Hemma i Ning bo

Hej vänner!

 

H e r r e g u d vilka intensiva dagar jag har haft, vet knappt vad jag heter längre… Vi har ju lov som ni kanske vet och från i torsdags, då jag åkte till Megan i Lanshi, tills idag har jag inte sovit mer än 5-6 timmar varje natt. Och för mig är det på tok för lite, men det har varit en massa aktiviteter och en massa skojj så det har inte gjort så mycket, men idag är jag så himla trött! Fast jag måste endå ge mig en klapp på axeln då jag lyckades gå upp klockan 8 i morse för att städa undan i lägenheten innan Tina, min privatlärare, skulle komma klocoakn 10. Efter det har jag pluggat och ätit lunch och klockan 14 börjar lektionen. Ni kanske undrar varför vi har en lektionen under 11 dagars ledighet? Jo det är nämligen så att jag inte har en jäkla aning, förstår inte riktigt upplägget om jag ska vara ärlig, men det är den roligaste lektionen vi har (intensive reading) så jag klagar inte. Om det hade varit bara för en månad sen så hade jag blivit helt galen och velat ha en förklaraing, som jag lovar att kineserna aldrig skulle kunna klämma fram, men nu har liksom det där kontrollbehovet släppt. Eller det har liksom sakta men säkerts skavts bort då ingenting är riktigt puktligt här, man kan inte lita på att saker blir gjorda om man inte gör de själv och ingen har någon koll på någonting. Men efter att frustrationen över att det inte är som hemma (där folk säger en tid och faktiskt kommer...) så är det rätt... skönt. Den "akademiska kvarten" har blivit "den akademiska dagen" och jag känner inget större behov av att ha det på något annat sätt just nu. Märker f.ö hur jag blir mer och mer "kinesisk" för varje dag, det smyger på vare sig man vill det eller inte.

Saker jag inte gjorde/tyckte innan jag kom hit

1. Min första tanke när jag vaknar här är inte längre "jag orkar inte gå upp kan inte jag dör" utan mer lite sådär rödkindad glad och sprallig, upp ut sängen och morgon-gymnastik, tjolahopp! Tror det kan ha att göra med 1, maten 2, sängen är så hård att det där med att "ligga och dra sig" är mer än pina än någonting man gör frivilligt och 3, jag vaknar i panik varje morgon vid 06.30 för då är det allmän morgongympa nere på basketplanerna. Tänk er lite friskis och svettis-varning bara det att musiken är jättehög, kinesisk (ni vet, lite gnällig och skrällig) och den spelas ur ett par spruckna högtalare så att det knarrar sådär mysigt. God morgon liksom.

2. Jag tycker numera att det är helt okej att man spottar ut det man inte tycker om/brosk/ben/allmänt skit direkt på bordet, bredvid sin tallrik alt golvet. När kompisen som man äter med tittar på. Om man täcker över det med en servett? Haha, nej alltså.

3. Har helt slutat upp med att ens försöka stå i kö för det är jävligt svårt att ha en fungerande kö själv. Störst går först är mer melodin här (så jag vinner alltid).
 
4. Reagerar knappt på att små barn bajsar i plastpåsar mitt på gatan som sedan föräldrarna slänger i närmaste papperskorg.

5. Tycker att 100 rmb är ett hutlöst pris för en tröja.

6. Tycker min säng är helt okej. När jag först flyttade hit trodde jag det var ett skämt, att dom typ hade glömt att lägga dit madrassen eller nått, men sen provlåg jag den andra sängen i lägenheten och den var lika hård (förutom i mitten där plankorna gått söner och det är en liten grop) så jag förstod att det var visst så här det är. Och nu börjar jag, nästan, gilla den.

7. Har inte använt, eller ens sett, gaffel och kniv på drygt en månad, och saknar det inte nämnvärt heller.

8. Tycker att det är jättekonstigt att äta en måltid utan ris. Potatis, vad är det? Spagetti... Nej, ringer ingen klockan.


Visste ni föressten att jag är en XXXL i Kina? Haha, dog lite när jackan jag provade fortfarande spände lite över bysten. XXXL liksom, hemma är jag en M! Men sen när jag såg lappen i tröjan så andades jag ut lite, XXXL i Kina motsvarar nämligen 170 cl.
När jag och Megan var och handlade frukt i Lanshi nere på ett stånd var det två gamla damer som kom fram och började prata med oss. Efter ett tag frågar den ena damen "Vad äter du för att få så vit och fin hy?" Vilken grej, här har jag fin hy! Jag tänkte lite på om jag skulle hjälpa fruktgubben med försäljningen och säga Yoyobe (frukten som vi köpte) men avstod. Sa att det blir så om man bor i ett land med 6 månader av mörker, men dom förstod nog inte riktigt vad jag menade.

Nej, nu ska jag köpa toapapper och en mopp, wish me luck!

Puss och kram




Jätteglad tjej i Megans lägenhet





Kommentarer
Postat av: Besökare

Du är för härlig Tove!

Man blir glad och av att läsa på din blogg!



Ha det toppen!

2010-11-11 @ 01:00:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0