Borta över helgen
Hej vänner!
Jag åker till Shanghai nu och kommer hem på söndag,
ha det bra så hörs vi då!
Puss och kram
Jag åker till Shanghai nu och kommer hem på söndag,
ha det bra så hörs vi då!
Puss och kram
Ningbo
Hej vänner!
Hur är det med er? Jag mår bara bra, riktigt bra faktiskt, och just nu är jag mätt också. Mätt på grillade grönsaker och majskolv, så himla gott. Och billigt, coh väldigt lätt att få tag på. Jag tycker om sånt. Jag tycker om det mesta med Kina faktiskt. Och någonting stor har hänt som jag inte har berättat om! Det är nämligen så att när du försöker lära dig kinesiska så kommer du gå igenom lite olika faser under dom första tre månaderna. För att ni ska förstå har jag, på mitt vanliga pedagogiska sätt, gjort en liten lista till er. Here we go!
1. Du kommer till Kina. Förvirringen är total och, om du som jag, inte ens kunde säga jag eller nej när du kom hit så känns det lite som att vara stum. Men du är fortfarande sjukt taggad, du är ju i Kina!!
2. Sen har du dina första lektioner och du vet helt plötsligt hur man säger "hej", "hej då" och "skola". Detta faktum kommer göra dig väldigt glad och lite mallig då det faktiskt känns som att "kinesiska, det är ju inte så svårt!". Du kan fortfarande inte säga ja eller nej, men du tänker att det kommer. Ge det lite tid bara!
3. Typ här kommer första smällen; du fattar ingenting av vad killen i butiken försöker säga. Du anar att det har någonting med pris att göra men du vet inte, så istället för att betala 4 kronor för drickan så garderar du dig och slänger fram 50 kronor, räknar sedan mynten och lägger priset på minnet. Du kommer ha mycket småmynt vid den här tiden.
4. Du lär dig räkna, säga massa saker, förstår lätta konversationer med folk i matstånden, du kan säga att maten ska vara varm och att du vill ta den med dig hem. För första gången fattar taxisnubben vart du bor och du slipper hamna på någon bakgata långt bort. Det känns skönt och du får tillbaka ditt första prov med bra betyg.
5. Den första riktiga lyssningsövningen kommer och du förstår ingenting, i n g e n t i n g! Det känns lite som att du suger och att du aldrig kommer förstå kinesiska. Du blir sur och omotiverad och hur mycket du än försöker förstå, så går det inte. Det mest irriterande är att när du väl får allting förklarat för dig så kan du orden, men är för seg för att förtså dem tillsammans. Den här perioden suger så himla hårt.
6. Allting släpper! Jag har en bild av Harriet Skoog i mitt huvud. Hon sitter framför mig med cellon och stråken i högra handen och med vänstra handen försöker hon beskriva att allting i livet gå rupp och ner, så även cellospel. Hon ler jättemycket, som alltid, och hon har en liten slinga hår farligt nära ena ögat. Hon använder trappor och trappsteg som metafor. För när man precis är påväg upp för trappan går riktigt bra, men lär sig massa nya saker och allting går uppåt, frammåt. Men när man väl är uppe (här vevar hon så ivrigt med händerna att cellon nu ligger i tryggt förvar bredvid henne) på trappsteget så slätar allting ut sig. Man känner att man inte lär sig någonting nytt och allting känns ganska segt och tråkigt. Men sen kommer ett nytt trappsteg! Och så håller det hela tiden på. Om och om igen, och det är lite det som händer med min kinesiska just nu. Det går frammåt, det går uppåt. Jag lyckades förklara för frisören idag att jag bara skulle springa och hämta pengarna som jag hade hemma, för man måste tydligen ha plånboken med sig Tove... Hon han sa "dui dui" okej okej och jag sprang och skrattade lite, som en sinnesjuk, men det var en så jäkla tillfredställelse i att kunna bli förstådd. TÄnk er själva att ni inte ens kan säga "vatten", "ja eller "hej". Och så helt plötsligt blir du förstådd! Nirvana.
Nu är klockan 23.30 så jag måste sova, godnatt mina fina läsare, vänner och familj!
Många pussar och kramar från eder;
Dotter, vän, barnbarn, löst bekanta, f.d klasskompis och landsman!
Hur är det med er? Jag mår bara bra, riktigt bra faktiskt, och just nu är jag mätt också. Mätt på grillade grönsaker och majskolv, så himla gott. Och billigt, coh väldigt lätt att få tag på. Jag tycker om sånt. Jag tycker om det mesta med Kina faktiskt. Och någonting stor har hänt som jag inte har berättat om! Det är nämligen så att när du försöker lära dig kinesiska så kommer du gå igenom lite olika faser under dom första tre månaderna. För att ni ska förstå har jag, på mitt vanliga pedagogiska sätt, gjort en liten lista till er. Here we go!
1. Du kommer till Kina. Förvirringen är total och, om du som jag, inte ens kunde säga jag eller nej när du kom hit så känns det lite som att vara stum. Men du är fortfarande sjukt taggad, du är ju i Kina!!
2. Sen har du dina första lektioner och du vet helt plötsligt hur man säger "hej", "hej då" och "skola". Detta faktum kommer göra dig väldigt glad och lite mallig då det faktiskt känns som att "kinesiska, det är ju inte så svårt!". Du kan fortfarande inte säga ja eller nej, men du tänker att det kommer. Ge det lite tid bara!
3. Typ här kommer första smällen; du fattar ingenting av vad killen i butiken försöker säga. Du anar att det har någonting med pris att göra men du vet inte, så istället för att betala 4 kronor för drickan så garderar du dig och slänger fram 50 kronor, räknar sedan mynten och lägger priset på minnet. Du kommer ha mycket småmynt vid den här tiden.
4. Du lär dig räkna, säga massa saker, förstår lätta konversationer med folk i matstånden, du kan säga att maten ska vara varm och att du vill ta den med dig hem. För första gången fattar taxisnubben vart du bor och du slipper hamna på någon bakgata långt bort. Det känns skönt och du får tillbaka ditt första prov med bra betyg.
5. Den första riktiga lyssningsövningen kommer och du förstår ingenting, i n g e n t i n g! Det känns lite som att du suger och att du aldrig kommer förstå kinesiska. Du blir sur och omotiverad och hur mycket du än försöker förstå, så går det inte. Det mest irriterande är att när du väl får allting förklarat för dig så kan du orden, men är för seg för att förtså dem tillsammans. Den här perioden suger så himla hårt.
6. Allting släpper! Jag har en bild av Harriet Skoog i mitt huvud. Hon sitter framför mig med cellon och stråken i högra handen och med vänstra handen försöker hon beskriva att allting i livet gå rupp och ner, så även cellospel. Hon ler jättemycket, som alltid, och hon har en liten slinga hår farligt nära ena ögat. Hon använder trappor och trappsteg som metafor. För när man precis är påväg upp för trappan går riktigt bra, men lär sig massa nya saker och allting går uppåt, frammåt. Men när man väl är uppe (här vevar hon så ivrigt med händerna att cellon nu ligger i tryggt förvar bredvid henne) på trappsteget så slätar allting ut sig. Man känner att man inte lär sig någonting nytt och allting känns ganska segt och tråkigt. Men sen kommer ett nytt trappsteg! Och så håller det hela tiden på. Om och om igen, och det är lite det som händer med min kinesiska just nu. Det går frammåt, det går uppåt. Jag lyckades förklara för frisören idag att jag bara skulle springa och hämta pengarna som jag hade hemma, för man måste tydligen ha plånboken med sig Tove... Hon han sa "dui dui" okej okej och jag sprang och skrattade lite, som en sinnesjuk, men det var en så jäkla tillfredställelse i att kunna bli förstådd. TÄnk er själva att ni inte ens kan säga "vatten", "ja eller "hej". Och så helt plötsligt blir du förstådd! Nirvana.
Nu är klockan 23.30 så jag måste sova, godnatt mina fina läsare, vänner och familj!
Många pussar och kramar från eder;
Dotter, vän, barnbarn, löst bekanta, f.d klasskompis och landsman!
Del 1
Hej vänner!
Jag har ju lite löst lovat att berätta lite vad vi pyssalde med dom här dagarna som vi var borta, och jag är en kvinna som står vid mitt ord! För att ni faktiskt ska tycka att det är kul så tänkte jag att vi kör en liten bildpresentation med tillhörande text istället för det motsatta, låter det okej? Bra. Då köööör vi.
Okej, det här är alltså scenen som vi uppträdde på. Just när den här bilden togs så var det något slags kampsportsinferno som inte behöver närmare beskrivning.
Vi fick vänta en hel del på allting hela tiden. Upp klockan 7 för att vara färdiga och nyätna vid 9 för DÅ SKA VI BÖRJA! Bilden är tagen halv 12 och vi har fortfarande inte gjort ett dyft. Då blir man lätt lite gnällig.
Fast jag antar att Vivian, eller Liang zi, är van för hon hängde inte läpp!
Så är övernöjda kan man vara efter massa god mat. För maten var, som baligt, höjdpunkten på dagen.
Sen var vi i varandras sovrum och levde rövare. Det var kul. Fast det här är i mitt sovrum och då är det liksom inte lika "tjolahootjolahej". Men men, det var inget som gick sönder iallafall och vi hade kul! Hansom lipar heter Vctor, är spanjor och gillar fotboll.
Här är vi klara med hela grejen, kändes skönt kan jag lova! Nöjda som få var vi som ni ser på bilden. Jag står och myser i ett grönt linne och hatt längst bak, ser ni? Och han längst till vänster är våran rektor James och han längst till höger som spexar lite busigt med käppen är instruktören.
Här letar vi taxi en sen kväll. Vi hittade inga kan jag meddela så här i efterhand. Inte ens om "man fortsätter därborta för där är det en stor väg!"
Sen hamnade vi på någon trä(?)utsällning. Allting var så slätt och mjukt att alla Sveriges traäslöjdslärare skulle mysa om dom fick se på det. Men vi förstod inte ritkigt grejen och här matar Ibbe någon slags Budda figur med vatten.
Puss och kram!
Jag har ju lite löst lovat att berätta lite vad vi pyssalde med dom här dagarna som vi var borta, och jag är en kvinna som står vid mitt ord! För att ni faktiskt ska tycka att det är kul så tänkte jag att vi kör en liten bildpresentation med tillhörande text istället för det motsatta, låter det okej? Bra. Då köööör vi.
Okej, det här är alltså scenen som vi uppträdde på. Just när den här bilden togs så var det något slags kampsportsinferno som inte behöver närmare beskrivning.
Vi fick vänta en hel del på allting hela tiden. Upp klockan 7 för att vara färdiga och nyätna vid 9 för DÅ SKA VI BÖRJA! Bilden är tagen halv 12 och vi har fortfarande inte gjort ett dyft. Då blir man lätt lite gnällig.
Fast jag antar att Vivian, eller Liang zi, är van för hon hängde inte läpp!
Så är övernöjda kan man vara efter massa god mat. För maten var, som baligt, höjdpunkten på dagen.
Sen var vi i varandras sovrum och levde rövare. Det var kul. Fast det här är i mitt sovrum och då är det liksom inte lika "tjolahootjolahej". Men men, det var inget som gick sönder iallafall och vi hade kul! Hansom lipar heter Vctor, är spanjor och gillar fotboll.
Här är vi klara med hela grejen, kändes skönt kan jag lova! Nöjda som få var vi som ni ser på bilden. Jag står och myser i ett grönt linne och hatt längst bak, ser ni? Och han längst till vänster är våran rektor James och han längst till höger som spexar lite busigt med käppen är instruktören.
Här letar vi taxi en sen kväll. Vi hittade inga kan jag meddela så här i efterhand. Inte ens om "man fortsätter därborta för där är det en stor väg!"
Sen hamnade vi på någon trä(?)utsällning. Allting var så slätt och mjukt att alla Sveriges traäslöjdslärare skulle mysa om dom fick se på det. Men vi förstod inte ritkigt grejen och här matar Ibbe någon slags Budda figur med vatten.
Puss och kram!
Onsdag med sovmorgon
Hej vänner!
Idga hade vi, som rubriken redan avslöjat, sovmorgon. Fan va nice tänkte jag igår och ställde inte klockan. Klockan 8 vaknar jag av ett väldigt onice ljud som komemr utifrån, dom klipper gräset. Det lät seriöst som om som klippte i mitt huvud, alt på. Hemskt var det iallfall men om man ska försöka se något positivt så var det attj ag fick en god frukost, det var väl ett par tre veckor sedan det hände... Dagens bravader har f.ö bestått i att klippa mig! Jag var lite skakis för kinesiska hanteverkare har ingen utbildning. Det kan liksom vara lite vem som helst som kommer och pillar i ditt hår, visserligen är det större chans att du får den lite bättre nubben (det ärbara killar som klipper hår i Kina) om du är väterlänning men ändå. Känns inte helt 100. Men bara tanken på att gå runt med tofs tills jag kommer hem till sverige igen fick mig att spotta upp mig och be min lärare att skriva "jag vill toppas, inte ha page" (typ) på en lapp, om dom mot förmodan, inte skulle fatta min utmärkta kinesiska. Men dom förstod och jag gick mot tvättstolen. Så en tvättninge, massage, fön och klippning senare var jag klar. Resultate? Grymt! Jag är ju inte frisör, men det är fräschare och han tog kanske 5 cm eller någonting, perfekt. Och jag hann även få komplimanger för;
1. Mina ögon. Fröklaring; Beacuse they are so... beautiful! (10 poäng för orginaliteten)
2. Mitt hår. Förklaring; It looks like princess! (lite oklar över vad han menade...)
3. Min hy. Förklaring; Your skin is so withe! (I alla andra länder är det en förolämpning... men tack)
Nu kanske ni sitter och undrar hur mycke tjag fick betala för kalaset? 10 kronor gick det på. 10!!! Förstår ni vad lite åengar det är för 1 timmes jobb! Det måste ju vara lite i Kina också kan man ju tycka, men jag vet inte för jag har ingen koll på vad en frisör borde få betalat här. Men 10 kronor! Och om jag vill bara få håret tvättat och fönat kostar det 5 kronor. Jag kommer känns mig som en superstjärna och typ sluta duscha hemma! Värt värt värt. Annat spännade som hände idag var att vi hade en riktigt bra lektion och jag blev dundertaggad på att plugga. Annars har det väl inte hänt så mycket.
Puss och kram!
Idga hade vi, som rubriken redan avslöjat, sovmorgon. Fan va nice tänkte jag igår och ställde inte klockan. Klockan 8 vaknar jag av ett väldigt onice ljud som komemr utifrån, dom klipper gräset. Det lät seriöst som om som klippte i mitt huvud, alt på. Hemskt var det iallfall men om man ska försöka se något positivt så var det attj ag fick en god frukost, det var väl ett par tre veckor sedan det hände... Dagens bravader har f.ö bestått i att klippa mig! Jag var lite skakis för kinesiska hanteverkare har ingen utbildning. Det kan liksom vara lite vem som helst som kommer och pillar i ditt hår, visserligen är det större chans att du får den lite bättre nubben (det ärbara killar som klipper hår i Kina) om du är väterlänning men ändå. Känns inte helt 100. Men bara tanken på att gå runt med tofs tills jag kommer hem till sverige igen fick mig att spotta upp mig och be min lärare att skriva "jag vill toppas, inte ha page" (typ) på en lapp, om dom mot förmodan, inte skulle fatta min utmärkta kinesiska. Men dom förstod och jag gick mot tvättstolen. Så en tvättninge, massage, fön och klippning senare var jag klar. Resultate? Grymt! Jag är ju inte frisör, men det är fräschare och han tog kanske 5 cm eller någonting, perfekt. Och jag hann även få komplimanger för;
1. Mina ögon. Fröklaring; Beacuse they are so... beautiful! (10 poäng för orginaliteten)
2. Mitt hår. Förklaring; It looks like princess! (lite oklar över vad han menade...)
3. Min hy. Förklaring; Your skin is so withe! (I alla andra länder är det en förolämpning... men tack)
Nu kanske ni sitter och undrar hur mycke tjag fick betala för kalaset? 10 kronor gick det på. 10!!! Förstår ni vad lite åengar det är för 1 timmes jobb! Det måste ju vara lite i Kina också kan man ju tycka, men jag vet inte för jag har ingen koll på vad en frisör borde få betalat här. Men 10 kronor! Och om jag vill bara få håret tvättat och fönat kostar det 5 kronor. Jag kommer känns mig som en superstjärna och typ sluta duscha hemma! Värt värt värt. Annat spännade som hände idag var att vi hade en riktigt bra lektion och jag blev dundertaggad på att plugga. Annars har det väl inte hänt så mycket.
Puss och kram!
Idag är det måndag
Nu har jag sovit i tio timmar, ätit lunch och gått en promenad, känner mig alltså lite som en människa igen! Känns bra, att vara lite "back on track", ska bara duscha och sen så är jag redo för en ny vecka och skola om ett par timmar! Sitter just nu och pratar över msn med den franska tjejen som jag sjöng med och hon hade lite bilder på mig! Det är alltså från det som jag gjorde här på skolan och inte det som vi gjorde nu i helgen. Vill ni se?
Bilderna är stora för det var någon med en riktig kamera som tog dom, men det gör inte så mycket kanske. För jag vet ändå inte hur man förminskar dem.
Linnet som jag har på mig fick jag tilldelat, och det var kanske inte det mest smickrande plagget... Men man kan inte säga nej till kineser, specillet inte om dom är stressade.
Förbannat kul var det iallfall! Och vet ni vad? Jag har fått ett erbjudande om att sjunga på lördag på Ningbos universitet, kul va?! Så jag ska ikväll på övning med min kinesiska kompis Ling qi och vi ska se hur mycket vi ska sjunga var och hur mycket av låten som ska sjungas, det är nämligen ett lite annorlunda upplägg på den föreställningen.
Puss och kram!
(Och ja, jag pluggar kinesiska också...)
Bilderna är stora för det var någon med en riktig kamera som tog dom, men det gör inte så mycket kanske. För jag vet ändå inte hur man förminskar dem.
Linnet som jag har på mig fick jag tilldelat, och det var kanske inte det mest smickrande plagget... Men man kan inte säga nej till kineser, specillet inte om dom är stressade.
Förbannat kul var det iallfall! Och vet ni vad? Jag har fått ett erbjudande om att sjunga på lördag på Ningbos universitet, kul va?! Så jag ska ikväll på övning med min kinesiska kompis Ling qi och vi ska se hur mycket vi ska sjunga var och hur mycket av låten som ska sjungas, det är nämligen ett lite annorlunda upplägg på den föreställningen.
Puss och kram!
(Och ja, jag pluggar kinesiska också...)
Hemma
Hej vänner!
TACK för alla fina kommentarer, uppmuntrande ord och annat som ni skriver till mig, jag uppskattar det verkligen! Och nej, jag ska inte sluta blogga men det blir nog lite glesare uppdatering än i början, men det kan ni nog ta!
Jag är hemma nu efter tre så in i helvete intensiva dagar, känns som jag har levt ett liv under om här dagarna. Sitter här i koma, nästan, och tuggar nötter och funderar på hur jag ska orka ta mig till sängen (nu när jag tänker på det så räcker det nog med att jag somnar i stolen, kommer nog falla ganska perfekt i sängen. Värt.) Lovar att berätta allt, med bilder, i morgon men just nu känns det som att det är svårare att skriva än att återuppliva döda.
Mamma; Jag är hemma och mår bra och jag höll tummarna jättehårt i fredags!!!
Puss och kram
Mat mat mat
Hej vänner!
(det här är ett tidsinställt inlägg, fancy va?)
Hur är det med er? Men mig är det nog bra, jag tror jag är i Hangzou och rockar loss just nu. Ser väldigt mycket fram i mot den här resan, hoppas den är/blir (vad konstigt det är att skriva om sig själv i dåtid fast det är framtid eller... va. Vi lägger ner det här).
Jag tycker om kinesisk mat, det är det jag vill komma fram till i det här inlägget. Jag äter aldrig hemma längre, försöker inte ens laga mat. En av mina absoluta favoriter här i kina är tomat och ägg, låter det inte så fantastiskt? Jag kan förstå varför ni rynkar på näsorna, men det är fantastiskt. För det här är ingen smaklös svenneversion, nej nej nej. Det här är kinesiska ägg med kinesiska tomater, märk väl skillanden. Om jag vet vad det är dom använder? Svar nej. Ingen aning. Jag bara äter och älskar det.
5 kronor
6 kronor
Andra favoriten heter på menyn "fried egg plant with sweet and sour sause". Och det är helt fantastiskt. Jag tror att kineser steker maten väldigt kort tid men på hög värme (kan det vara så?) för maten har alltid liksom lite tuggmotstånd, den är inte slajmig ( är ett riktigt ord eller är det larudska?) eller mjuk, bara god.
Jag äter aldrig mat som jag har gjort, men ibland tar jag hem mat och äter med min rumskompis som inte är riktigt lika frälst i kinas mat. Hon tycket pasta och ost är bättre, oklart varför.
Jag har också hittat en ny favorit på min underbar matmarknad s.k backgate. Det är en gullig ung kille som gör soppa. Tycker ni inte att låter fantastikt? Jag kan förstå varför. Men grejen är att du väljer själv vad du vill stopp ai. Och det är inte två eller 10 val, vi snackar 30-40 olika pytsar som du kan välja ifrån. Och det finns typ allt i matväg; Ägg, kött, tofu, grönsaker, bröd, svamp, nudlar, ost, bönor och en massa andra saker. Sen kokar han allting man har valt och tillsätter kryddor, röror, såser och chili (jag skriker, alla i kina skriker, alltid "iddien la!" som betyder "inte så starkt!").
Kolla! Fantastik är den. Priset? 6 kronor, vilket är ganska dyrt på backgate, men herregud, det är ju jättegott och killen lägger ju ner kärlek på maten.
Puss och kram!
(det här är ett tidsinställt inlägg, fancy va?)
Hur är det med er? Men mig är det nog bra, jag tror jag är i Hangzou och rockar loss just nu. Ser väldigt mycket fram i mot den här resan, hoppas den är/blir (vad konstigt det är att skriva om sig själv i dåtid fast det är framtid eller... va. Vi lägger ner det här).
Jag tycker om kinesisk mat, det är det jag vill komma fram till i det här inlägget. Jag äter aldrig hemma längre, försöker inte ens laga mat. En av mina absoluta favoriter här i kina är tomat och ägg, låter det inte så fantastiskt? Jag kan förstå varför ni rynkar på näsorna, men det är fantastiskt. För det här är ingen smaklös svenneversion, nej nej nej. Det här är kinesiska ägg med kinesiska tomater, märk väl skillanden. Om jag vet vad det är dom använder? Svar nej. Ingen aning. Jag bara äter och älskar det.
5 kronor
6 kronor
Andra favoriten heter på menyn "fried egg plant with sweet and sour sause". Och det är helt fantastiskt. Jag tror att kineser steker maten väldigt kort tid men på hög värme (kan det vara så?) för maten har alltid liksom lite tuggmotstånd, den är inte slajmig ( är ett riktigt ord eller är det larudska?) eller mjuk, bara god.
Jag äter aldrig mat som jag har gjort, men ibland tar jag hem mat och äter med min rumskompis som inte är riktigt lika frälst i kinas mat. Hon tycket pasta och ost är bättre, oklart varför.
Jag har också hittat en ny favorit på min underbar matmarknad s.k backgate. Det är en gullig ung kille som gör soppa. Tycker ni inte att låter fantastikt? Jag kan förstå varför. Men grejen är att du väljer själv vad du vill stopp ai. Och det är inte två eller 10 val, vi snackar 30-40 olika pytsar som du kan välja ifrån. Och det finns typ allt i matväg; Ägg, kött, tofu, grönsaker, bröd, svamp, nudlar, ost, bönor och en massa andra saker. Sen kokar han allting man har valt och tillsätter kryddor, röror, såser och chili (jag skriker, alla i kina skriker, alltid "iddien la!" som betyder "inte så starkt!").
Kolla! Fantastik är den. Priset? 6 kronor, vilket är ganska dyrt på backgate, men herregud, det är ju jättegott och killen lägger ju ner kärlek på maten.
Puss och kram!
Underbar onsdag!
Hej vänner!
Jag har haft en helt sjukt bra onsdag här, jag vet inte riktigt vart jag ska börja berätta! Jag vet inte riktigt om jag har berättat att jag och Melissa (fransyska, 1.80, har pluggat kinesiska i 5 år men kan fortfarande knappt mer än jag) skulle sjunga Waka Waka även på en "lite" föreställning här på campus. Vi sa först ja, sen ändrade vi oss för vi har så mycket att göra (men note to selv; helt omöjligt att frösöka ändra planer med en kines, går inte, helt omöjligt) så vi blev tvugna att göra det endå. Första gången vi gick till övningen var vi kolugna. Vi tänkte att det här blir nog ingen stor grej, och vi ska ju bara sjunga lite på en låt vi redan kan osv osv. FEL. Fel fel fel fel. Det första vi möts av är 30 kineser som står i ett rum där det dansar några superseriösa människor. Ni vet, dom ligge ri konstiga positioner på golvet och bänder ut och in på sig själva. Vi får lite scenskräck men tänker att det här blir nog bra. Så vi spottar upp oss och väntar på vår tur. När det bli vår tur visar det sig att alla inne i rummet vill titta (plus lite löst folk som sniffade upp att det var utlänningar som skulle sjunga) och vi hade ingen musik, ingen dans, ingenting. Så vi kände oss lite fåniga när vi skulle sjunga, men vi gjorde det. Och dom blev jättenöjda och sa "you're gonna be the stars of the evening!" osv osv osv. Vi blev ju såklart nöjde med det, men jag måste erkänna att jag fortfarande kände mig ganska medelmåttig. Kineser gör alltid allting så jävla fullt ut, finns ingen halvfart. Kan du sjunga då KAN DU SJUNGA. Det här med "kör för alla" och "alla kan sjunga" skrattar dom rått åt i det här landet. Anyway. Sne hände inte så mycket mer och jag tänkte inte mer på det. Vi övade inför Hangzou (som är det stora uppträdandet som vi ska göra där jag och Melissa sjunger samma låt), pluggade och åt mat. Ingenting ovanligt alltså. Sen skulle vi ha övning nummer två. Det hela börjar att några random kineser ringer oss, möter upp och och eskorterar oss till stället där vi ska vara (här på campus). Det vi då möter är en helt enorm aula. Det går in 2000 pers där och scenen är enorm. Där ska vi tydligen rocka loss till waka waka och improviserad afrikanska (nej det är inget språk, jag veeeeet). Vi gör det, inser helt plötsligt att det här är inte en så lite grej som vi har blivit informerade om och går hem och svettas lite.
Igår åkte jag, Melissa och instruktören (25 år, har inget riktigt namn för vi kallar honom laoshi, lärare, han röker hela tiden och spenderar mesta tiden med att titta på sig själv i speglarna i salen) för att spela in Waka Waka (jävla tjat om den här låten). Och det var en helt okej inspelningstudio och det gick snabbt och det blev bra. Sjkt kul var det och dom såg så nöjda ut när vi var klara.
Sen hände det som var typ bland det roligaste uppträdandet jag har gjort. Det visar sig nämligen att den "lilla! grejen vi sagt ja till ha eskalerat och blivit värsta grejen. 2000 pers, plus folk som stod längs väggarna, Ningbos goverment och alla lärare på skolan var där. Det var helt sjukt! Jag var supernervös, som vanligt, men alla hade så höga förväntningar så det blev liksom inte bättre. Men när vi gick upp på scen HERREGUD vilken kick! Halva salen ställde sig upp (innan vi öppnat käften, men vi är ju utlänningar!) och börjde applådera och skrika. Sen släppte nervositeten HELT! (Hejja hejja hejja! Efter 6 år har mitt ihärdiga försöka att vara på scenen utan att bryta ihopp gett resultat!) Och när vi dansade så skrek dom, när vi sjöng skrek dom och jag kände mig som en rockstjärna när jag klappade mina händer (i tack, ni vet lite sådär "kom igen kom igen vi är tillsammans i den här låten") och alla följde efter! Det var heeeelt galet och så otroligt kul! Jag är helt överspeedad! Och läng scenkanten stod det kameror (som i IDOL ni vet!!!) och efteråt vill två tidningar intervju oss och sen tackade Ningbos goverment oss genom att ta i hand. Coolt coolt coolt!
Jag är så otroligt tacksam att jag blev "tvingad" in i det här (uppträdandet alltså) för det var så jävla kul. Och vi ska få bilder och videoinspelning om ett par dagar också, det här ska jag visa för er alla så många gånger så att det kommer stå er upp i halsen tillslut. Sne ska jag visa det för mamma några gånger till, för jag vet att du orkar med det. Sen ska jag visa det för mina, framtida, barn!!!
Andas.
Summa summarum; Jag älskar allt och alla just nu.
Puss och kram!
Jag har haft en helt sjukt bra onsdag här, jag vet inte riktigt vart jag ska börja berätta! Jag vet inte riktigt om jag har berättat att jag och Melissa (fransyska, 1.80, har pluggat kinesiska i 5 år men kan fortfarande knappt mer än jag) skulle sjunga Waka Waka även på en "lite" föreställning här på campus. Vi sa först ja, sen ändrade vi oss för vi har så mycket att göra (men note to selv; helt omöjligt att frösöka ändra planer med en kines, går inte, helt omöjligt) så vi blev tvugna att göra det endå. Första gången vi gick till övningen var vi kolugna. Vi tänkte att det här blir nog ingen stor grej, och vi ska ju bara sjunga lite på en låt vi redan kan osv osv. FEL. Fel fel fel fel. Det första vi möts av är 30 kineser som står i ett rum där det dansar några superseriösa människor. Ni vet, dom ligge ri konstiga positioner på golvet och bänder ut och in på sig själva. Vi får lite scenskräck men tänker att det här blir nog bra. Så vi spottar upp oss och väntar på vår tur. När det bli vår tur visar det sig att alla inne i rummet vill titta (plus lite löst folk som sniffade upp att det var utlänningar som skulle sjunga) och vi hade ingen musik, ingen dans, ingenting. Så vi kände oss lite fåniga när vi skulle sjunga, men vi gjorde det. Och dom blev jättenöjda och sa "you're gonna be the stars of the evening!" osv osv osv. Vi blev ju såklart nöjde med det, men jag måste erkänna att jag fortfarande kände mig ganska medelmåttig. Kineser gör alltid allting så jävla fullt ut, finns ingen halvfart. Kan du sjunga då KAN DU SJUNGA. Det här med "kör för alla" och "alla kan sjunga" skrattar dom rått åt i det här landet. Anyway. Sne hände inte så mycket mer och jag tänkte inte mer på det. Vi övade inför Hangzou (som är det stora uppträdandet som vi ska göra där jag och Melissa sjunger samma låt), pluggade och åt mat. Ingenting ovanligt alltså. Sen skulle vi ha övning nummer två. Det hela börjar att några random kineser ringer oss, möter upp och och eskorterar oss till stället där vi ska vara (här på campus). Det vi då möter är en helt enorm aula. Det går in 2000 pers där och scenen är enorm. Där ska vi tydligen rocka loss till waka waka och improviserad afrikanska (nej det är inget språk, jag veeeeet). Vi gör det, inser helt plötsligt att det här är inte en så lite grej som vi har blivit informerade om och går hem och svettas lite.
Igår åkte jag, Melissa och instruktören (25 år, har inget riktigt namn för vi kallar honom laoshi, lärare, han röker hela tiden och spenderar mesta tiden med att titta på sig själv i speglarna i salen) för att spela in Waka Waka (jävla tjat om den här låten). Och det var en helt okej inspelningstudio och det gick snabbt och det blev bra. Sjkt kul var det och dom såg så nöjda ut när vi var klara.
Sen hände det som var typ bland det roligaste uppträdandet jag har gjort. Det visar sig nämligen att den "lilla! grejen vi sagt ja till ha eskalerat och blivit värsta grejen. 2000 pers, plus folk som stod längs väggarna, Ningbos goverment och alla lärare på skolan var där. Det var helt sjukt! Jag var supernervös, som vanligt, men alla hade så höga förväntningar så det blev liksom inte bättre. Men när vi gick upp på scen HERREGUD vilken kick! Halva salen ställde sig upp (innan vi öppnat käften, men vi är ju utlänningar!) och börjde applådera och skrika. Sen släppte nervositeten HELT! (Hejja hejja hejja! Efter 6 år har mitt ihärdiga försöka att vara på scenen utan att bryta ihopp gett resultat!) Och när vi dansade så skrek dom, när vi sjöng skrek dom och jag kände mig som en rockstjärna när jag klappade mina händer (i tack, ni vet lite sådär "kom igen kom igen vi är tillsammans i den här låten") och alla följde efter! Det var heeeelt galet och så otroligt kul! Jag är helt överspeedad! Och läng scenkanten stod det kameror (som i IDOL ni vet!!!) och efteråt vill två tidningar intervju oss och sen tackade Ningbos goverment oss genom att ta i hand. Coolt coolt coolt!
Jag är så otroligt tacksam att jag blev "tvingad" in i det här (uppträdandet alltså) för det var så jävla kul. Och vi ska få bilder och videoinspelning om ett par dagar också, det här ska jag visa för er alla så många gånger så att det kommer stå er upp i halsen tillslut. Sne ska jag visa det för mamma några gånger till, för jag vet att du orkar med det. Sen ska jag visa det för mina, framtida, barn!!!
Andas.
Summa summarum; Jag älskar allt och alla just nu.
Puss och kram!
Hej hej hemskt mycket hej!
HEJ VÄNNER!!!
Är lite överspeedad då jag precis har varit och sjungit Waka Waka och insett att det kommer komma runt 2000pers och jag vet inte riktigt om jag kommer klara det. Men det är kul och dom är så jävla taggade! Annars så sitter jag och väntar på att ania ska bli klar i duschen så jag kan gå in. Vi ska åka hem till Jasmine (costa rika, 160, pratar bra kinesiska) för att han lite förfest innan vi sticker vidare in i dimman.
Hej igen.
Nu har det gått två dagar sen jag skrev ovanstående, jag vet inte riktigt vad som hänt men det är liksom inte lika kul att blogga längre. Kanske är det, som mamma sa igår, att det har blivit lite vardag för mig här nere och då är det inte lika kul att skriva. Ligger något i det. Jag gör typ samma saker varje dag. Går i skolan, pluggar, äter mat, umgås med folk, snackar skit, övar och åker moppe. Men jag älskar det. Visst saknar jag sverige och er därhemma, men jag tror det kommer bli sjukt svårt att lämna mitt Kina i februari.
Har verkligen ingenting mer att skriva just nu. Den här kakan är en lyckokaka som jag fick av någon kines. Synd bara att det är en "Uncle poop"-kaka. Morbror bajs-kaka. Tack.
Tack som fan.
Puss och kram!
Är lite överspeedad då jag precis har varit och sjungit Waka Waka och insett att det kommer komma runt 2000pers och jag vet inte riktigt om jag kommer klara det. Men det är kul och dom är så jävla taggade! Annars så sitter jag och väntar på att ania ska bli klar i duschen så jag kan gå in. Vi ska åka hem till Jasmine (costa rika, 160, pratar bra kinesiska) för att han lite förfest innan vi sticker vidare in i dimman.
Hej igen.
Nu har det gått två dagar sen jag skrev ovanstående, jag vet inte riktigt vad som hänt men det är liksom inte lika kul att blogga längre. Kanske är det, som mamma sa igår, att det har blivit lite vardag för mig här nere och då är det inte lika kul att skriva. Ligger något i det. Jag gör typ samma saker varje dag. Går i skolan, pluggar, äter mat, umgås med folk, snackar skit, övar och åker moppe. Men jag älskar det. Visst saknar jag sverige och er därhemma, men jag tror det kommer bli sjukt svårt att lämna mitt Kina i februari.
Har verkligen ingenting mer att skriva just nu. Den här kakan är en lyckokaka som jag fick av någon kines. Synd bara att det är en "Uncle poop"-kaka. Morbror bajs-kaka. Tack.
Tack som fan.
Puss och kram!
Tisdag
Hej vänner!
Hur är det med er? Med mig är det strålande. Lyckades gå upp i morse vid 8 så att jag hann med en frukost, risboll (sånna som dom äter i pokémon!), baozi och juice, mums. Och man mår ju så mycket bättre när man lyckas gå upp och äta frukost och inte ligger och degar tills man har 10 minuter på sig. Det här är någonting som jag har vetat i 20 år men endå inte lyckats med att genomför mer än ett fåtal gånger, hur konstigt är inte det!? Det är som det här med mat. Jag borde äta nyttigt, ingen mjölk och så borde jag försöka få i mig mycket proteiner. Gör jag det? Svar nej. Visst här i Kina har det gått lite lättare då maten alltid är mjölkfri och det finns inga goda onyttigheter för deras fikabröd är äckligt, dom har inte marabou eller lösgodis. Men endå, man vet ju så väl men endå så gör man det inte. Konstigt? Svar ja.
Vad händer annars då? Jo, vi övar vidare på vårat uppträdande som vi ska ha om två veckor, pluggar kinesiska, spelar biljard och tennis (när vädret tillåter) och hänger omkring med folk. Det är så mycsigt för vi alla bor ju i samma trappuppgång eller i huset precis bredvid och det är bara att gå in till folk för dörrarna är alltid öppna. Igår hade vi tillexempel improviserat glassparty här oss mig och Ania. Robert åkte till någonstans för att göra någonting idag och kom på att han vill äta ur hela sina frys, av någon anledning, så han komförbi med pommes frites, galss och kyckling. Vi blev glada och rostade nötter med honung (gott faktiskt!) och åt glass. Det vara bara ett litet problem, vi hade inga skedar så nu har vi utvecklat våra "äta-med-pinnar-skills" lite mer.
Puss och kram!
Hur är det med er? Med mig är det strålande. Lyckades gå upp i morse vid 8 så att jag hann med en frukost, risboll (sånna som dom äter i pokémon!), baozi och juice, mums. Och man mår ju så mycket bättre när man lyckas gå upp och äta frukost och inte ligger och degar tills man har 10 minuter på sig. Det här är någonting som jag har vetat i 20 år men endå inte lyckats med att genomför mer än ett fåtal gånger, hur konstigt är inte det!? Det är som det här med mat. Jag borde äta nyttigt, ingen mjölk och så borde jag försöka få i mig mycket proteiner. Gör jag det? Svar nej. Visst här i Kina har det gått lite lättare då maten alltid är mjölkfri och det finns inga goda onyttigheter för deras fikabröd är äckligt, dom har inte marabou eller lösgodis. Men endå, man vet ju så väl men endå så gör man det inte. Konstigt? Svar ja.
Vad händer annars då? Jo, vi övar vidare på vårat uppträdande som vi ska ha om två veckor, pluggar kinesiska, spelar biljard och tennis (när vädret tillåter) och hänger omkring med folk. Det är så mycsigt för vi alla bor ju i samma trappuppgång eller i huset precis bredvid och det är bara att gå in till folk för dörrarna är alltid öppna. Igår hade vi tillexempel improviserat glassparty här oss mig och Ania. Robert åkte till någonstans för att göra någonting idag och kom på att han vill äta ur hela sina frys, av någon anledning, så han komförbi med pommes frites, galss och kyckling. Vi blev glada och rostade nötter med honung (gott faktiskt!) och åt glass. Det vara bara ett litet problem, vi hade inga skedar så nu har vi utvecklat våra "äta-med-pinnar-skills" lite mer.
Puss och kram!
