina som är min "privat lärare" här. Så jag får helt enkelt se.
Här mitt rum sett från balkongen! Ganska spartanskt men helt okej. AC sitter till höger och är min bästa kompis, jag sa typ godnatt till den igår och berömde den för att den sköter sig så bra. Till vänster står mitt skrivbord. Det första jag gjorde när jag kom hit var att byta stol med det andra rummet så nu har den personen, om det kommer någon, en som nästan är sönder istället. Och ja, jag känner hur hornen växer ut på huvudet.
Det här är vad jag ser om jag står på balkongen. SER NI VAD MYCKET TVÄTT! Gör dom ingenting annt än tvätta? Det var så sjukt också för att för två dagar sedan var det ingen som bodde där ens och sen när dom flyttade dit så var det första att tvätta så in i helvete eller vad är grejen? Har dom inga garderober? Jag fattar inte. Uppdatering kommer när jag har frågat någon som fattar.
Titta så högt upp jag bor!
Nej, nu kom Tina med waterguy, ska se om det blir någon ordning på saker och ting här.
Puss och kram
Måndag
Hej Vänner!
Idag är det måndag och det är snorvarmt. Alltså seriöst jag typ glider omkring i skorna, alla kläder är för varma och håret ligger som en snygg och smörig hjälm på huvudet. Men nu har jag iallafall köpt schampoo så jag kan tvätta håret lite oftare, haha. Jag har blivit lite varmare i kläderna och åker numera buss fram och tillbaka till Wanda (vilket är det enda stället jag och mina vänner hänger på just nu, där finns nämligen ALLT). I kina är det lite annorlunda att åka buss om vi säger så. I 8 fall av 10 är bussarna så fulla att man står på varandra, det kostar 2 yuan vart du än ska och ibland stängs inte dörrarna. Det finns TV i bussen som oftast visar Victoria Secret Fashionshow, dom visar alltid VSFS vart man än är. Växelspaken ör manuell och om man vill av så finns det ingen stopp-lnapp utan man får helt enkelt ställa sig upp vart när man ska av och då stannar bussen på närmaste hållplats, värt!
Igår gjorde jag ett riktigt värt köp f.ö nämligen en... vattenkokare! Nudlar, kaffe, ta och... nudlar; here I come!
Gourmet middag á la kina! Ser ni min fina vattenkokare i bakgrunden också? Fungerar grymt. Sånna där nudelburkar har jag köpt typ för ett helt liv, 3 stycken för 5 yuan, vääärt. Nötterna som skymtar var... sådär. En påse innehöll typ friterad jordgubbskräm och den andra jordnötter med choklad, haha.
Det här är vääärldens godaste grej, regnbåsbulle heter det! Jag köpte den av misstag för att jag ville ha typ en fralla till frukosten, den här ser ut som vitt bröd med lite frön på, så jag tänkte att det blir nog bra. Men ikke! Som allt annat bröd här i Kina så är det ritkigt riktigt sött och ni ser dom där små bönorna i mitten? Det är "red beans" som är söta och jättegoda! Så det blev en ganska god frukost, haha.
Idag var vi och träffade resten av våran klass föresten, spanjorer och fransmän! Verkar schyssta och vips så blev vi lite fler i klassen, vilket är kul så man kan få lära känna mer folk! Det är dock bara jag och två tejer till i klassen, vad är grejen med det? Bara massa killar överallt.
Min kurslitteeratur! Riktigt fina böcker med snygga bilder och dom var helt gratis, yey! Men sen öppnade jag böckerna... Jag har något att bita i! Men det ser riktigt kul ut och det är inte bara samma övningar hela tiden utan det varvas tal, skrift, kallegrafi och kultur. Så får man hela kina liksom.
Nej nu ska jag ut och letar skor med Lisa, jag hade ju bara ett par med mig och vi går ju rätt mycket och det är varmt och.. ja. Resten kan ni ju räkna ut.
Puss!
Idag är det måndag och det är snorvarmt. Alltså seriöst jag typ glider omkring i skorna, alla kläder är för varma och håret ligger som en snygg och smörig hjälm på huvudet. Men nu har jag iallafall köpt schampoo så jag kan tvätta håret lite oftare, haha. Jag har blivit lite varmare i kläderna och åker numera buss fram och tillbaka till Wanda (vilket är det enda stället jag och mina vänner hänger på just nu, där finns nämligen ALLT). I kina är det lite annorlunda att åka buss om vi säger så. I 8 fall av 10 är bussarna så fulla att man står på varandra, det kostar 2 yuan vart du än ska och ibland stängs inte dörrarna. Det finns TV i bussen som oftast visar Victoria Secret Fashionshow, dom visar alltid VSFS vart man än är. Växelspaken ör manuell och om man vill av så finns det ingen stopp-lnapp utan man får helt enkelt ställa sig upp vart när man ska av och då stannar bussen på närmaste hållplats, värt!
Igår gjorde jag ett riktigt värt köp f.ö nämligen en... vattenkokare! Nudlar, kaffe, ta och... nudlar; here I come!
Gourmet middag á la kina! Ser ni min fina vattenkokare i bakgrunden också? Fungerar grymt. Sånna där nudelburkar har jag köpt typ för ett helt liv, 3 stycken för 5 yuan, vääärt. Nötterna som skymtar var... sådär. En påse innehöll typ friterad jordgubbskräm och den andra jordnötter med choklad, haha.
Det här är vääärldens godaste grej, regnbåsbulle heter det! Jag köpte den av misstag för att jag ville ha typ en fralla till frukosten, den här ser ut som vitt bröd med lite frön på, så jag tänkte att det blir nog bra. Men ikke! Som allt annat bröd här i Kina så är det ritkigt riktigt sött och ni ser dom där små bönorna i mitten? Det är "red beans" som är söta och jättegoda! Så det blev en ganska god frukost, haha.
Idag var vi och träffade resten av våran klass föresten, spanjorer och fransmän! Verkar schyssta och vips så blev vi lite fler i klassen, vilket är kul så man kan få lära känna mer folk! Det är dock bara jag och två tejer till i klassen, vad är grejen med det? Bara massa killar överallt.
Min kurslitteeratur! Riktigt fina böcker med snygga bilder och dom var helt gratis, yey! Men sen öppnade jag böckerna... Jag har något att bita i! Men det ser riktigt kul ut och det är inte bara samma övningar hela tiden utan det varvas tal, skrift, kallegrafi och kultur. Så får man hela kina liksom.
Nej nu ska jag ut och letar skor med Lisa, jag hade ju bara ett par med mig och vi går ju rätt mycket och det är varmt och.. ja. Resten kan ni ju räkna ut.
Puss!
Lördag i mitten rike
Hej vänner!
I och med att jag var hemma halv 5 på morgonen blev det inte uppstigning speciellt tidigt... Klockan 12 reste jag mig ur sängen då jag fick ett sms av Sara som undrade om jag hade lust med brunch. Såklart! Så 13 träffades vi utanför hennes hotell som ligger precis bredvid min lägenhet för att åka in till stan. Stället var en irländsk pub som serverade riktig engelsk frukost, blä blä blä, men även riktigt goda mackor och KAFFE! Är det något jag saknar så är det kaffe... Men men, bra kinesiskt te är inte äckligt det heller. Men kaffe är endå kaffe.
Pan Yu och Sara vid brunchen.
Efter maten var klar kom Kristoffer, också en "ledare" i sinoteket, och Ibra för att sluta upp med oss för dagens mission var nämligen; massage! Vi åkte i Pan Yus bil till ett ställe där man fick ta av sig skorn och följa efter en liten kines med fina kläder. Han visade oss till ett rum där det var 6 divaner utsällda och mysig belysning. Vi tog varsin och sen kom det inte servitörer med te och färsk frukt, man känner sig som en kunglighet! Sen efter en tag kommer det in två killar med varsin balja varmt vatten som dom ställer framför mig och Sara. Sen börjar dom massera benen, det var himmelskt! I Kina är det alltid män som masserar kvinnor och tvärtom, så tjejer kommer för att "ta hand" om killarna. Och det är inte bara fotmassage, det är även ryggen och axlarna. Och så använder som en sak som ser ut som små glas som dom sprayar någon slags vätska i för att sedan tända på. Sen sätter dom öppningen mot foten och då blir det världens vakuum som gör att kupan fastnar, tydligen bra för blodcirkulationen, och det är skönt! När han som masserade mig skulle massera mina axlar så föste han bort mitt hår flera gånger så jag bad Pan Yu, för massören pratade inte engelska, att fråga om han vill att jag skulle sätta upp håret. Men då skakade massören frenetiskt på huvudet och sa "ba ba ba" vilket betyder nej, haha. Gullig. Kalaset kostade 90 yuan och jag behövde inte betala för det gjorde Pan Yu, livet är bra härligt.
Varför vänder sig bilderna inte?!?! Aja, här ligger vi iallafall och myser. Det var grymt!
Efter massagen åkte vi hem till Pan Yu, för han skulle byta kläder, och han bodde riktigt fint och stort. Kristoffer bodde också oss honom så vi stannade där ett tag och tog det lugnt och kollade lite på engelska nyheter för att inte tappa kontakten med omvärlden helt. Sen åkte vi inte till stan och åt middag i tornet med utiskten som jag berättade om innan. Mat, kaffe och dricka för 50 yuan, helt sjuuuukt billigt! Det var dessutom grymt gott och vi hade det riktigt trevligt, det är så trevliga människor! Och jag kunde beställa på mandarin! Inte speciellt avancerat dock, haha. "Èr cola xiè xiè" som helt enkel betyder "två cola tack", men det kunde jag inte igår så jag tänker tycka att det är häftigt!
Tian yi!
I restaurangen.
Sen var vi mätta och belåtna och gick och satte oss på bar och drack en drink. Dom är riktigt riktigt duktiga på att göra drinkar här! Dom är välgjorda, snygga och inte alls så starka som jag ofta tycker drinkar är utanför Sverige, ibland får man känslan av att dom bara höftar lite med måtten. Men inte här, här är dom ordentligt gjorda och kostar 30 yuan, great! Där satt vi och pratade om skillnader mellan Sverige och Kina, och det är ju en hel del. Det finns så mycket att lära om seder och bruk, så mycket som inte ens existerar i Sverige. Som tillexempel att en av killarna som jobbade på stället förljde med mig när jag skulle ta ut pengar innan vi satte oss, för att jag inte skulle tappa bort mig, vilken service!
Pan Yu och Sara på 88, dit vi gick igen idag, haha. Det var tre människor som kom fram och hälsade på mig och kramades och tyckte att det var så kul att vi var där igen och att vi skulle gå och dansa med dom, gulliga!
Nu är klockan 02.49 och jag ska sova, en dag i morgon också!
Puss och kram
P.s Grattis Pappa på födelsedagen! Det är fortfarande den 4 i Sverige, haha. Hoppas du fick mitt sms!
I och med att jag var hemma halv 5 på morgonen blev det inte uppstigning speciellt tidigt... Klockan 12 reste jag mig ur sängen då jag fick ett sms av Sara som undrade om jag hade lust med brunch. Såklart! Så 13 träffades vi utanför hennes hotell som ligger precis bredvid min lägenhet för att åka in till stan. Stället var en irländsk pub som serverade riktig engelsk frukost, blä blä blä, men även riktigt goda mackor och KAFFE! Är det något jag saknar så är det kaffe... Men men, bra kinesiskt te är inte äckligt det heller. Men kaffe är endå kaffe.
Pan Yu och Sara vid brunchen.
Efter maten var klar kom Kristoffer, också en "ledare" i sinoteket, och Ibra för att sluta upp med oss för dagens mission var nämligen; massage! Vi åkte i Pan Yus bil till ett ställe där man fick ta av sig skorn och följa efter en liten kines med fina kläder. Han visade oss till ett rum där det var 6 divaner utsällda och mysig belysning. Vi tog varsin och sen kom det inte servitörer med te och färsk frukt, man känner sig som en kunglighet! Sen efter en tag kommer det in två killar med varsin balja varmt vatten som dom ställer framför mig och Sara. Sen börjar dom massera benen, det var himmelskt! I Kina är det alltid män som masserar kvinnor och tvärtom, så tjejer kommer för att "ta hand" om killarna. Och det är inte bara fotmassage, det är även ryggen och axlarna. Och så använder som en sak som ser ut som små glas som dom sprayar någon slags vätska i för att sedan tända på. Sen sätter dom öppningen mot foten och då blir det världens vakuum som gör att kupan fastnar, tydligen bra för blodcirkulationen, och det är skönt! När han som masserade mig skulle massera mina axlar så föste han bort mitt hår flera gånger så jag bad Pan Yu, för massören pratade inte engelska, att fråga om han vill att jag skulle sätta upp håret. Men då skakade massören frenetiskt på huvudet och sa "ba ba ba" vilket betyder nej, haha. Gullig. Kalaset kostade 90 yuan och jag behövde inte betala för det gjorde Pan Yu, livet är bra härligt.
Varför vänder sig bilderna inte?!?! Aja, här ligger vi iallafall och myser. Det var grymt!
Efter massagen åkte vi hem till Pan Yu, för han skulle byta kläder, och han bodde riktigt fint och stort. Kristoffer bodde också oss honom så vi stannade där ett tag och tog det lugnt och kollade lite på engelska nyheter för att inte tappa kontakten med omvärlden helt. Sen åkte vi inte till stan och åt middag i tornet med utiskten som jag berättade om innan. Mat, kaffe och dricka för 50 yuan, helt sjuuuukt billigt! Det var dessutom grymt gott och vi hade det riktigt trevligt, det är så trevliga människor! Och jag kunde beställa på mandarin! Inte speciellt avancerat dock, haha. "Èr cola xiè xiè" som helt enkel betyder "två cola tack", men det kunde jag inte igår så jag tänker tycka att det är häftigt!
Tian yi!
I restaurangen.
Sen var vi mätta och belåtna och gick och satte oss på bar och drack en drink. Dom är riktigt riktigt duktiga på att göra drinkar här! Dom är välgjorda, snygga och inte alls så starka som jag ofta tycker drinkar är utanför Sverige, ibland får man känslan av att dom bara höftar lite med måtten. Men inte här, här är dom ordentligt gjorda och kostar 30 yuan, great! Där satt vi och pratade om skillnader mellan Sverige och Kina, och det är ju en hel del. Det finns så mycket att lära om seder och bruk, så mycket som inte ens existerar i Sverige. Som tillexempel att en av killarna som jobbade på stället förljde med mig när jag skulle ta ut pengar innan vi satte oss, för att jag inte skulle tappa bort mig, vilken service!
Pan Yu och Sara på 88, dit vi gick igen idag, haha. Det var tre människor som kom fram och hälsade på mig och kramades och tyckte att det var så kul att vi var där igen och att vi skulle gå och dansa med dom, gulliga!
Nu är klockan 02.49 och jag ska sova, en dag i morgon också!
Puss och kram
P.s Grattis Pappa på födelsedagen! Det är fortfarande den 4 i Sverige, haha. Hoppas du fick mitt sms!
Fredag
Hej vänner!
Idag började morgonen klockan 8 med uppstigning för skola två lektioner stod på schemat och den första var "chinese culture". Läraren heter Tina, eller det heter hon egentligen inte alls men nästan alla kinseser som har något att göra med utlänningar eller vill vara häftiga har ett engelskt namn också. Tina är iallfall 1.50 lång, smal som en fågelunge och jätteglad. Lektionen gick ut på att titta på små filmer, som såg lite ut som pokémon filmer, fast om kinesisk kultur. Vi pratade lite om kinesiska traditioner, som inte är så många i och med kulturrevolutionen, och om Ningbos historia. Det var riktigt intressant, det är så sjukt mycket nytt att lära sig! Ungefär en kvart innan letktionen skulle sluta ringer Tinas telefon, och i Kina är det inte oartigt att svara, så hon svarar och pratar högt på Mandarin. Sen börjar hon gå mot mig och jag får svettningar, hypokodriker som jag är, och tror att det är något fel med min läkarundersökning. Men när hon lägger på så säger hon bara att "Tovii you have to go home" och det var för att en kille osm skulle fixa min vattenberedare som läcker som ett soll. "Now?" frågar jag och hon nickar. Så jag packar vackert i hopp mina grejor och går till lägenheten. Väl där så är det ingen snubbe som sitter och väntar direkt. Så jag går in och diskar och plockar med lite saker. Efter en halvtimme har fortfarande ingenting hänt och jag börjar bli lite otålig, vi har nämligen två timmars lunch men jag har ingen lust att äta själv eller sitta i en lägenhet och trycka i all evighet. Så jag ringer Lisa som kommer till mig och håller mig sällskap och sen ringer jag Tina. Hon säger att han är på väg "Mei venti" säger hon som betyder typ ingen fara. Efter en timme skiter jag i vattensnubben och jag och Lisa går och äter. Någon måtta får det faktiskt vara. Så jag duschar fortfarande i kallvatten och handtvål.
En helt tom buss som jag och Lisa åkte när vi sulle äta. Ingenting man ser var dag i Kina, oftas hänger det ut solk överallt och dom stänger nästan inte dörrarna. Att ta bussen kostar 2 yuan och är verkligen sjukt smidigt.
Dagens andra lektion var språket, alltså "talking lesson" och JÄVLAR vad svårt det är! Men otroligt kul och jag är så sjukt taggad på att lära mig allt snabbt snabbt snabbt! Det blir så påtagligt här i Kina, speciellt i Ningbo som är en gansla "liten" stad för ingen, verkligen ingen, pratar engelska. Inte ens dom unga personerna. Så bara att kunna säga några enkla fraser gör så otroligt mycket, att kunna förklara för taxichaffören utan lapp, vilken grej! Haha. Vi fick lära oss lite vanliga fraser och hur man räknar. Och om vi säger såhär; det kommer behövas en hel del träning men det kommer helt klart att vara värt det!
Efter lektionens slut var det dags att åka in till sjukhuset och hämta ut provresultatet. Klockan var då halv 4 och det är den absolut värsta tiden att åka taxi, det är köer och dom kör som idioter. Våran chafför körde på cykelbanor, genom bostadsområden och farligt nära människor, allt för att komma fram så fort som möjligt. Väl framme fick vi svaren, och jag var piggelin och frisk, tack för det! Efter det åkte jag och Markus och Hampus hem för att fixa oss iordning innan middagen som Sinoteket skulle bjuda på. Fat att "göra sig i ordning" är liksom inge kul i ett land där man blir svettig av att tänka. Och det sjuka är att det blir varmare på kvällen, alltså graderna stiger, så det är knappt skönt ute ens när solen har gått ner. Väl framme på restaurangen sitter vi, i trevlig kinesik stil, alla runt ett bord och dricker lättöl (starköl finns inte) för 5 yuan. Bordet som vi sitter vid har en platta i mitten som går att snurra och på den dukas det upp rätter, hur många som helst! Och sen har alla sin lilla tallrik och så kör man bara runt plattan och alla tar det som vill ha med sina pinnar. Kanske inte det mest hygieniska i hela världen, men nu är vi i kina och då är vi i kina. Det var iallfall jättetrevligt och gott! Bredvid oss satt ett helt gäng med kineser och satan vad dom kan skrika och låta! Tydligen är Ningbo-dialekten också ganska skrikig, men det här var extremt! Fast dom var glada och vi var glada så egentligen gjorde detju inte så mycket att dom stod på stolarna och skrek och vi satt ner och hade det trevligt. Vi gör nog helt enkelt bara saker olika, visar våra känslor på olika sätt. Det är som det faktum att när ett kinesiskt sällskap lämnar sitt middagsbord så är det efter regeln; ju soppigare/skitigare dessto trevligare har alla haft. Det ska ligga ciggpaket, räkskal, ris, ben och broskbitar över hela duken när dom lämnar för då jälvar har dom haft det trevligt.
Lite av all mat, det kom in nytt och byttes ut hela tiden.
Efter maten så gick vi alla till en krog i närheten som heter "the londoner" som är en riktgit västerländskkrog full med affärsmän, lite laid back men trevlig. Vi tog en drink där och satt och snacka lite innan vi bästemde oss för att gå och dansa. Är det något kineserna är bra på så är det att dansa, herregud! Det är så sjukt roligt att gå och klubba här, helt galet! För det första är det aldrig någon jävla kö, det är bara att gå in. Inget inträde är det heller och det är alltid sjukt mycket folk inne på stället. Väl inne på klubben är det inget direkt dansgolv, utan en massa massa bord utställda där det står folk och dricker om spelar olika dryckesspel. Han som är DJ använder riktiga grejor och riktigt CD-skivor och det är grymt bra mix på musiken. Sen finns det lite folk som är anställd bara för att trigga igång folket, så dom sjunger karaoke, fast dom är grymt duktiga, det är dansare som uppträder och helt plötsligt kan det komma upp ett helt gäng som ställer sig på bardisken och sjunger och dansar jätteproffsigt. Dom tänder eld på bardisken och bartendern är helt galen och jonglerar med allt som man kan tänka sig finns i en bar, det är riktigt drag! Det är en ganska konstig känsla att gå in på en krog och vara den enda tjejen över 1.60 och blond. Om vi säger såhär, folk stirrar. Speciellt tjejer vill att man ska dansa med dom och berätta vart man är ifrån, vara med på kort osv. Men det är kul, alla är så otroligt vänliga och öppna och fortsätter att prata glatt på mandarin fast jag visar med hela kroppen att jag inte förstår. Pan Yu berättade att Ningbo är helt säkert om natten, att det knappt är något bråk alls, att ingenting blir stulet och att man kan gå i mörka gränder när som helst utan att känna sig hotad, och det är verkligen en väldigt trevlig stämning i luften när man är ute. Det är grymt! Kvällen avslutades klockan 4 på Lao way tan ( som betyder utländska gatan, typ) med dans. Grym kväll! Det bästa var nästan när det kom ett intro jag verkligen kände igen, och precis innan sånger börjar så känner jag igen vad det är; Markoolio-Ingen sommar utan ragga. Alltså, där står jag i Kina på en klubb full med Kineser som dansar sexigt till Markoolio och inte förstår ett ord av vad han säger. Kina är bäst!
Bildjäveln vill inte vända sig, men här är iallfall Pan Yu och Sara inne på kllubb 88. 8 är f.ö den bästa siffran enligt kineserna, det betyder lycka och välgång. Dom som kan betalar extra för att bo på våning 8, ha tel.nummer med 8 och reg.skyltar med 8.
Idag började morgonen klockan 8 med uppstigning för skola två lektioner stod på schemat och den första var "chinese culture". Läraren heter Tina, eller det heter hon egentligen inte alls men nästan alla kinseser som har något att göra med utlänningar eller vill vara häftiga har ett engelskt namn också. Tina är iallfall 1.50 lång, smal som en fågelunge och jätteglad. Lektionen gick ut på att titta på små filmer, som såg lite ut som pokémon filmer, fast om kinesisk kultur. Vi pratade lite om kinesiska traditioner, som inte är så många i och med kulturrevolutionen, och om Ningbos historia. Det var riktigt intressant, det är så sjukt mycket nytt att lära sig! Ungefär en kvart innan letktionen skulle sluta ringer Tinas telefon, och i Kina är det inte oartigt att svara, så hon svarar och pratar högt på Mandarin. Sen börjar hon gå mot mig och jag får svettningar, hypokodriker som jag är, och tror att det är något fel med min läkarundersökning. Men när hon lägger på så säger hon bara att "Tovii you have to go home" och det var för att en kille osm skulle fixa min vattenberedare som läcker som ett soll. "Now?" frågar jag och hon nickar. Så jag packar vackert i hopp mina grejor och går till lägenheten. Väl där så är det ingen snubbe som sitter och väntar direkt. Så jag går in och diskar och plockar med lite saker. Efter en halvtimme har fortfarande ingenting hänt och jag börjar bli lite otålig, vi har nämligen två timmars lunch men jag har ingen lust att äta själv eller sitta i en lägenhet och trycka i all evighet. Så jag ringer Lisa som kommer till mig och håller mig sällskap och sen ringer jag Tina. Hon säger att han är på väg "Mei venti" säger hon som betyder typ ingen fara. Efter en timme skiter jag i vattensnubben och jag och Lisa går och äter. Någon måtta får det faktiskt vara. Så jag duschar fortfarande i kallvatten och handtvål.
En helt tom buss som jag och Lisa åkte när vi sulle äta. Ingenting man ser var dag i Kina, oftas hänger det ut solk överallt och dom stänger nästan inte dörrarna. Att ta bussen kostar 2 yuan och är verkligen sjukt smidigt.
Dagens andra lektion var språket, alltså "talking lesson" och JÄVLAR vad svårt det är! Men otroligt kul och jag är så sjukt taggad på att lära mig allt snabbt snabbt snabbt! Det blir så påtagligt här i Kina, speciellt i Ningbo som är en gansla "liten" stad för ingen, verkligen ingen, pratar engelska. Inte ens dom unga personerna. Så bara att kunna säga några enkla fraser gör så otroligt mycket, att kunna förklara för taxichaffören utan lapp, vilken grej! Haha. Vi fick lära oss lite vanliga fraser och hur man räknar. Och om vi säger såhär; det kommer behövas en hel del träning men det kommer helt klart att vara värt det!
Efter lektionens slut var det dags att åka in till sjukhuset och hämta ut provresultatet. Klockan var då halv 4 och det är den absolut värsta tiden att åka taxi, det är köer och dom kör som idioter. Våran chafför körde på cykelbanor, genom bostadsområden och farligt nära människor, allt för att komma fram så fort som möjligt. Väl framme fick vi svaren, och jag var piggelin och frisk, tack för det! Efter det åkte jag och Markus och Hampus hem för att fixa oss iordning innan middagen som Sinoteket skulle bjuda på. Fat att "göra sig i ordning" är liksom inge kul i ett land där man blir svettig av att tänka. Och det sjuka är att det blir varmare på kvällen, alltså graderna stiger, så det är knappt skönt ute ens när solen har gått ner. Väl framme på restaurangen sitter vi, i trevlig kinesik stil, alla runt ett bord och dricker lättöl (starköl finns inte) för 5 yuan. Bordet som vi sitter vid har en platta i mitten som går att snurra och på den dukas det upp rätter, hur många som helst! Och sen har alla sin lilla tallrik och så kör man bara runt plattan och alla tar det som vill ha med sina pinnar. Kanske inte det mest hygieniska i hela världen, men nu är vi i kina och då är vi i kina. Det var iallfall jättetrevligt och gott! Bredvid oss satt ett helt gäng med kineser och satan vad dom kan skrika och låta! Tydligen är Ningbo-dialekten också ganska skrikig, men det här var extremt! Fast dom var glada och vi var glada så egentligen gjorde detju inte så mycket att dom stod på stolarna och skrek och vi satt ner och hade det trevligt. Vi gör nog helt enkelt bara saker olika, visar våra känslor på olika sätt. Det är som det faktum att när ett kinesiskt sällskap lämnar sitt middagsbord så är det efter regeln; ju soppigare/skitigare dessto trevligare har alla haft. Det ska ligga ciggpaket, räkskal, ris, ben och broskbitar över hela duken när dom lämnar för då jälvar har dom haft det trevligt.
Lite av all mat, det kom in nytt och byttes ut hela tiden.
Efter maten så gick vi alla till en krog i närheten som heter "the londoner" som är en riktgit västerländskkrog full med affärsmän, lite laid back men trevlig. Vi tog en drink där och satt och snacka lite innan vi bästemde oss för att gå och dansa. Är det något kineserna är bra på så är det att dansa, herregud! Det är så sjukt roligt att gå och klubba här, helt galet! För det första är det aldrig någon jävla kö, det är bara att gå in. Inget inträde är det heller och det är alltid sjukt mycket folk inne på stället. Väl inne på klubben är det inget direkt dansgolv, utan en massa massa bord utställda där det står folk och dricker om spelar olika dryckesspel. Han som är DJ använder riktiga grejor och riktigt CD-skivor och det är grymt bra mix på musiken. Sen finns det lite folk som är anställd bara för att trigga igång folket, så dom sjunger karaoke, fast dom är grymt duktiga, det är dansare som uppträder och helt plötsligt kan det komma upp ett helt gäng som ställer sig på bardisken och sjunger och dansar jätteproffsigt. Dom tänder eld på bardisken och bartendern är helt galen och jonglerar med allt som man kan tänka sig finns i en bar, det är riktigt drag! Det är en ganska konstig känsla att gå in på en krog och vara den enda tjejen över 1.60 och blond. Om vi säger såhär, folk stirrar. Speciellt tjejer vill att man ska dansa med dom och berätta vart man är ifrån, vara med på kort osv. Men det är kul, alla är så otroligt vänliga och öppna och fortsätter att prata glatt på mandarin fast jag visar med hela kroppen att jag inte förstår. Pan Yu berättade att Ningbo är helt säkert om natten, att det knappt är något bråk alls, att ingenting blir stulet och att man kan gå i mörka gränder när som helst utan att känna sig hotad, och det är verkligen en väldigt trevlig stämning i luften när man är ute. Det är grymt! Kvällen avslutades klockan 4 på Lao way tan ( som betyder utländska gatan, typ) med dans. Grym kväll! Det bästa var nästan när det kom ett intro jag verkligen kände igen, och precis innan sånger börjar så känner jag igen vad det är; Markoolio-Ingen sommar utan ragga. Alltså, där står jag i Kina på en klubb full med Kineser som dansar sexigt till Markoolio och inte förstår ett ord av vad han säger. Kina är bäst!
Bildjäveln vill inte vända sig, men här är iallfall Pan Yu och Sara inne på kllubb 88. 8 är f.ö den bästa siffran enligt kineserna, det betyder lycka och välgång. Dom som kan betalar extra för att bo på våning 8, ha tel.nummer med 8 och reg.skyltar med 8.
Torsdag
Hej vänner!
Idag började vi dagen klockan 7 i en taxi med destination International Hospital. Efter en halsbrytande 40 minuter lång bilresa var vi framme, 25 yuan kostade kalaset, och vi stod framför en stor betongklump. Väl inne fick vi fylla i en ansökan om visum och svara på frågor om allt mellan himmel och jord. Sen fick vi gåt till 5 olika diskar för att få lite stämplar av folk som inte kunde ett ord engelska och därför inte kunde förklara. 400 yuan kostade visst läkarbesöket och efter vi betalt fick vi börja undersökningen. Det hela gick ut på att, likt fångarna på fortet springa in och ut i olika små rum i det jättelika komplexet med 15 våningar, med sjuksköterskor som tog EKG, blodtryck, vägde, mätte, röntgade, blod- och kissprov, syntestade ochhörseltestade. Dom klämde och kände och sedan satte dom en stämpel på pappret man hade fått med sig från receptionen. Det hela tog två härliga timmar och då stod vi inte ens i kö en minut av tiden. I morgon får vi svar på om vi klarade besiktningen, hoppas hoppas. Efter det var vi helt slut så vi bestämde oss för att röra oss inte mot stan och ta något att äta. Det blev Wanda plaza och en liten fin sushi restaurang!
Sushistället som har ett rullband man sitter runt och bara väljer vad man vill ha! Det var verkligen jättegott och billigt, 30 kronor för 10 bitar plus cola. På bilden är det Lisa och bakom Victor.
Efter det fick vi ett sms där det stod att "the internetguy" skulle komma till våra lägenheter runt 14 (det här med tid är inte kinesernas starkaste sida) och att då skulle vi vara där om vi ville ha internet. Don't leave appartment today stod det klart och tydligt. Så efter Sushin gick jag och Lisa runt i Wanda och kollade i affärer, jag köpte skor och kineserna där skrattade åt mina stora fötter. Dom satte sina små små små 34or brevid mina, inte lika nätta, 41or och fnissade. När dom ville ta kort kände jag att det fick räcka. Men skorna kostade 6 yuan så det var det värt. Sen ringde Oskar och han och Kristoffer skulle hem och Lisa, som inte bor på Campuset, skulle också vidare så jag mötte upp O och K för att åka hem och vänta på internetguy. Klockan 15 började dom längst ner i trappuppgången, alla vi svenskar bor i en trappuppgång med väldigt lyhörda rum. Så jag satt i 40 minuter och lyssnade på "We fix internet!!!" innan dom äntligen kom upp till mig. Sen var det väldigt tyst i huset kan jag säga, haha. Alla satt som fastnaglade vid internet, det är helt sjukt vad handikappad man har känt sig utan. Men sen var vi några stycken som bestämde oss för att åka ner mot Tian yi guang chang och äta, sagt och gjort.
Tian yi guang chang by night. Lite suddig, men så blir det när man riskerar att bli nersprungen/påkörd om man står still mer än 1 sekund. Men som ni kanske ser så står det en jättekatedral lite längre fram på höger sida, det ser helt fel ut bland att skyskrapor och nya flashiga köpcentrum.
Fast sen ombestämde vi oss och åkte till Lao way tan istället för där hade dom hamburgare och det kan man tydligen inte leva utan. Men jag gnäller inte, jag åt pasta napolitana för 19 kronor, för pasta har jag saknat. Första gången sen jag kom hit som jag inte äter med pinnar, man fick faktiskt gaffel! Men ingen sked, någon måtta ska det tydligen vara. Sen avslutade vi kvällen med några öl och biljardspel inne på en krog som visar basket 24-7. Vi har varit där förut och två av servitriserna vill alltid känna och titta på mitt hår, så även idag. Känns alltid lika konstigt när dom vill ta foto och känna på mitt hår. Speciellt eftersom att jag har tvättat håret i handtvål sen jag kom hit då jag lyckas glömma att köpa schampoo var enda gång jag är i affärer. 
En koncentrerad Oskar inne på baren.
Sen åkte vi hemmåt och jag och ovannämnda gick av vid Wanda för att köpa frukost och sedan gick vi hem. Det är så mysigt, alla sitter ute på gatan och äter, leker, spelar spel och det finns till och med ett gäng gubbar som sitter och har en improviserad bio mot husväggen. Det är verkligen folk i görningen hela tiden och alla är så snälla och man behöver verkligen inte känna sig "hotad" eller någonting sånt.
Efter 1 timmes prat med mamma på skype, som fungerade utmärkt, så ska jag nu sova. Jag ska ju trots allt till skolan i morgon, första lektionen vid 9.30.
Puss och kram
Flygresan
Flygresan gick bra. Riktigt bra faktiskt. Efter att mamma vinkat av mig och jag gått in genom gaten så slog det mig att jag faktiskt skulle flyga ensam. Flyga ensam till Kina och byta i Beijing, jätteläskigt. Jag tittade mig omkring efter någon som såg lite vilsen och rädd ut, typ som jag, som kanske också skulle ut och åka själv till ett land där ingen förstår vad man säger. Men trist nog så var inte fallet ritkgit så. Det var mer flera hundra högljudda kineser som stod i stora flockar och skrek, skrattade och petade på varandra. Och så var det jag och tre bortkomna svenskar med ipod som satt lite intryckta i ett hörn. Planet var lite försenat och han som stod och skulle informera oss om vad som hände pratade bara väldigt hög och tydlig mandarin. Men efter ett tag upptäckte han att det stod några svenskar och såg lite ängsligt på varandra, så då drog han det hela på helt oförståelig engelska också. Men vi kände oss i alla fall lite mera med i gänget. En väldigt rolig sak som jag har upptäckt här i Kina är det här med att köa. Alltså jag tror inte ens att det ordet existerar här. Som när vi tillslut skulle få gå på planet så säger herren i Air China-uniform att först så går dom med air-china-gold-super-vem-bryr-sig-member kort gå på, sen småbarn och sen gamla och först sen ska vi ”vanliga” få gå på. Alla Kineser får något vilt i blicken och tokspringer mot ingången och ställer sig i en behändig jätteklump precis framför disken. Sen får dom som skulle gå på lite tidigare tränga sig igenom massan av människor innan dom får komma på. Och så fortsätter det när han börjar ropa upp vilka nummer som ska gå på sen. Som tur var satt jag ganska långt fram i planet och gick därför på sist så jag slapp spektaklet. Men det var ganska kul att se på. Väl i planet visar jag min biljett för en flygvärdinna som säger åt mitt att ta ”first corridor to the left and then right”. Alltså förstår ni vilket stort plan det var! Jag har aldrig åkt så långt och var helt i chock. Korridorer liksom, herre! Men jag fick en bra sittplats bredvid en liten liten liten kvinnlig kines och en svettig svensk. Jag var nöjd och planet lyfte.
Efter ett tag började den vanliga ”vad vill ni ha och dricka”-scenen och sen kom maten ut. Trist nog för mig hade jag inte beställt vegmat och det var typ nudlar och biff i sås. Men jag tänker att fråga kan man ju alltid göra och då säger svensken bredvid min svensk att jag kan ta hans vegmat för han hade ändrat sig och ville hellre ha biff. Lite förvånad, men glad, sa jag tack och åt en jättegod gryta med tofu och nudlar. Svensken bredvid mig somnade typ i maten. Efter att maten var uppäten började filmen, som handlade om två bröder. Storebrorsan var jätteduktigt och snygg på allting, men väldigt snäll mot sin lillebror som verkade lite efterbliven. Han skrek mest. Dom bodde i ett skjul i hongkong och pappan var arg och mamman var tyst och sen fick storebrorsan leukemia och dog. Tror jag. Är inte helt hundra då det var så värdelös filmduk att man inte såg texten ens det minsta lilla. Men det gjorde ingenting för jag hade hörlurarna på mig, lyssnade på tonlägen i det dom sa och kände mig internationell. Grät floder gjorde jag också, för filmen var så sorglig, så det lilla lilla lilla damen bredvid mig blev alldeles obekväm. Sen ville jag sova, runt 22 svensk tid, men det ville inte den svenska idioten bredvid mig. Han hade nämligen precis vaknat ur sin matkoma och tyckte att det var helt lugnt att ha på spotlight-lampan så att han kunde läsa. Rakt i mina ögon tills klockan 01.00. Gullig kille. Sen när muppen äntligen släckte så väcktes jag klockan 02.00 av flygvärdinnorna för då var klockan 08.00 i Beijing och då var det visst frukost. Juice, youghurt, skinkmacka och en bit mintchoklad bjöds men kan inte påstå att frukost mitt i natten var sådär jättelockande. Men somna om gick inte då hela planet var ljust som på dagen och alla började prata igen.
Väl framme i Beijing var det helt gigantiskt. Först fick vi åka 6 långa rulltrappor, sånna som går rakt fram, på rad för att sen ta ett litet tåg till bagaget. Det var väldigt fullt i tåget och jag och en kvinna satt på två stolar mot en vägg, inget konstigt med det, tills det kom en liten kinesisk man som ville klämma sig ner mellan oss. Det där med ”min zon” och ”1 meter ifrån”-regeln som vi håller så hårt på i Sverige har dom inte riktigt anammat här. Så i tio minuter hade jag en liten kinesisk herre sittandes på mitt ena ben. Men bagaget hade kommit fram och jag gick och checkade in på nytt för att sedan vänta ett par timmar på mitt plan mot Ningbo. När jag väl gick på den lilla bussen som skulle ta oss till planet så insåg jag att jag var den enda icke-Kinesen och att alla, mer eller mindre, glodde lite på den trötta, bleka, långa tjejen i fläta. På planet kunde ingen engelska men flygvärdinnan tyckte mitt hår var häftigt ”like hair, like hair” sa hon och klappade mig på flätan. Väl framme möttes jag av Pan Yu som hade en skylt där det stod mitt namn, kände mig lite som en kändis faktiskt. Sen gick vi till hans bil som var vääärldens vrålåk och när jag sa ”nice car!” så såg han rätt nöjd ut, haha. Efter flera nära-döden upplevelser så blev jag visad till min lägenhet och sen fick jag och tre andra nyanlända svenskar åka med Pan Yu i hans häftiga bil till ett gigantiskt köpcentrum tio minuter från skolan. ”Wanda plaza” heter det och vi gick till en affär som heter ”Wall-Mart” som har allt. Verkligen precis allting som man kan tänka sig. TV, tidingar, mat, vatten, läsk, kuddar, husgeråd, schampoo, torkade ankor, inlagde ålar, levande sköldpaddor, godis i mängder, sprit, öl och cyklar. Där köpte vi lite saker som man behöver för att ”komma igång” och jag fyllde typ en vagn full av grejer för 250 kronor. Allting är så otroligt billigt. På kvällen var vi ute och åt på Wanda plaza och tog taxi dit, en resa som kanske tar tio minuter. Vet ni vad det kostar? 11 yuan som är typ 12 svenska kronor. Allting under 3 km kostar 11 yuan och efter så kostar det två youan per km. Om jag säger såhär, det kommer bli mycket taxiåkande.
Och nu ligger jag i sängen och det spöregnar utanför, regnperiod tydligen, jippi! Men som tur är har jag en fungerande AC så att det är ganska svalt och skönt här inne, tillskillnad från Johan i lgh under mig som varken har fläkt eller AC, alla andra har båda. Han lär svettad som fa-an. Nu ska jag sova, god natt!
Hej vänner!
Efter 5 dagar med löften om internet så hände det äntligen idag, två glada högljudda killar kom instormande i min lägenhet med massa sladdar och ett glatt humör. -We fix internet! We fix internet! skrek dom och skrattade. Efter två minuter var det klart, att stoppa in en saldd och skriva in ett lösenord kräver tydligen två personer, så var det klart och äntligen kan jag meddela mig! Jag lever! Jag mår bra! Det är så otroligt varmt och fuktigt att jag byter kläder hela tiden, men tvättmaskinen fungerar inte så jag kan inte tvätta så snart är det bara att använda om alla kläder. Mysigt. Det är stort och ingen förstår vad man säger, alla tittar på en och vi är 15 förvirrade svenskar som åker taxi som galningar, det kostar 11 yuan, typ 12 kronor, att åka överallt under tre kilometer. Jag har faktiskt skrivit lite om dagarna här även fast jag inte har kunnat lägga upp texterna här, men jag publicerar dom nu istället! Och bara så ni vet så fungerar inte facebook från detta land. Men jag har fått lite tips på hur man kan använda någon proxy eller liknade för att komma runt det. Jag återkommer med resultatet, haha. Nu ska jag ner och få en massa serier och filmer till min dator av några killar två lägenheter under mig. Och mitt kinesiskt nummer, om någon undrar, är 15924387130.
Puss och kram!
Puss och kram!
