Kinesiska
Hej vänner!
Har just ätit en braklunch med Lisa för 20 kronor, väldigt värt. Och det bästa var att jag faktiskt kunde beställa allting jag ville ha på kinesiska och faktiskt svara på frågor, sånt känns ju alltid som ett steg i rätt riktning! Det är ganska många som undrar hur mycket kinesiska jag egentligen kan nu efter en och en halv (tiden flyger seriöst iväg) månad i mittens rike. Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på den frågan, det går ju liksom inte att säga att jag kan 10% av språket eller så liksom... Men alltså jag kan klara mig i vardagliga situationer, ni vet, presentera mig osv. Jag kan räkna, fråga vad saker kostar, beställa mat, fråga om vägbeskrivningar och förklara min relaion till folk (det här är min vän, min bror, min lärare osv. Sånt är väldigt viktigt här, att säga vad man har för relation till varandra). Så vi kan väl säga som så att jag pratar mer än vad jag gjorde när jag kom hit dvs ingenting. Jag trodde jag kunde tecknet för ris men det visade sig vara fel (Tack Linnea Gräs för den... Det var hon som visade mig det när jag gick i typ 8an...) Det som är extra klurigt med kinesiskan är ju det att det är inte bara att lära sig vad orden betyder och sen gramatiken och köra, nej nej nej. För det första så är det ju det här med tonerna. Det finns fyra toner i kinesiskan; - ´ v `. Den första tonen är mjuk och rak, samma ton som man håller ut. Den andra tonen går uppåt, lite som en fråga. Den tredje tonen går först neråt och sen uppåt, typ som när man savara "jaaaa" på en fråga, lite övertygande liksom. Som om ordet hoppas studsmatta. Den sista tonen går neråt och är lite arg, man får ta i lite för att få den rätt. Så om vi tillexempel har ordet "fang". Fang med första tonen betyder "square", andra tonen "house", tredje tonen "to visit" och fjärde tonen "put down" (jag skriver betydelsen för att lektionerna är ju på engelska och försöker jag blanda in svenskan också blir det förmycket...). Förstår ni varför det är lite småkrångligt att uttala orden ibland? Man vill ju inte säga att man bor i en fyrkant liksom... Och sen är det det här med att skriva tecken och läsa. Det går ju inte att chansa vad tecken betyder, man måste ju liksom vet vad varje tecken betyder (det finns 8000 stycken, så jag blir nog kvar här ett par år). Jag kan just nu kanske 200 stycken och några fler förstår jag när jag ser dom men kan inte komma ihåg hur dom ska vara skrivna.
Typ så här ser det numera ut när jag skriver. Det här är en presentation om mig (Emma ditt namn är med för jag berättar lite om dig, haha) Om det är någon som förstår kinesiska och läser min blogg (chansen = minimal) lämna då gärna lite feedback i form av en kommentar, tack!
Nu ska jag fortsätta pluggeliplugga till provet på freeeddaaaag.
Puss och kram!
Har just ätit en braklunch med Lisa för 20 kronor, väldigt värt. Och det bästa var att jag faktiskt kunde beställa allting jag ville ha på kinesiska och faktiskt svara på frågor, sånt känns ju alltid som ett steg i rätt riktning! Det är ganska många som undrar hur mycket kinesiska jag egentligen kan nu efter en och en halv (tiden flyger seriöst iväg) månad i mittens rike. Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på den frågan, det går ju liksom inte att säga att jag kan 10% av språket eller så liksom... Men alltså jag kan klara mig i vardagliga situationer, ni vet, presentera mig osv. Jag kan räkna, fråga vad saker kostar, beställa mat, fråga om vägbeskrivningar och förklara min relaion till folk (det här är min vän, min bror, min lärare osv. Sånt är väldigt viktigt här, att säga vad man har för relation till varandra). Så vi kan väl säga som så att jag pratar mer än vad jag gjorde när jag kom hit dvs ingenting. Jag trodde jag kunde tecknet för ris men det visade sig vara fel (Tack Linnea Gräs för den... Det var hon som visade mig det när jag gick i typ 8an...) Det som är extra klurigt med kinesiskan är ju det att det är inte bara att lära sig vad orden betyder och sen gramatiken och köra, nej nej nej. För det första så är det ju det här med tonerna. Det finns fyra toner i kinesiskan; - ´ v `. Den första tonen är mjuk och rak, samma ton som man håller ut. Den andra tonen går uppåt, lite som en fråga. Den tredje tonen går först neråt och sen uppåt, typ som när man savara "jaaaa" på en fråga, lite övertygande liksom. Som om ordet hoppas studsmatta. Den sista tonen går neråt och är lite arg, man får ta i lite för att få den rätt. Så om vi tillexempel har ordet "fang". Fang med första tonen betyder "square", andra tonen "house", tredje tonen "to visit" och fjärde tonen "put down" (jag skriver betydelsen för att lektionerna är ju på engelska och försöker jag blanda in svenskan också blir det förmycket...). Förstår ni varför det är lite småkrångligt att uttala orden ibland? Man vill ju inte säga att man bor i en fyrkant liksom... Och sen är det det här med att skriva tecken och läsa. Det går ju inte att chansa vad tecken betyder, man måste ju liksom vet vad varje tecken betyder (det finns 8000 stycken, så jag blir nog kvar här ett par år). Jag kan just nu kanske 200 stycken och några fler förstår jag när jag ser dom men kan inte komma ihåg hur dom ska vara skrivna.
Typ så här ser det numera ut när jag skriver. Det här är en presentation om mig (Emma ditt namn är med för jag berättar lite om dig, haha) Om det är någon som förstår kinesiska och läser min blogg (chansen = minimal) lämna då gärna lite feedback i form av en kommentar, tack!
Nu ska jag fortsätta pluggeliplugga till provet på freeeddaaaag.
Puss och kram!
Kommentarer
Postat av: Emma
cooolt!
Postat av: Jenny
Om en kinaanalfabet har en talan så: GRYMT! det verkar gå med en rasande fart! kram på dig
Postat av: mamma
Va duktig du är skrutt, heja o puss från mamma
Postat av: farmor
Oj va kul det är att läsa om hur du har det!!!
Trackback