Tillbaka!
Hej vänner!
Länge sedan nu, och det är inte mitt fel. Det är nämligen så att Internet har legat nere i ett par dagar nu (välkommen till landet där ingenting fungerar) men nu Internet, och så även jag, tillbaka!
Dom senaste dagarna har jag gått i skolan, ätit god mat, pluggat en massa, varit på Taiji och sjungit karaoke. Det har varit riktigt roliga dagar. Skolan går bra och det går lättare och lättare att lära sig allting. Det är som att man kommer in i ngåonslags "kinesiskaflow" som gör att man ser, en liten, röd tråd i nya tecken och nya ord och då blir det lite lättare att lära sig. Tillexempel när man skriver Hànzì (kinesiska tecken). Till en början kändes det så otroligt svårt, hur ska man kommar ihåg alla pluppar och prickar?! Men sen, typ efter ett par veeckor, började det klarna. Det finns, såklart men ingen berättade det för mig tidigare, regler om hur man ska skriva alla hànzì. Från vänster till höger, inside out, upp ner, vågräta streck först sen lodräta. Och när jag fick det förklarat så kändes allting lite lättare att "få in ihuvudet", man kan bygga upp någonslags följd i allting och då också komma ihåg det lite lättare. Och det är skönt, så nu kan jag faktiskt 120 tecken och lite fler ord, så det här kommer nog gå bra! Lyckades beställa ägg igår, haha. Kändes som ett stort steg i rätt riktining!
En sak som hände i Shanghai som jag inte berättat måste jag bara ta upp. Som jag skrev, tror jag, så var man ganska utittad även där som Lao wai (utlänning). Lite konstigt kan jag tycka, men visst, det var inte så många lao wai i Shanghai heller. Men iallafall. Det roliga var att så fort vi tog gruppbilder eller stod i en samlad trupp och tittade på ngåonting så kom det alltid minst 4 kineser som vill ta foto med oss eller osm bara gick förbi och fotade oss. Fotade random utlänningar, hur konstigt är inte det? Vem vill ha bilder på folk man inte känner?
ALLA dom här människorna står och fotar oss! Det började med att vi bad herren i vit skjorta att ta en bild på hela gruppen, och innan vi visste ordet av så var vi "the thing" och det samlades en massa människor. Så himla konstigt. Och precis efter det att vi hade sagt tack till vita skjortan kom det en massa kineser som vill ha en bild tillsammans med oss. Jag fick tillexempel hålla en liten bebis "can you hold this baby I take a picture". Jag sa ja och ångrar fortfarande att jag inte bad dom ta en bild på med min kamera också.
Här tillexempel hade jag vett att be pappan i familjen ta en bild med min kamera också. Jag och två små barn som ville te en bild tillsammans med mig. Man vänjer sig aldrig, så mycket kan jag säga. Men dom är så otroligt trevliga och ödmjuka, så det känns inte jobbigt utan bara lite... knäppt.
Ibbe och Robert posar medgörligt med två kineser. Precis efter den här bilden togs sa pappan åt barnen att sluta göra "peace" tecknet, haha.
Nu ska jag och Ibbe gå och äta någonting på backgate. Både Victor, Oskari och Markus blev magsjuka igår så... Wish me luck.
Puss och kram
Länge sedan nu, och det är inte mitt fel. Det är nämligen så att Internet har legat nere i ett par dagar nu (välkommen till landet där ingenting fungerar) men nu Internet, och så även jag, tillbaka!
Dom senaste dagarna har jag gått i skolan, ätit god mat, pluggat en massa, varit på Taiji och sjungit karaoke. Det har varit riktigt roliga dagar. Skolan går bra och det går lättare och lättare att lära sig allting. Det är som att man kommer in i ngåonslags "kinesiskaflow" som gör att man ser, en liten, röd tråd i nya tecken och nya ord och då blir det lite lättare att lära sig. Tillexempel när man skriver Hànzì (kinesiska tecken). Till en början kändes det så otroligt svårt, hur ska man kommar ihåg alla pluppar och prickar?! Men sen, typ efter ett par veeckor, började det klarna. Det finns, såklart men ingen berättade det för mig tidigare, regler om hur man ska skriva alla hànzì. Från vänster till höger, inside out, upp ner, vågräta streck först sen lodräta. Och när jag fick det förklarat så kändes allting lite lättare att "få in ihuvudet", man kan bygga upp någonslags följd i allting och då också komma ihåg det lite lättare. Och det är skönt, så nu kan jag faktiskt 120 tecken och lite fler ord, så det här kommer nog gå bra! Lyckades beställa ägg igår, haha. Kändes som ett stort steg i rätt riktining!
En sak som hände i Shanghai som jag inte berättat måste jag bara ta upp. Som jag skrev, tror jag, så var man ganska utittad även där som Lao wai (utlänning). Lite konstigt kan jag tycka, men visst, det var inte så många lao wai i Shanghai heller. Men iallafall. Det roliga var att så fort vi tog gruppbilder eller stod i en samlad trupp och tittade på ngåonting så kom det alltid minst 4 kineser som vill ta foto med oss eller osm bara gick förbi och fotade oss. Fotade random utlänningar, hur konstigt är inte det? Vem vill ha bilder på folk man inte känner?
ALLA dom här människorna står och fotar oss! Det började med att vi bad herren i vit skjorta att ta en bild på hela gruppen, och innan vi visste ordet av så var vi "the thing" och det samlades en massa människor. Så himla konstigt. Och precis efter det att vi hade sagt tack till vita skjortan kom det en massa kineser som vill ha en bild tillsammans med oss. Jag fick tillexempel hålla en liten bebis "can you hold this baby I take a picture". Jag sa ja och ångrar fortfarande att jag inte bad dom ta en bild på med min kamera också.
Här tillexempel hade jag vett att be pappan i familjen ta en bild med min kamera också. Jag och två små barn som ville te en bild tillsammans med mig. Man vänjer sig aldrig, så mycket kan jag säga. Men dom är så otroligt trevliga och ödmjuka, så det känns inte jobbigt utan bara lite... knäppt.
Ibbe och Robert posar medgörligt med två kineser. Precis efter den här bilden togs sa pappan åt barnen att sluta göra "peace" tecknet, haha.
Nu ska jag och Ibbe gå och äta någonting på backgate. Både Victor, Oskari och Markus blev magsjuka igår så... Wish me luck.
Puss och kram
Kommentarer
Trackback
